Jag får mer och mer rapporter från elever. Det roliga är att de kommer från så olika inriktningar. Jag titulerar mig dressyrtränare men jag har ju en otroligt bra bredd i mitt kunnande eftersom jag ju prövat så otroligt många grenar, inriktningar och raser.
Minns att en kursdag så fanns det en PRE häst som man bara behöver peta på så samlar den sig, grisepassande Islänningar, helt vanliga halvblod hobbyvarianten, explosivt halvblod hoppvarianten, en dressyrmodel av halvblod, ett par ridtravare, en ardenner med rörelsestörningar och en ponny med inriktning beridet bågskytte, samt en quarterhäst med inriktning werstern (såklart). Det roliga är att jag kan hjälpa dem alla utan att behöva anstränga mig speciellt mycket. Det är min styrka, min otroligt breda kunskap.
Men det roliga är att det jag får flest positiva rapoorter om är nog kursernas förmåga att bota ridrädsla. Det var inte min mening, jag hade ingen tanke på detta, men det är ju en otroligt trevlig bieffekt.
En annan trevlig bieffekt är att hästar som inte går att fånga i hagen helt plötsligt går att fånga!!! Det beror ju såklart på att de tidigare inte tyckte att det var speciellt kul att bli ridna.
Här bjuder jag på lite positivitetsrapporter:
”Skulle vilja dela med mig av en särskild upplevelse jag hade i förra veckan. Varning för ganska lång text!
Först lite bakgrund. Har följt Lindahs blogg och denna grupp ett bra tag nu, och jag känner bara hur rätt denna filosofi är för mig! Den är verkligen LOGISK!
Så nu i somras när Lindah var på ”turné”, om man får säga så så fick jag möjligheten att rida en privatlektion för henne. Det var den bästa lektion jag någonsin haft! Och jag lärde mig så oerhört mycket, långt mycket mer än jag gjort under alla år på ridskola! Jag fick så många bra verktyg att jobba med och när jag märkte hur fort min medryttarhäst svarade när jag hade rätt sits så kände jag mig faktiskt riktigt stolt. Både över henne och faktiskt lite över mig själv också, för för en gångskull så gjorde jag något som kändes så otroligt rätt! Och jag svävade på små moln ett bra tag efter denna lektion, det måste jag erkänna
Men så, i förra veckan, så skulle jag få vara med på en ridlektion på ridskolan jag har praktik på. Det kunde ju vara roligt.
Man börjar ju alltid en ridlektion med att värma upp hästarna, so far so good liksom. Försökte känna av hästen, som jag aldrig ridit tidigare, försökte tänka på det som Lindah lärt mig. Då kommer ridläraren in och här börjar ett, för mig, rent helvete på 45 min. Korta upp tyglarna, böj hästen i hörnet, mer framåtbjudning, kom fram i arbetstrav, ställ och böj i hörnorna, öka traven, in på volt, skänkelvikning, håll stadigt i yttertygel och bromsa upp och tryck, tryck, tryck med skänkeln, ta hårdare i yttertygeln, byt varv, gör likadant, kom fram i arbetsgalopp på fyrkantspåret, in på volt, byt varv, gör likdant.
Alltså, det var sådan stress HELA tiden! Och jag hade inte en chans att tänka på att sitta rätt, istället så ville jag bara börja gråta rent ut sagt! Tyckte så himla synd om hästen jag red, han bara accepterade att jag dunsade honom i ryggen, drog honom i munnen och skänklade, skänklade, skänklade… Hade jag varit honom så hade jag skickat av mig själv, och det illa kvickt! Men visst protesterade han, på ett sätt som jag aldrig tänkt på innan under alla år som ridskoleelev. Han höll huvudet högt under i princip hela lektionen, förutom precis i början då vi red på lång tygel och jag fokuserade på att sitta rätt. Han var dessutom stel som en planka och väldigt stötig i sina gångarter. Stackars, stackars häst säger jag bara Har dessutom aldrig känt mig så misslyckad! Så just nu är självförtroendet botten och jag känner mig som världens sämsta ryttare. Har därför inte heller ridit på min medryttarhäst efter detta då det känns som att jag kommer göra henne illa också. Men ska i alla fall försöka rycka upp mig och gå igenom alla övningar och råd Lindah gav mig för att försöka komma i fas igen
Så det jag vill säga med denna maraton-text är inte mer än, Tack Lindani Nilsson , för att du öppnat upp ögonen på mig!
// Malin”
”Börjat idag o vänja in ena hästen vid pilbågen. Kan säga, alla de tekniker vi gått genom med våra kroppar fram till steg 6 m Lindah, kommer bli livsnödvändiga för att öht klara av att göra alla moment och samtidigt få iväg en pil .. Skrattar.. Undrar hur dagen såg ut för övriga Så, oavsett vad man sysslar med i ridning, har man stor nytta av Lindahs träning.”
”Alla i stallet påpekar förändringen på min Islänning sedan jag UTESLUTANDE använder mig av steg 1 och 2. För att sammanfatta:
Hästen har slutat sticka stup i kvarten.
Hästen har slutat snubbla, detta var ett stort problem.
Hästen hittar omedelbart formen i skritt (ja, jag har ju inte gått trav-stegen ännu). Hon lyckas dra in rumpan längre och längre stunder i skritten.
Hon har börjat tölta, något som inte är dåligt när man är 12 år.
Efter att hon började ridas uteslutande med rakt bett så öppnar hon munnen vid tränsning självmant. Inget strulande.
Problemen vid uppsättning (hon sprang iväg) löstes med pall. Och om inte pallen är närvarande så får man flytta ut hennes ben så hon står med dem i ”alla fyra hörnen”. Problemen där är borta.
Och det viktigaste, denna häst, importerad från Island som alltid varit en svårfångad, sur häst i hagen. Har vid flertalet tillfällen mött mig i hagen på sista tiden. Och ni som har haft en sådan häst fattar hur STORT det är!”
”Jag som håller på med beridet bågskytte kan verkligen intyga att dessa steg är perfekt för bågskyttet. Bålstabilitet och att kunna separera överkropp från underkropp är ett måste. Kul att fler blir intresserade!”
”Har fått väldigt duktiga hästar, eller kanske är det jag som blivit duktig”
”Igår red vi vårt första pass tillsammans efter kursen och OMG vilken härlig skillnad på ryttaren och på hästen! Jätte-jätte-jättekul att få känna Wilmers rygg med nya ”ögon”. Ser fram emot att lära mig mer och att lära känna er här i gruppen!”