Lite ord från elever som går rakriktningskursen

Rakriktningskursen är den fjärde ridkursen man går om man tränar Logisk Ridning. Den är lite häftig för här börjar man på allvar komma åt den där irriterade bananformen som hästarna föds med. Så här de skapade de där hästarna. Stjälken symboliserar hästens hals, ni ser mina fina ritade trekanter som symboliserar hästens öron. Det är just denna bananform som gör att hästar helst bara fattar den ena galoppen, att de helst bara friviiligt ”böjer” sig åt ett håll. Man måste först räta ut bananen innan man ens kan tänka på att böja en häst korrekt. Att böja dens hals går dock fint att göra redan innan bananformen är uträtad men det har ju då liksom ingen som helst effekt på resten av hästen.

Nåväl. Här kommer lite ahaupplevelser med elevernas egna ord.

Att man kan bli så glad över något så ”självklart” som en häst som travar rakt utan att hänga i en tygel, med både bakben och bog på väg i rätt riktning. Ibland känns det som att ju längre man kommer inom det logiska ju mer sned känns både man själv och hästen, men sen ibland kommer en aha-upplevelse där ytterligare något faller på plats och då inser man att man egentligen blir rakare hela tiden, bara känsligare. Men jäklar vad jobbigt det blivit att rida när man inser hur mycket muskelkraft det krävs ibland för att få till något som efterliknar rakhet… Puh!

Har fått ett riktigt halleluja moment med veckans övning. Få hästen att gå lika fram till båda tyglarna gick inte så bra, satt och klurade och lekte med mitt bäcken i olika positioner för att hitta vart jag var sned efter mycket testande hit och dit så hade jag hästen lika mycket i båda tyglarna! Vad jag kom underfund med var att om jag tänkte mitt bäcken 3 mm till vänster så blev hästen liksidig men det som hände mer var nästan mer fascinerande, Ryggen kom upp under höger skinka och plötslig var det olydiga högerbenet på plats också!! Inte konstigt att jag är glad idag.

UPPENBARELSE:
De här gamla tyglarna som jag tänkt byta ut i en evighet gjorde mig världens tjänst under kvällens lektion ”cykelstyre”. Jag upptäckte för länge sedan att min högra höft behövde fram så det har jag koncentrerat mig på ett tag. Men idag tack vare längdmarkeringen på tyglarna märkte jag att det fått fram höger överkropp för mycket som konsekvens, för vänster tygel glappade hur jag än gjorde. Tänk er då uppenbarelsen i vridmomentet att behålla höger höft fram men samtidigt ta fram vänster överkropp! Plötsligt slutade hästarna skjuta ut höger bog… Inte alls konstigt att de gjort det när jag sitter så att deras bakben vill gå åt höger hela tiden. Älskar när jag fattar hur det hänger ihop!