Orolig hästmun

Det är populärt att byta bett om man har problem med sin häst. De olika betten är MÅNGA och jag orkar inte gå in på dem här. Det är ju vid det här laget gammalt och välkänt att tvådelade bett kan vika sig på mitten och glida upp i gommen på hästen och störa den, speciellt om det är för långt. dock finns det hästar som går allra bäst på just tvådelat och inte alls verkar bekymrade om detta faktum.

Vilket bett en häst går bra på/trivs med har att göra med massa olika saker, höjden på gomtaket, hur ”fluffig” tunga han har att bära bettet med, hur spänd han är i sin käke och i sina läppar, dvs hur är just den här hästens mun skolad att bära sitt bett. För det är hästen som ska bära bettet, inte sidstyckena på tränset. En skolad mun är lite klurig att tränsa av för fast att man tagit av nackstycket så står han kvar med bettet i munnen tills man upplyser honom om att han kan släppa det. Han är så bekväm med bettet att han inte ens tänker på att han har det. Det är tungan som bär bettet och det gör den genom att den är så avslappnad och blodfylld och ”fluffig” att bettet liksom vilar i/på den.  En sådan här tunga sväller ofta så till den grad att den fyller ut det tandlösa området i munnen, lanerna så att bettet aldrig vidrör denna känsliga del. Jag behöver väl knappast nämna att detta endast sker om hästens mun skolats ordentligt och om ryttaren inte har en väldigt fin hand.

Om man drar och sliter i en hästmun, eller struntar i att skola den innan man börjar rida och utbilda hästen …Tja, då har man skapat en problemmun som är väldigt svår att rehabilitera. att skola en hästs mun är så vitt jag förstår det ett okänt begrepp för de flesta. Hästens skydd mot slitande tyglar är att tex köra upp huvudet så att tygeltagen verkar mot den tänderna bakom lanerna, det är troligtvis bekvärmare än om man drar den direkt på lanerna. Men efter ett tag så slits dessa tänder ner, frilägger känsliga ytor och hästen får ONT. Det är inte ofta man märker detta ont, finns hästar som går med detta i åratal.

Det är verkligen något att tänka på för er som konstant grejar med handen för att hästen ska böja på nacken….. Det är fullt möjligt att åstadkomma nackkrök utan att greja med handen faktiskt, tipsar!!!

Nåväl, vilket bett en häst trivs med är så otroligt individuellt och vilket bett en ryttare kan hantera är lika individuellt. Ett tjockt bett gör mindre skada på tungan om det sitter fast i en hård ryttarhand, men ett tjockt bett KAN skada hästen uppe i gommen.  Ett tunt bett gör större skada på tungan men skadar hästen mindre i gommen (om den är trång där).

Men ett par saker kan man tänka på när man väljer. Metall som glider mot metall är aldrig behagligt. Speciellt inte precis jättenära ens öron. Det blir friktion och vissa påstår att det för hästen kan kännas som vi känner när vi råkar tugga på folie (det sista vet jag inte om det är sant dock). Friktionen mellan två metallytor kan dämpas om man glider in de mötande metallytorna med någon form av fett. Mer om friktion här

Det första man bör välja bort om man har en häst som är tjaffsig i munnen är tyglar och tömmar och sidostycken med metallkrok istället för läderspänne.

Sen måste man även tänka på att bettet består av många olika delar som glider mot varandra. Detta tredelade bett tex som ju sägs vara munvänligt har inte mindre än 4 ytor som kan glida mot varandra. Så många hästar verkligen avskyr dessa bett och jag tror att det beror på friktionen som bildas av metallytorna. Dessutom så kan det knipas lite i mungipan där det sitter fast i bettringen.

Detta raka bett har inga ytor som glider mot varandra och inget ställe där mungipan kan knipas. Många hästar älskar detta bett. Sitter det i handen på en brutal ryttare så är det dock inte så trevligt för när man drar i ena ändan så glider det upp i gommen på andra sidan…. Det gäller att ryttaren rider med rumpan och inte handen.

Även stångbett har mindre metalldelar som man glida mot varandra. Dock måste man för att kunna rida på stångbett utan att lemlästa hästen i munnen helt ha kommit ifrån all tygelridning och ha en helt stilla hand. Jag är ingen förespråkare av stångbett.

Tja, det finns massor med bett men har du en problemmun och har testat ALLT så testa att minimera antalet metallytor som kan glida emot varandra, ibland gör det underverk bara att byta ut tyglarna med metallkrok. Även valet av metall i bettet kan spela roll. Tror att Müllers bett fortfarande är de som har tänkt till mest vad gäller bett?

En annan sak som är viktig att tänka på är att bett ALDRIG kan lösa ett problem som handlar om att hästen inte går i form eller går på tygeln. Problem relaterade till att man försöker använda bettet till att få hästen att böja på nacken kan enkelt lösas genom att ryttaren lär sig rida.

Fler hästiga diskussioner på Facebook