Tömkörningens grunder

Här ett ganska bra foto på hur grunden i tömkörning bör vara från allra första början. Bortse från att denna lärare alltid hade spänt tömmen först i gjorden, sen genom bettet och sen upp genom ringarna på ryggen (det är aldrig bra för det ger hästan absolut noll sug mot handen och inget stöd att söka, utan det blir bara ihopkryllad hals, som en graman ungefär). Men det som är bra är att yttertöm är där och hästen ska vara i ytterhanden oavsett vad den tycker om det och oavsett hur det ser ut och tömmen ligger runt rumpan vilket hindrar den att slänga ut rumpan, ger den en ram/stöd. Innertöm hänger slak. Men man vill inte låsa hästen på yttertöm för då blir det till slut betongmotstånd där så det är därför man ALDRIG ska låta den gå på en rund volt i början utan enbart på en fyrkant. Då har man ett ”dittvingat” sug på yttertöm på alla raksträckor och sen för att få den att svänga så ger man efter på yttertöm precis så mkt att den ramlar/faller inåt i den riktningen man vill ha den i och sen fångar man upp den igen och tragglar sig igenom den nya raksträckan, ger eftergift igen o.s.v. . Eftersom man aldrig låser den längre stund än det tar att gå typ 5-10 meter utan låter den länga ut sig och ”slippa” stödet i varje hörn så kommer den att bli mindre och mindre utåtställd för varje hörn den passerat, den blir rakare och rakare trots stödet på yttertöm och i förlängningen så kommer den att acceptera och uppskatta att den har ett stöd där och detta stöd använder man sen till allting annat i dens utbildning. Man lär den på detta vis att länga sin utsida och att länga sin utsida innebär i extremvarianten sluta. När man helt kan leka med att länga dens utsida så har man helt kommit ifrån att hänga på innerbogen och voila, den kan helt plötsligt galopera (oerhört viktigt för tex travare). Helt automatiskt så blir det sen så att att när utsidan längs utan rotation så innebär det ju att den kortat sin insida helt automatiskt och då kan man börja med öppna utan att ens ha lärt den det och öppnan är ju grunden till traven.
I motsats till om man gör allt detta på innertöm så får man aldrig detta utan man får bara en lutning och ett evigt kämpande med att försöka” böja” den vilket den aldrig kommer att göra på ett korrekt sätt eftersom den inte har lärt sig att koordinera sina sidor utan enbart måste kämpa mot innertygeln som egentligen på den oskolade hästen enbart innebär att man tar balansen ifrån den och om man tar balansen ifrån den så balanserar den sig genom att låsa sin hals, sin rygg och den kommer aldrig att få Swung.

Så grunden kan kortfattat beskrivas så här. Ta kontroll över hästens yttersida så får du innersidan gratis. Ta kontroll över hästens insida och du förstör allt.
Detta kan givetvis även göras när man rider men då måste ryttaren kunna sitta rakt och mitt på hästen och det är så oerhört SVÅRT på en oskolad häst så den mindre skickliga ryttaren gör faktiskt lättast detta genom tömkörning.

Men tömkörning är SVÅRT.Viktigt är att enbart köra detta i skritt tills du har en rak häst, vilket kan ta några veckor eller så. Byta varv ofta. Vid varvbyte låt den länga ut sig vandra iväg åt vilket håll den helst vill på helt lång töm och vill den stanna och fundera och sova en stund så låt den göra det. Det är vid dessa vilopauser som den LÄR sig. Börjar den dessutom gäspa så har du gjort rätt.

Utrustning. vilken gjord du har spelar ingen som helst roll så länge den inte klämmer på hästens manke. Men man kan sätta den längre bak i såfall :-). Ringarna ska sitta lika högt som dina händer är när du rider, helst högre för då får du bättre framåt nedåtsök. Absolut ALDRIG ha tömmarna genom ringar som sitter lägre för hästen är ett mottrycksdjur vilket gör att om trycket från tömmen kommer nerifrån så kommer hästen att söka sig uppåt och det vill man ju INTE. Och självklart aldrig någonsin sätta tömmarna som en graman, absolut ALDRIG.

Tömmarna får aldrig någonsin fästas i bettet med en metalkrok (detta gäller även vid ridning) Det ger ett litet men för hästens känsliga mun ett fruktansvärt obehagligt gnissel som gör att den känner obehag av av bettet. vi vill ju att hästen ska älska bettet, inte vara rädd för det.

Det bästa är såklart lädertömmar eftersom det ger tömmen en tyngd som hästen av någon anledning älskar. Antar att det känns stabilt? Hästar älskar stabilt. Men lädertömmar är dyra så syntet fungerar. De ska vid änden där man håller vara så tunna som möjligt för att ge tömföraren större möjlighet att vid behov låta dessa glida mellan fingrarana (samma som vid ridning, ju tunnare slätare tygel desto bättre).

Bettet ska vara ett totalt utan allt vad hävstångseffekt heter. Vanligt två eller tredelat i det material hästen föredrar. HATAR den bett funkar en kapson väldigt bra, inte hackamore. har man en häst som HATAR bett men man vill vänja den så kan man med fördel ha bettet under kapsonen men inet fästa tömmen i bettet. Då lär sig hästen att bettet kan vara i munnen men det är ingen som bråkar med den i bettet. Ger den en trygghet med bettet.

För fortsatta diskussioner gå med i min Facebokgrupp