I helgen var jag Umeå och träffade underbara Islandshästar. Den här hästen hade haft lite semester och då återgått lite till originalversionen , dvs han var lite passaktig. Så vi testade två olika varianter för att lösa detta. Bägge fungerade väldigt bra. Det är otroligt roligt att se utvecklingen hos denna häst och hans fantastiska ryttare. Han har tränat för mig i två år men ryttaren har ridit för mig i många år. Man kan nog säg att hästen är en 100 % logisk häst då han bara var typ insutten när hon började med honom. Här använder vi sidvärts för att hitta rena gångarter.
I ett annat pass roade vi oss med att rygga för att rensa bland gångarterna. Jag gillar när min största insats är att säga bra 🙂 Det är väl egentligen det som är tränarens mål tänker jag, att göra sig själv överflödig.Att rygga korrekt är en konst som få behärskar har jag konstaterat vid mina ryttarstudier. Det finns två saker man aldrig får göra när man ryggar och det är att sitta tungt i sadeln och dra handen bakåt. Och ändå är det ungefär vad de flesta gör. Resultatet blir en sur häst och släpande bakben och oftast tappad rygg hos hästen.Här ser vi ryggning där vi lättar ifrån sadeln och inte drar handen bakåt vilket ger en lätt och ledig ryggning.
I sist men inte minst så jobbade vi för första gången mot en mer snabb och enrgisk trav. Det är den här hästens svåraste gångart, femgångare som han är. Det blir inte så spänstigt än men man får börja någonstans och jag tycker att de gjorde det himla bra. Det krävs mer av träningen ovan och massa styrketräning innan traven blir genomsläpplig men som sagt var, han höll traven och ryttaren kunde korrigera i den.
Det är så sjukt roligt när mina ekipage börjar se så här fina ut, det gör mig glad ända in i själen 🙂
Spännande att läsa! Trots att jag har halvblod och rider dressyr finns det mycket man gör likadant, och tankar som är relevanta i alla discipliner! 🙂