Gästbloggare Jennifer . Denna tjej KAN vara den roligaste skribent jag nånsin stött på 🙂 enjoy !!!


Paddagogik – att padda. För dig som svankar.

Jo, för dig som svankar. Nu är det ju så att du, om du har en häst som svankar, förmodligen gör bäst i att läsa detta själv. Jag är ju ingen veterinär men jag har hört att hästar generellt har svårt för att läsa.

Uttrycket ”att padda” kom sig egentligen av att Lindah skulle lära folk rida lätt och försökte få dom till att akta paddan i sadeln (för att man inte skulle dunsa ner utan snarare bara snudda vid nersittningen, ja ni vet).
Nu är det så att jag har en läskunnighet av varierande funktion och läste vad hon skrev helt åt skogen fel, det slutade med en helt ny grej – paddanstyle!

Till att börja med tänkte jag avskräcka er från att använda helskodda rydbyxor och stigbyglar. Ja alltså, inte helskodda stigbyglar utan stigbyglar överhuvudtaget.

När du paddar måste du kunna ”glida” i sadeln, att padda innebär att man öppnar bäckenet och liksom fäller in rumpan under sig (”vadderar sittbenen”, ”drar in svansen mellan benen”). Och man, eller i alla fall jag, gled liksom ner i rätt position, sadelns djupaste punkt.

Vi som behöver använda oss av paddan svankar ofta och sitter därmed också för långt bak i sadeln (och har ofta en häst som svankar i kapp med oss, se Lindah”s tidigare inlägg för mer detaljer).

Om man då sitter och har ändalykten fastklistrad i sadeln med helskodda ridbyxor, ja då lär man istället slå pannan i halsen på hästen om man försöker padda. Eller så flyttar man allt förutom rumpan framåt och har därmed en ännu värre svank.

Äger du bara helskodda ridbyxor? Ingen fara, bara för att det inte heter ridbyxor så betyder inte det att du inte kan rida i det. Det går alldeles utmärkt att padda i gympabyxor, jeans (stretchiga sådana), leggings, strumpbyxor, pyjamasbyxor, långkalsonger, harembyxor, thermobyxor osv osv. Förslagsvis så låter du årstiden vara med och bestämma lite, strumpbyxor i 30 minusgrader bör undvikas.

Om man som jag gjorde putar med rumpan a”la Kalle Anke så har man förmodligen också alldeles för korta läder när man rider. Därför bör ni släppa stigbyglarna när ni ska padda. För korta läder padda = ni kan inte ”glida ner” i rätt sits.

Personligen har jag längt mina läder med 5 hål (4 hål in one go, 5:e kom senare) efter att jag börjat padda. Att försöka ta stigbyglarna igen efter att ha lyckats padda ordentligt var en intressant upplevelse. Jag hade ju hamnat rätt med rumpan och satt djupt i sadeln osv. Kunde inte för mitt liv förstå hur jag hade suttit tidigare för att ha så korta läder.




Och nej, det måste inte vara en padda som sitter där bak. Det kan vara en fågelunge som du är rädd om, det kan vara en pipleksak som tjuter när du kommer åt den – det enda väsentliga är att den är på bakvalvet av din sadel och att du inte vill röra saken/djuret i fråga.

Innan du börjar: Bara sitt i sadeln och känn efter. Känn dina sittben, känn din hållning. Fundera på vad som skulle hända om hästen bara försvann under dig. Skulle du landa på fötterna? Skulle du landa på rumpan? Skulle du stå på näsan?
Korrigera ingenting, bara känn.

Att tänka sig att hästen försvinner är ett, enligt mig, bra sätt att känna efter vart jag har min tyngdpunkt. Oftast är den inte riktigt där jag vill ha den. Är man centrerad och i balans så känns det som om man kommer landa på fötterna. Personligen skulle jag nog först toucha marken med hälarna för att sedan dratta ner med ändan i marken – jag har bakåtvikt.

Så du har halkiga ridbyxor (återigen, ridbyxor = byxor du rider i, inte byxor enbart avsedda för ridning) och du har släppt stigbyglarna. Du rider i skritt – vänta med dom andra gångarterna, när du kan padda på rätt sätt och vis i skritt och under en längre period så kan du ge dig på att galoppera. Oroa dig inte för att hästen måste motioneras, gör du på rätt sätt så kommer han att få minst lika mycket träningsvärk som du.

Ok, till själva paddningen.

Nu ska du tänka dig att du har en padda på bakvalvet i sadeln.

Äckligt kanske du tänker nu. Jo, lite så är tanken. Ännu äckligare om du sätter dig mot den. Så vad du ska göra nu är att akta dig för paddan – in med rumpan! Använd magmusklerna, ta i allt vad du kan, rör för bövelen inte paddan!!
Det kommer att gå åt några paddor innan det blir rätt. Det kommer gå åt ännu fler innan du faktiskt kan hålla den här sitsen men hålla den är vad du vill göra.
Några kvitton på att du gör rätt: det känns som om du har vadderat sittbenen. Kontakten mellan sadeln och sittbenen är inte lika direkt. Tänk igen på vad som skulle hända om hästen försvann under dig. Blir ditt svar detsamma? Din mage håller på och brinner upp, satans pärkälä vad jobbigt detta var. Hästen då, vad har han/hon/hen för sig?




Skänklarna då? Jag fick ett mycket bättre omslut med skänklarna och kom åt att aktivera hästens magmuskler mycket bättre. Se till att göra det också, det är inte bara din mage som ska jobba.
Det var ett fasligt knorrande och frustande från hästen, skitjobbigt tyckte han. Själv höll jag på att trilla ur sadeln när jag fick till det för helt plötsligt så stegade hästskrället på som bara den. Om jag samlade upp han lite så var han superbalanserad (det var mina skänklar som ramade in honom så fint så men det förstod jag inte riktigt först) och all kraft verkade komma under och bakifrån istället för framifrån.
Det känns inte så jobbigt att få plats med en padda längre. Faktum är att paddan skulle kunna bjuda in fler paddor, bre ut en filt och ha picnic.
Bildligt talat förstås. Huruvida du rent fysiskt faktiskt får plats med en padda eller ej är oväsentligt, det handlar ju egentligen bara om din rumpa:sadel ratio.
Att padda innebär inte att man springer och köper en större sadel för att även ha plats med paddor där bak, när jag får den där ”paddan kan bjuda in fler paddor och ha knytis” känslan så är det bara en känsla, egentligen är min rumpa på tok för stor i min lilla sadel för att man ska få plats med något dylikt.

Glöm inte att när ni väl har fått till den rätta paddanstyle-känslan i sadeln så kan ni öva utanför stallmiljön. Det går alldeles utmärkt att padda medans man står och lagar mat 🙂 //Jennifer

För er som fattar nada nu så kan dessa inlägg kanske klargöra saken

Svankande ryttare ger svankande häst

Skritt är den svåraste gångarten

Att lära sig rida är som att lägga ett pussel

 

 


 

 


av Lindah

5 svar på ”Paddagogik by Jennifer”
  1. Haha ja vi behöver m y c k e t humor när vi försöker lära oss rida. Det är jättesvårt!!!! Kom i precis rätt tid för mig för jag har funderat om jag möjligtvis måste köpa helskodda ridbyxor för att kunna klistra fast sadeln i rumpan. Men då var ju det problemet löst : D

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *