Nu har jag kört mina onlinekurser i en månad. Jag kan inget om onlinestudier så det har varit lite ”vi kör och så se vi om det fungerar” stuket. För gamla elever, de som redan gått kurser för mig och vet hur mitt väldigt annorlunda undervisningssätt fungerar så var jag ganska säker på hur det skulle tas emot.
Men för de som första gången går mina kurser, där var jag väldigt osäker. Jag vet att de flesta kommer in med full ambition och finner övningar som är så enkla att en femåring kan utföra dem. Det fanns en risk att de skulle känna sig allt för långt gångna för att kunna ta emot dem. Man är ju så van vid att allting ska vara så svårt. Man ska behöva kämpa.
Jag tycker ju inte att saker ska vara en kamp. Om vi ställs inför en alltför svår uppgift så blir det så att man tar lite genvägar och slarvar för att kunna nå dit man vill. Det går emot allt jag tror på. Jag vill att det ska vara enkelt att göra rätt. Jag vill ju bygga upp starka människor med bra självförtroende som vet att allt går att utföra.
Lite problem har det varit. Mest beror problemen på att man håller fokus på allting annat än det man ska lära sig. Man analyserar sönder allt och hittar det man inte kan. Och hittar fel på det hästen inte kan. Jag vill ju komma ifrån allt det där. Och vissa har gnällt på att övningarna är för enkla. Övningar SKA vara enkla. Övningar ska inta vara svåra. Jag vill att man ska kunna känna sig duktig när man utfört en övning. Man behöver inte känna sig bäst, man behöver inte ha nått målet på ett ridpass men man ska ha en klar bild av vad man letar efter och hur man når dit.
Jag bjuder idag på lite reflektioner från elever i de olika kurserna.
”Jag tycker ju detta är så fantastiskt upplägg. Ingen har tidigare kunnat dissekera sitsen och tänket ner på detaljnivå så att jag faktiskt känner att jag nog tillslut ska kunna få till det Och framför allt veta vad jag ska leta efter.”
”Detta är det absolut roligast jag gjort på mycket länge. Jag har träningsvärk på hela mitten av kroppen – i muskler jag inte trodde fanns. Häller vatten hit o dit och sitter still o andas o försöker hitta den där åttan. Men bara en grej åt gången. Svårt så in i vassen! Men. Det händer roliga saker med min häst. Igår satt jag still (försökte) en stund och plötsligt liksom lyfte hela hästen, manken också. Han brukar annars liksom lyfta där bak, så det nästan känns som att sitta i nedförsbacke…men igår lyfte hela han. Det kändes bra så jag gissar att det är så det ska kännas:) Och att jag råkade göra något rätt….Han har också börjat vilja framåt mycket mer än tidigare. Och visst är det så att det är svårare att lyfta på ena sidan, jag liksom försöker lyfta något som inte riktigt finns…men som sagt – har inte varit så roligt att rida på länge!”
”Provade gammelhästen idag. Han är bananas åt höger i utgångsläget o har alltid varit. Men med hjälp av klockan, vattnet och sätet blir han rak när jag rider honom aktivt. Överdriver jag ”hällandet” blir han banan åt vänster.”
”I alla år jag ridit har jag fått instruktionen att cykla baklänges med sittbenen. Har aldrig heller fattat liknelsen… Nu fastnade jag vid att du skrev att det KAN kännas så men också på andra sätt. Uppmuntrande! Så jag struntar i att försöka cykla baklänges för jag låser mig bara och känner mig dum. ”
”Det här med cykla baklänges och 8:n är inget nytt, min CR tränare pratar om det hela tiden. Men det är nu som jag faktiskt börjar förstå vad det handlar om. Där ser man vad viktigt det är att instruktionen så att säga är på mottagarens språk. Men just det här konceptet att dela upp allting är ju suveränt. Jag inte förut insett hur mycket jag följer min häst. Nyttig insikt.”
”Vill också tillägga att jag upplevde att lätt ridning i trav gick bättre än ”usual” så många positiva effekter av att sitta still och lugn och andas. Så härligt att vara med den kursen!”
”Andningen har nu hjälpt mig att ta mej ut i skogen 3 ggr 🙂 En gång blev det för mycket så jag hoppade av för att ta oss framåt en bit. Men jag har andats oss (läs mig) förbi ett antal livsfarliga ställen nu. 
Snart börjar jag nog tro på att det inte nödvändigtvis behöver sluta i katastrof. Det har även gjort den farliga hörnan på ridbanan näst intill ofarlig. Och framför allt så bryr jag mig inte längre utan rider bara på. Underbart.”
”Alltså denna andningsövningen gjorde att jag kom ner i sadeln på ett sätt jag aldrig känt. Underbart var det. Och vilken befrielse att fokusera på en enda sak. Och det märktes verkligen på min häst som gick i helt jämt tempo hela rundan, lättstyrd och mycket nöjd.”
Fantastiskt sätt att kunna fortsätta att utvecklas och fylla på sin verktygslåda med kunskap som man inte hade haft tillgång till annars.