I dessa dagar diskuteras det hej vilt om rollkurens hemskheter. Alla skriker om det, den ena högre än den andra. Jag är så oerhört trött på att läsa och se om dessa hemskheter. Att skrika om det hjälper inte. Däremot så hjälper det att vara en god förebild. Det är min fulla övertygelse att INGEN vill vara elak mot sin häst. Däremot gör man gärna som tränaren säger för det vet ju alla att tränare är gudar och allt de säger att man ska göra är ok….. (inte). Det som är dumt är väl att det betalar sig på tävling att rida fult och elakt på träning. Det är det som är det dumma i kråksången.
Ibland tror jag att det helt saknas biomekaniskt kunnande. Hur kan man tala om bärighet och samling när det inte finns? Hur kan man prata om ordet dressyrtävling och träning för hållbarhet i samma mening? Ens i samma bok när jag tänker efter….
Både tränare och domare borde lära om. Vi måste ändra synen på vad som faktiskt är bärighet. Det är en bortglömd kunskap har jag märkt
Alla vet att hästen ska bära vikt bak. Att hästen sätter sig ner bak och att fronten kommer upp. Men detta kan göras på två sätt.
Dels har vi det jag kallar schäferformen. Hästen blir förvisso låg bak men det beror på att den gått ner i spagat med bakbenen och därmed blir låg bak så att fronten verkar högre. Så här ser schäferformen ut. Notera på den ritade bilden att det främre bakbenet är rakt, det vill säga det som ska bära. Det bakre bakbenet som är i marken är långt bakom hästen och skjuter på (skjutkraft). Av någon anledning som jag inte förstår så visar ryttare oftast upp bilder i just denna stegfas i galoppen. Jag tror att man tror att det ser bra ut. Fronten är ju högre, då borde det vara bra… Eller är det verkligen det?
I trav kan det se ut så här. Det är väldigt svårt att hitta bra bilder av schäferstyle i trav. Då ser man nämligen hur framtungt det blir då ryttaren måste använda ganska mycket munvåld för att behålla halskröken och dessutom så kommer hästen i schäferstyle i trav att skjuta ut massa bogar och bli vinglig och därmed tappa ”formen”.
Skelettet hos en häst som ridits mycket i schäferstyle kommer med tiden att se ut så här.
Hästen kommer att luta väldigt mycket framåt som ni ser här nedan på bilden. Konstigt nog 😉 så läggs sällan galoppbilder i just denna stegfas av schäferstyle galoppen ut 😉
Jag tror att det är ungefär när man kommit hit som behovet av Rollkur uppstår.Man vill helt enkelt höja formen framtill på hästen. Vad folk som är fixerade av att behålla halskröken på hästen sällan vet är att ju mer man drar framtill ju tyngre blir hästens framdel….Det finns nämligen en irriterande felplacerad krök på hästens ryggrad. Den sitter i övergången mellan ryggkotorna och halskotorna. Kan ni förstå om ni kollar på bilden nedan vad som händer när vi drar i tyglarna i syfte att forma hästens hals? Kröken på halsen åker ner.
Det är så man skapar det här skelettet
Innan man börjat rida en häst så ser ett skelett ut så här. Kan ni se att ryggraden inte lutar framåt/neråt här?
Ok, åter till behovet av rollkuren. Man vill alltså får upp den där kröken. Så man placerar helt enkelt hästens nos precis under den där kröken och sen drar man för allt vad tygen håller. Voila, man har fått skelettet så som det var innan man började träna hästen till bärighet.
Ett alternativ vore ju att man redan från början såg till att inte halskröken åkte ner. Men vad vet jag, jag är kanske bara ovanlig korkad som inte förstår att varje dressyrhäst måste genomgå denna fas i sin utbildning där den först blir mer framtung än gud skapade den och först därefter ska den plockas tillbaka i ursprungsformen….
Jag tycker iallafall att det är bättre att från början undvika att förstöra hästens skelett. Detta visste man redan 1909. Innan vi blev alltför moderniserade.
Det finns betydligt enklare sätt att få upp den där halskröken. Jag föredrar att redan från början få den högre än ursprungsläget. Här ser ni en av mina elever som fixar detta. Detta är ju inget man sitter och gör alltid. Först måste man lära bakbenen att böja sig, att bära vikt. Om ni kollar på dessa bakbenen så ser ni många tecken på bärighet. Haserna är aktiva utan att vara överböjda. Den trampar djupt in under sig MED böjda bakben. Om ni kollar på bakbenets hov så kan ni se att när den lyfts uppåt så kan man få uppfattningen om att allt under kotan är avslappnat, att hoven liksom hänger i kotan, alldeles avslappnat. Svansen pekar neråt, bäckenet vinklas in under hästen. Den här hästen är inte stark nog så den hamnar bakom lod ibland, denna sekvens var bara grädden på moset efter lång tids träning med att stärka hästens bakdel, ingenting man sitter och jobbar med till vardags.
Till vardags tränar man helt annorlunda, man vill ha hästens huvud helt fritt, ge hästen plats och tid att finna sin balans. En annan anledning till att man aldrig vill dra in hästens nos är att frambenen sällan lyfts förbi hästens nos. Ju längre fram man kan få hästens nos ju mer gång får man i hästen. Jag brukar tänka som så att varje cm som man ber hästen dra in nosen tar 2 cm frambensrörelse ifrån den. Här ser vi ett axplock av träning hos en av mina elever. Sekvenser tagna under två år. Ser väldigt trevligt ut tycker jag. Det roliga är att de flesta som tittar på denna film inte kan se hur bra träning det här är eftersom det enda de fixerar sig på är att hästen inte går på tygeln….
Så alla hästvänner, upp till kamp. Våga rida hästen i form, dvs rid dens nos framåt så att dens ryggrad slipper se ut som på en dressyrhäst.