Medveten hjälpgivning

Största anledningen till att hästar ”stänger av” och blir skänkeldöva, stumma i munnen, lata, ovilliga etc är att vi ger dem så många olika budskap att de har att välja på att flippa ut och bli galna eller att stänga av. Har ni tänkt på att en och samma häst KAN vara så känslig att den känner när en fluga landar på den och går och skakar på huvudet och vifftar hysteriskt med svansen samtidigt som den helt enkelt inte verkar känna när man sparkar den HÅRT i sidorna ens om man har sporrar på sig eller totalt ignorerar när vi drar i tygeln och försöker stanna den?

Men åh andra sidan så ignorerar den i och för sig också när vi studsar den i ryggen under nedsutten trav… Det är ju ganska praktiskt egentligen att hästen är kapabel att ignorera smärta. För smärta ÄR det att bli sparkad i magen, dunkad i ryggen och dragen i flabben… Den som inte tror att detta är obehagligt borde försöka tänka sig in i situationen. I trav så sägs det att kraften som slungar ryttaren uppåt är 35 kg. Lägg ryttarens vikt på det och tänk er nedslaget i ryggen. Inte en gång utan MASSA gånger. Jag har sett ryttare under nedsutten trav lyfta runt 5 cm i uppkastet… Då snackar vi DUNS i ryggen när de kommer ner.

Jag har sett ryttare dra hästen i munnen med en krafft av flera kilo och hästen den går med öronen framåt och märker det inte ens…..

Vi ska vara tacksamma för att hästen har den här förmågan. Det är nog anledningen till att den kan befinna sig i människans tjänst. Hästar är fantastiska djur och de bör ha all vår respekt. Jag tänker ofta på detta, hur faan står hästarna ut? Men sen ser jag hur mycket kärlek de får efter ridning och tänker att det kanske räcker för en häst? Den får mat, kärlek, nybäddad box och nya skor och täcke och grejor. Hästar är nobla, ädla varelser.

Åter till saken. Vi vill ju inte ha en häst som stänger av, det blir skitjobbigt att rida då. Jag ser ibland hästar som när de får en order om trav så tar det minst 2 meter innan den faktiskt travar, ibland tar det en halv långsida. Och bromssträckan är lika lång. Och hur ryttarens sits förvrängs vid dessa upp och nertagningar ska vi inte tala om. Men detta har ju med avstängdheten att göra. Hur ska hästen liksom vete om start/stopphjälpen faktiskt ÄR en hjälp den ska lyssna på och inte en av alla de 1000 tals signaler som ryttaren ger av en slump hela tiden. Därför kräver hästen ”bevis” på att just denna hjälp faktiskt var något som ryttaren ville. Ryttaren anstränger sig, ändrar sig, sitsen faller isär och tills sist så har hästen fattat att aha, nu sitter ryttaren så där knasigt igen, då vill hon nog att vi travar.

Då har vi alltså lärt hästen att reagera för en

hjälp som är en avart av hur en hjälp ska vara. Vi måste kunna ge en mycket fin hjälp och sitta kvar i denna fina hjälp tills hästen svarar. Men det gör vi inte. vi ändrar oss, tappar den lodräta sitsen, tappar skänkeläget, tappar bäcken kontrollen etc.

Att ha hästen på hjälperna är oerhört viktigt för att kunna rida ordentligt. Det innebär att så fort du tänker på vad du ska göra så gör hästen det. Din tanke skapar impulser i dina muskler som hästen lyder. Det känns som att hästen lyder din tanke men det är impulserna den får av din kropp när du tänker på handlingen som den lyssnar på. Men känslan är underbar.

För att komma dit så måste vi lära oss att sitta stilla, att inte ge 17000 hjälper. Alla delar av din kropp måste säga samma sak. Det är en hel del att koordinera ihop, man måste skaffa sig total kroppskontroll för att uppnå detta. Allt man tränar på blir man sakta men säkert bättre på. Tränar man på tex dåliga övergångar så blir man skitbra på att rida dåliga övergångar. Tränar man på dåliga slutor blir man skitbra på att rida dåliga slutor. Därför är det smart att inte rida en massa krumelurer innan man har koll på sin kropp. För inte har man väl någon nytta av att bli bäst på att rida övningar av dålig kvalitet?

Det är bättre på att tex öva på att rida en perfekt volt tillbaka än på en dålig öppna. I en volt tillbaka ingår en massa nyttiga saker som stärker hästen och dig. Om du gör det till en konstart att rida den perfekta volt tillbaka, eller den absolut perfekta snett igenom med milimeters precision på rakhet över diagonalen, upptagning i hörnorna, böjningen genom svängen etc då utvecklas ni som ekipage. Så är inte fallet om man rider tex slarviga, dåliga öppnor. Skillnaden är att det är SVÅRT att rida en perfekt öppna, men det är LÄTT att rida en perfekt volt tillbaka. Satsa på att bli bäst på det lätta så kommer du faktiskt längre än om du satsar på att bli sämst på det svåra.

Och vad man vinner i självförtroende både för sig själv och hästen behöver jag väl knappast nämna? Det är kul att vara bra, att lyckas. Det stärker en.

Det börjar trilla på lite förfrågningar om kurser från bland annat Norge, Danmark och Finland men det saknas någon som vill arrangera det hela. Känner någon sig manad så maila mig för detaljer på libecatering@gmail.com

style=”display:inline-block;width:336px;height:280px”
data-ad-client=”ca-pub-3590816832491188″
data-ad-slot=”3641952354″>