Idag tänkte jag skriva lite om arbete vid hand. I huvudsak så ägnar jag mig åt att lära folk rida. Det som gör ridning svårt är att hästen inte fungerar som en bil :-). Det är inte så att ratten , gasen och bromsen på en häst alltid gör som man säger (eller som man tror att man säger) utan alla dessa tre för ridningen så grundläggande saker, gas, broms och ratt lyder olika kommandon inte bara varje dag utan det kan behövas olika kommando inte bara från dag till dag utan även från en minut till en annan minut under en och samma ridtur. Det kan vara frustrerande. Man gör allting som står i ridhandboken, trycker där, drar där, tittar där. Ja ni vet men hästen gör inte vad han ska. Hästen är dum…Kan man lockas att tro 😉 . Man blir frustrerad.
Det är denna frustration de flesta av oss upplevt och vi har med all säkerhet sett den hos andra ryttare, ni vet när man kommer in i en paddock där ett annat ekipage redan rider. Man ser en sammanbiten ryttare som sitter med lågt hållna händer med spikrak armbåge, som försöker hålla fast en lika frustrerad hästs huvud, samtidigt som man försöker få hästen att gå fram samtidigt som den ska svänga och samtidigt som man försöker fatta galopp, man hälsar, säger hej och då är det lite som att ryttaren vaknar till en smula och ibland kan man ana en känsla av skam (över att någon såg henne vara frustrerad kanske?) hos ryttaren. Hennes armar lättar lite och hästen drar en djup suck av lättnad och sträcker ut sin illa tilltygade hals som ju är smärtsamt full av mjölksyra efter att ha varit fasthållen i en halvtimme eller så.
Mjölksyra i halsen undrar du kanske? Japps, hästen är beroende av att röra på sin hals eftersom den till stor del består av olika sorters muskler som är till för rörelse. Rörelsemuskler måste få röra sig för att inte få mjölksyra. Ni har kanske sett ett dressyrprogram? Där rider ryttaren ett fåtal minuter, sen är det en paus med halslängning i skritt. Jag antar att den som skapade dressyrprogrammen visste om hästars behov av att slänga ut halsen ofta och regelbundet. Dock verkar ryttare i allmänhet och tränare i synnerhet helt omedvetna om detta behov eftersom man sällan tränar så. En träning även för en A tränare i dressyr kan fortgå upp emot en timme helt utan någon form av halslängning, jag gjorde en gång misstaget att bevista en kurs för en A tränare (jag undviker sådant i normala fall) och det gjorde ont i hjärtat att se dessa hästar krullas ihop under så lång tid…
För att hjälpa er att förstå det där med rörelsemuskler kontra hållningsmuskler så klipper jag in lite text ifrån en av lektionerna i Grundkurs Ridningangående dessa två olika typer av muskler.
”Grovt förenklat så kan man säga att det finns två typer av muskler. Dels har vi de ytliga musklerna. Dessa är snabba och kvicktänkta, lydiga. Det är de musklerna som får oss att snabbt kunna lyfta en arm, skratta, tugga, springa, göra situps. Dessa musklerna är bra på att röra sig. De är däremot urusla på att hålla fast saker. För att ge er ett exempel så håll ut er arm rakt ut från kroppen i sidled. Håll kvar den där i 20 minuter. Om ni kan. Förmodligen får ni mjölksyra långt innan dess. Dessa muskler är till endast för rörelse.
Vi har hållningsmusklerna. Dessa är svårstyrda och ganska trögfattade. De är inte till för rörelse utan för att hålla fast saker. Dessa är svåra att påverka eftersom de bara lyssnar på hjärnan och inte på dina medvetna order och till stor del är reflexstyrda. Dessa muskler styr inre funktioner som tarmar och andra organ. Det är även dessa som står för vår hållning. Vår hållning skapades under tidiga år. Oftast så har vi härmat våra föräldrars hållning. Ibland kan hållningen ha förändrats efter att vi t.ex har fått barn och burit barnet på vår höft i ett år. Då får vi en sned hållning, inte sällan får vi värk i kroppen.
Den djupa muskulaturen kan bara förändras med stor ansträngning. I gengäld så blir hållningen permanent. Och det är just detta som hästträning går ut på. Vi vill permanent påverka vår hästs hållning. Vi gör detta genom att permanent påverka vår egen hållning.”
Nåväl… Nu vet ni. Varför är det så poppis att dra i de där snörena? Först och främst för att det är enkelt. Vi gillar att göra saker som vi ser och halsen sitter ju där framför oss och dessutom så är vi mästare på det där med hand öga koordination.Vi kan liksom SE hur olydig den där halsen är och vi kan enkelt åtgärda det. Är det inte enkelt så byter man bara bett och spänner nosgrimman. Problemet med detta är att halsen visar många olika symptom från hela hästens kropp, men alla löses av att man drar i snörena… Icke konstruktivt och hästen kommer inte att lära sig ändra på alla felen i kroppen, han kommer just bara att lära sig att oavsett hur det känns i min kropp så drar ryttaren mig i munnen och han kommer snart att räkna ut att om han behåller halsen böjd så drar ryttaren mindre i honom. För allt en häst vill är att få vara i fred. En hjälp kan man säga är ett straff och ett straff lär sig ju ingen något av. Vad lär sig hästen av då? Jo, om man ”straffar” hästen, dvs ger den en hjälp på svar ett av dens beteende och när det beteendet upphör så slutar man ”straffa” den. Det fattar hästen på ett kick.
”Aha säger den, när jag gör så, så ”straffar” ryttaren mig och när jag slutar göra så så slutar straffet.”Upprepa detta några gånger och en hjälp har etablerats. Så vad tror du att hästen lär sig av att du drar ihop dens hals i en halvtimme? Den lär sig att du är en obehaglig typ. Han stänger av dig lite, gör sig okänslig bara för att överleva typ. Du kommer att få problem med framåtbjudningen. Men det löses ju enkelt med hjälp av ett par sporrar.. Om du någonsin undrat varför man på dressyrbanor ser att ryttaren måste driva hela tiden så har du svaret här. Charlotte Dujardin driver inte hela tiden, här har du svaret på varför. Hon ”straffrider” förmodligen inte 😉 Hon har ett system i sin ridning. Jag kallar detta för att ryttaren har renodlat sina hjälper.
Halsen visar symptomen på fel i resten av hästens kropp. Och det var just det jag ville komma till. Tänk om man kunde leta upp alla felen ett i taget, lära sig hur felen känns och hur man ”programmerar” bort dem? Då hade man kunnat ha en hjälp för varje problem och tyglarna hade bara kunnat finnas där för hästen att söka sig fram till. För ärligt talat så ser vi sällan hästar som söker ryttarens hand, däremot så ser vi ryttare som drar hästens nos bakåt tills den blir tvungen att ta kontakten, här har vi svaret på varför hästar går bakom lod och bakom hand i den höga formen.
Nåväl, vi pratar om att lära hästen saker. Det gör vi med hjälp av Arbete Vid Handkurserna. Vi programmerar hästen lugnt och metodiskt samtidigt som vi tränar oss i att både se och förstå felen och hur de uppkommer. De skruvande bakbenen orsakar många av de fel som får ryttare att straffa hästens mun. Vi lär oss hur man tar bort dem.
Det handlar om hästprogrammering helt enkelt. Med målet att renodla hjälperna så att ridningen blir lite trevligare för både häst och ryttare. Vill du lära dig? Våra handkurser startar första fredagen varje månad.
