När man tränar en häst så måste man ju såklart få hästen att ÄLSKA träning. Träna ska vara det bästa som finns. Men hur får man en häst att älska något?
Ge den godis är populärt och det talar till den omedelbara behovstillfredsställelsen som har föga att göra med ÄLSKA.
Man måste gå tillbaka och tänka på vad hästen i grunden är. Den är ett flyktdjur. Den är som ett skafferi eller kylskåp med fyra ben. Den måste ständigt se till att inte bli uppäten och jagad.
Lyx för en häst är att känna sig så absolut trygg att den kan slappna av och glömma omvärlden. Det är den känslan en häst måste få under ett träningspass. Det får den att se fram emot nästa träningspass. Den måste känna absolut trygghet och tillit till dig som ryttare och till din eventuella tränare som står i mitteln och bestämmer.
När en häst slappnar av och bara är, då är den mottaglig för information och inlärning. Då är träning enkelt. Du behöver inte tjata om saker utan du visar och hästen gör och denna lärdom bär hästen med sig för evigt i sitt utomordentliga minne.
Man måste få hästens må bra endorfiner att åka karusell i den. Känslan är det inte så många som känner till men jag försöker att tidigt lära elever känna igen denna känsla i sig själv. Det är när man känner ren och skär lycka, stolthet, glädje. Kommer av träning, sex, kärlek tex.
Det finns många träningsituationer som framkallar det som jag kallar att hästen ger upp. Andra kallar det inlärd hjälplöshet.Oavsett vad man väljer att kalla det så ser man det dagligen på ridbanor. En ryttare som drar runt hästen i evigheters evighet på en volt och tvingar den att hålla ner huvudet. I början bråkar hästen och går emot men efter ett tag så ger den upp och böjer lydigt på nacken och låter benen sprattla runt på volten i ryttarens önskade färdriktning. Om detta vore ett bra sätt att träna en häst på så hade vi inte behövt upprepa detta mer än en gång eftersom då hade hästen tagit detta till sig och gjort det automatiskt i resten av sitt liv. Men det är uppenbarligen inget bra sätt eftersom ryttare kämpar med denna hals i åratal, drar, bänder, böjer, sågar etc.
Alla VET att handen ska vara stilla, att vi inte ska dra i den men det är precis som om man liksom glömmer det när man hoppar upp på sin stela häst.
Jag verkligen, verkligen av hela mitt hjärta hatar att se hästar tränas på detta vis. hatar att se, läsa och höra om hästar som försöker komma undan arbete, vägrar gå i form, biter sig fast, går emot skänklar…..
Jag hatar att man lägger upp bilder på knäckta hästar som lydigt böjer sin hals trots att det gör ont på dem och det skadar dem. När hästen är så fruktansvärt framtung och totalt har kopplat bort benen och halsen från sin låsta kropp, då är det bra och just den bilden lägger vi upp på vår blogg och kallar det för bra?!?!?!?!
Helt ärligt, hur mycket tror ni att hästen längtar till nästa pass när den blivit utsatt för något sånt? Inte alls. Men hästar är så otroligt snälla djur att jag blir alldelles ledsen ända in i ryggmärgen när jag ser hur snälla de är-
Sååå. Hur mycket lugn och ro och trygghet gav du din häst under ert sista träningspass? Hur många må bra endorfiner gav du honom? Vad tror du hans tankar om nästa träningspass är?
Jag har länge känt mig väldigt ensam om mitt sätt att tänka. Om mitt sätt att se på ridutbildning och hästar. Jag fick en bok av en elev och vän. Det kändes som att komma hem. Det enda vi ryttare måste lära oss för att kunna rida bra och träna en häst bra är att sluta sitta i vägen för dem, sluta att störa dem. Hästar kan ALLT. De har det i sig. Men sen kommer ryttaren och förstör allt. Läs boken och om ni är som jag så kommer ni att få en liten tår i ögat.
Fint! Kram
[…] Planera […]