Dan för dopparedan är det idag. Ute skiner solen och fåglarna kvittrar och gräset är grönt. Leran är riklig. Dvs jag har liiiite svårt att få någon riktig julkänsla. Som tur är så var jag för några veckor sedan och höll kurs där det fanns lite snö så jag har faktiskt fått någon form av vit julkänsla i år med 🙂 Annat var det när man bodde i Spanien. Det här kortet togs för exakt 4 år sedan på balkongen på Gran Canaria. Ironiskt. Det var inte så lätt att få någon julstämning då heller men livet var liksom så mycket bättre ändå 😉 Jag minns att just den här julen var extremt varm, vi inledde den med ett morgondopp i poolen, iklädda bikini och tomteluva :-). Notera dressingflaskan på bordet. Det var svenska dressing, Felix, förmodligen inhandlad i den svenska butiken till ett hutlöst pris, vissa svenska saker var hårdvaluta som man betalde i princip vad som helst för att få 🙂 Svensken går aldrig av en även om man inte bor i Sverige längre ;-). Om jag längtar tillbaka? Ja, varenda minut nu när det är kallt längtar jag tillbaka. Så att det gör ont ända in i själen. Dock så finsn det moln på himlen där. Om jag flyttar tillbaka så krävs det att jag slutar med hästar för jag står inte ut av att ens vara i närheten av ett stall därnere för hästarna behandlas extremt illa. Så lite plus i kanten har Sverige ändå 😉 Våra hästar har det extremt bra, vilket jag är glad över.
Näväl, det här är ju en hästblogg, så om hästar bör ju inläggen handla. Jag har svårigheter med onlineklassrummen idag. Servern ligger tydligen nere men de jobbar på det. Jag han uppdatera ett par av kurserna men resten får jag tyvärr vänta med. Men det kommer så var lugna. Jag antar att de flesta inte har supermycket tid för kurser idag ändå så här dan för dopparedagen.
Vad vill jag säga er idag? Vad är mina kloka ord? Ärligt talat, idag är min skalle inte full med ord. Det är extremt ovanligt. Jag har liksom inte hästar i huvudet idag. Det var årets mörkaste dag igår. Jag tänker att nu kan allt bara bli bättre. Mörkret och kylan suger musten av oss nordbor. Samvetet gör sig påmint när vi känner att vi inte riktigt orkar eller vill göra allt som vi brukar göra. Det är julebak, det är städning, det är paketköp det är…Pust, jag blir trött bara av att tänka på det. Hästen ger oss dåligt samvete. Tänk om han får vila för mycket. Då tycker alla att jag är en dålig hästägare och bla, bla, bla… Men vet ni. Känn inte så. Du kan förebygga den där känslan. Göra så att du slipper känna så i framtiden. Om hästen går i en hage som tillåter rörelse så kan du som jag tror jag skrivit innan låta honom vila i upp till 5 veckor utan att han tappar nämnvärt i kondis.
Det viktigaste är ju att man har hästen i en extremt bra hage. Hästen rids av oss kanske en timme om dagen, övrig tid så är han häst. Det är faktiskt viktigare att hästen har ett bra liv de 22 timmarna som du INTE ägnar dig åt honom. Jag ser att det finns mycket tendenser till tvärtomtänk här.
Jag har sett stallkonflikter skapats av att någon la betforen ovanpå havren istället för underst. Fattar ni silket brott? En annan gång så tog man fel täcke på hästen, halejises, himlen ramlade ner och…Givetvis så är det endast man själv som kan mocka till sin häst för annars så kommer världen att gå under. Visste ni att man t.o.m kan sopa gången fel?
Väldigt sällan hör man dock klagomål som handlar om tiden hästen är typ..Eh..häst.. Vilken tid tror ni är viktigast för hästen? Bryr han sig ärligt om om betforen ligger underst eller överst?
Förbered dig för att slipa slåss om bagateller. Se till att hästen har ett bra liv när du inte är där. Själv har jag för första gången i mitt liv hästar på lösdrift. Det tog energi att släppa mina vanliga krav. Tid och energi. Men nu är jag helt okey med det och jag har då aldrig haft nöjdare hästar. De är smutsiga dock, men friska och lyckliga. Vilket gör mig lycklig. Jag har inte det minsta dåligt samvete om jag inte kan rida på en vecka. Jag har reducerat mig till att vara någon de inte behöver i sina liv. Jag är mer en som kommer och tar ut dem på roligheter/jobbigheter lite då och då. Det kräver dock att jag tar ut dem på mer roligheter än jobbigheter för annars är det svårt att få fatt på dem i den stora hagen ;-). Jag kan se på dem hur de upplevde förra träningspasset. Om de möter mig med spetsade öron och kanske gnäggar och går emot mig så var förra passet ett bra pass som de vill ha mer av. Samma om de liksom hoppar in i sin grimma. Om de däremot går åt andra hållet när jag kommer in i hagen så var det ett dåligt pass för dem, det passet vi hade sist.Jag har lärt mig mycket om dem av dem så att säga. Så numera har jag mer roliga pass än tråkiga.
Dock är ju jag bara en människa så ibland blir det fel under ett pass. Då vet jag att jag givet dem ett dåligt pass. Då vet jag också att jag inte kommer att mötas av gnägg och spetsade öron nästa gång jag kommer. Men jag har också lärt mig att om jag efter ett dåligt pass låter dem vara i fred i 3-4 dagar så verkar de ha glömt det dåliga. Hästar är med andra ord inte långsiktiga. De lever här och nu. När det slutar göra ont i kroppen efter det dåliga passet så är de positiva till träning igen. Ett dåligt pass är för mig ett pass där jag insisterar på att göra en sak hästen inte vill. Jag vet numera att hästar vill gärna göra det jag ber om men ibland så kan de inte. Det kan vara en muskel som är för kort som hindrar dem, en hov som har en miniliten sten inklämd mellan sko och hov, en blivande hovspricka etc.
Enligt mina slutsatser så är smärta det enda som hindrar hästen från att vara oss till lags. Så när hästen inte vill eller ”bråkar” och går emot. Ta för givet att han tycker att det gör ont och ändra träningen till att göra något annat istället, finns det kanske ett annat sätt att åstadkomma samma sak som du har som mål?
Försök få alla pass att vara behagliga för hästen, så att han vill ha mer av träningen, mer av härligt umgänge med dig. Men som sagt var, jag vet det här, men ändå gör jag fel ibland….. Men jag vet att 3-4 dagar utan mig och träning gör dem glada igen 🙂 Och jag vill ha glada hästar, det blir liksom så mycket trevligare att träna häst då.
Nåväl, det var veckans kloka ord. Jag passar på att önska er alla en god jul. Och du, låt hästen vila med gott samvete 😉 Frid i själen är viktigare än att göra allt man MÅSTE.
För er som ännu inte skickat in ridprov eller anmält er till nya kurser så påminner jag om att det går bra att göra det ända fram till kursstart men jag kommer att ta lite ledigt i julen vilket innebär att du kommer att få vänta på ditt svar. Ingen blir dock glömd. Ni som har mailat mig om att ni vill gå om kurser, jag sparar era mail och lägger in er när nästa omgång kurser startar den 6 Januari. Mila mig som vanligt på blog@lindah.se
