Mål och mening

Läste en sak sak som fick mig att fundera lite. Vad har du för mål med din ridning? Vad har du för mål med din häst?

De flesta har väldigt kortsiktiga mål. Verkar sakna förmågan att tänka långt. Det kan bero på vårt slit och släng förbrukningssamhälle.

Vem tänker på var de ska vara med sin häst om 10 år? Knappt någon skulle jag vilja säga.

Jag tror även att dagens ridlektioner bidrar till detta kortsiktiga tänkande. Man ska ha igenom saker på en enda lektion, med så mycket ”våld” som det krävs.

Jag har hört många ryttare beklaga sig över att hästen bara går bra när tränaren står i mitteln. Men att de sen inte kan rida lika bra hemma, utan tränarhjälp. Vi är beroende av att tränaren ser och ger order om vad som ska göras. Många ordrar, så många att vi inte kan komma ihåg hur vi gjorde. Och ordern på hur vi skulle göra följdes inte av ett varför vi skulle göra just så, just i denna minut.

Då har man egentligen inte lärt sig rida. Man har lärt sig att på en utalad tidpunkt göra så här, för att korrigera ett fel som tränaren ser.

Men vet du egentligen vad det var tränaren såg? Och vet du egentligen vad som händer i hästen när du gjorde just så?

Oftast är svaret på den frågan nej. Du bara gör som tränaren säger.

Då har du egentligen bara ”lärt” dig att följa en order. Men du har inte LÄRT dig bakgrunden till ordern.

Detsamma gäller din häst. Den fattar inte varför, den bara gör

Så skapar man ett ekipage utan långsiktiga mål, utan nödvändig bakgrundsbild och kunskap. Man kan säga att man skapar ett ekipage som är beroende av tränaren.

Det säger ju sig själv att det där är helt fel. Man måste ju kunna rida bra fast tränaren inte är där. Man måste ju själv lära sig exakt varför man måste göra just så, just då.

om man ger ryttaren denna bakgrund, då har hon också lättare att se framåt, sätta upp långsiktiga mål. ryttaren kommer att bli en lärare, en klok sådan.

Hennes klokhet kan sedan smitta av sig på hennes elev, dvs hennes häst. Hästen kommer att se upp till sin ryttare, vända sig till henne när han har problem med en uppgift, fråga henne, istället för att gå upp i atomer och komma in i stressläge.

Målet, det ultimata är att man varje pass man rider lär sig något nytt, lär hästen något nytt. Men något nytt är inte att lära hästen en skänkelvikning.

Målet är att dela upp skänkelvikning i alla beståndsdelar som ingår i skänkelvikning. Det är några stycken det. Om man tex delar upp inlärningen för skänkelvikning i 10 lektioner och lär sig och hästen en del varje gång, då kan man få en perfekt skänkelvikning som är enkel att utföra.

Gör man tvärtom, dvs bråkar fram en skänkelvikning på en enda lektion, då måste man ju bråka om denna skänkelvikning i väldigt många lektioner, garanterat mer än 10 lektioner.

Vilket tror ni är trevligast för både häst och ryttare? Att i 10 lektioner aktivt lära sig en liten detalj?

Eller att bråka i 10 lektioner?

Vad tror ni blir trevligast och positivast för ekipaget?

Så dagens tips, se lite långsiktigt på saker.

Grunden, innan man gör saker, tex skänkelvikning, är dock att ryttaren sitter jämnt över sin häst, är liksidig och att hästen går liksidigt fram till bettet på bägge sidor, söker ryttarens skänklar liksidigt.

Det visste ni kanske inte? att en välriden häst söker själv kontakt med både ryttarens skänklar och sitt bett, letar upp dem och kopplar in kontakten.

En dåligt riden häst undviker bett och skänklar, söker inte kontakt.

Denan grej, att hästen söker kontakten är ju såklart grunden som måste vara där INNAN man börjar försöka GÖRA saker.