Less is more

Jag ser ofta människor träna hästar i saker hästen inte är redo för. Det beror dock egentligen inte på att hästen inte är redo för det utan på grund av att människan inte är redo för det än. Man måste tänka på att ju större förändring man kräver från hästen, dvs att den ska gå på ett annorlunda vis, bära på ett annorlunda vis eller böja sig på ett annorlunda vis, ju mer kräver det av ryttaren. Ryttarens främsta uppgift är att få hästen rak så att den kan börja bära. Att göra en häst rak, dvs rida dressyr, är det svåraste som man överhuvudtaget kan göra. Man måste kunna sitta emot bålrotationen så att hästen kan sluta trycka ut bogar och gå snett med rumpan.

Ryttare generellt sett är dåliga på det här med rotationer. Vi är bekanta med att en häst skjuter ut bogar eller att den går ojämnt till handen, men generellt sett så är vi dåliga på att ha koll på det som händer under sadeln och bakom sadeln. Det beror på att vi är födda med alla sinnen riktade framåt, näsa, ögon, öron, syn, hörsel, alla pekar de framåt. Vi är därför väldigt bra på att fånga upp saker som händer framför oss.

Man kan enkelt se var i sin utbildning en ryttare befinner sig. Pratar hon om hals och huvud så är hon på absolut nybörjarstadie, hon rider det hon ser. Pratar hon om bogkontroll så har hon kommit ett pluttelitet steg på vägen till att bli ryttare. Allt detta är saker som man kan se. Kräver inte så mycket känsla för att upptäcka de här sakerna.

Resterande kroppsdelar kräver att ryttaren först för att upptäcka dem övar upp känseln då känseln är allt vi har för att känna av vad som händer under oss och bakom oss.

Vissa har redan upptäckt hur mycket hästen roterar sin bål men för de flesta är det rena grekiskan. Man märker en bålrotation på tex att man viker sig i midjan, på att man får ha olika långa läder, att sadeln glider snett, att hästen går med huvudet snett, att den inte kan böja sig, etc.

Intressantast är dock att ryttare nästan alltid säger att hästen har lätt för böjning i det varv den inte böjer sig alls och att den har svårt för böjning i det varv den faktiskt böjer sig . Lite lustigt det där. En häst kan rent fysiskt böja sig så otroligt lite att det knappt är synligt för ögat. Proppsar man på och böjer dens hals ändå (för jag har märkt att det är halsen som det är viktigt att böja, why?!?!) så brukar hästen snällt rotera sin bål och sänka sin yttersida, dvs den roterar sin bål och sen kallas detta för en böjning.

En böjning är för gemene man det som för mig är en ytterst ohälsosam rotation. För mig är böjning en svag, svag genomsläpplighet mellan samtliga ryggkotor. En böjning börjar i rumpan och slutar med att hästens ytter öra tänker lite mer framåt än dens inre öra. En böjning känns som ett sug mot ytterhanden och som att suget lite försvinner i innerhanden.

Bristen på korrekt böjning beror på att ryttaren ännu inte har kunskap om rotationer eller vad bakdelen gör. Hon har ännu inte utvecklat sin känsel för detta. Så först måste man bli medveten om vad hon har under rumpan och sen bakom rumpan.

Man brukar säga att en nybörjare korrigerar hästens hals, en lite mindre nybörjare kontrollerar hästens bog, en som kommit en bit korrigerar hästens bål och proffset, han korrigerar ingenting. Han RIDER hästens bäcken och bakben och så blir allt framtill rätt. Det är dit alla ryttare bör sträva. Det tar så klart åratal av medveten träning att nå dit. Man måste utveckla sin känsel, sin koordination, sin kroppskontroll och sin styrka. För det krävs styrka att rida en bakdel.

Man kan inte fuska och börja rida en bakdel innan man har allt det andra för bakdelens signaler är så små och fjuttiga att man inte känner dem innan man känner det andra. Man sitter där och rider hästens bål och en vacker dag så börjar man helt enkelt KÄNNA saker. Saker som frustrerar och irriterar, för man vet inte vad det är. Sen börjar man komma på det lite i taget och ens medvetande blir så uppfyllt av vad man känner att man liksom tappar sitt vanliga fokus på allt som är framför sadeln, det får inte längre plats i  ens medvetande för bakdelen kräver så mycket finlir att det är sjukt. Varje mikropskopisk grej man gör med sitt bäcken får en effekt (vare sig man vill eller inte), man måste kontrollera sin andning för om man som 99 % av alla människor gör andas mer på en sida så kommer det sittbenet i varje andetag att lyftas en mikromillimeter från sadeln och det kommer hästen att reagera på. När du har kommit hit, då kan du börja RIDA din häst. Böja den, rida skolor, rida piaff etc. Innan det blir allt du gör avarter av vad det skulle vara.

Det är detta som det tar åratal att komma till. Årtal av träning av dig själv, din kroppskontroll, din styrka, din koordinationsförmåga, din känsel, din känsel och din känsel.

Finns en del som försvarar det där med att börja rida tex skolor för tidigt med orden att man ju måste öva på saker för att lära sig. Jag håller inte med. Att rida skolor är att rida bakben. Om man inte har lärt sig känna och korrigera resten av hästen så kan du inte rida bakben. Det man tränar mycket på blir man bra på. Så rider man många dåliga öppnor eller dåliga slutor så blir man väldigt bra på att rida dåliga öppnor och slutor. Jag ser inte riktigt egenvärdet i detta? Det är ju alltid väldigt mycket svårare att ÄNDRA ett rörelsemönster än att skapa ett nytt rörelsemönster så om man rider dåliga skolor så måste man ju ändar dessa sen och DET är mycket svårare än att lära en grön häst skolorna.

Det finns vissa som säger sig rida bakben men som inte gör det. Man MÅSTE gå igenom alla stadierna och inte bara KÄNNA dem utan lära sig att korrigera dem. Känner man dem bara men kan inte korrigera allting så har man en häst med sänkt rygg och roterad ryggrad och då kan inte hästen bära sig vilket ses på tex dens hals (jag nämner hals för det är det som alla pratar om och se). Då är vi fortfarande beroende av våld mot hästmun för att den ska ”gå på tygel”. Kan man känna OCH korrigera hästen så behöver man inte tyglarna för att kontrollera formen framtill. Den är där gratis då. Jag har många elever som sitter och juxar med händerna och döm om min förvåning när jag påpekar detta för dem och de svarar att någon tränare sagt att man måste juxa så där med handen för då kommer hästen till slut att nå det eftersträvansvärda målet att kunna ridas utan tygelkontakt??!?!?!? Det är alltså TRÄNARE som lär dem detta juxande? hur tänkte dom där?

Så återigen. Det är inte hästen du ska träna. Det är dig, dig och dig. Har haft en challenge i min Facebookgrupp där jag utmanade folk att göra den här rörelsen. Denna är SVÅR, men någonting som är lätt för den färdiga ryttaren. Men man kan ju inte börja träna på denna, man måste börja träna på bäbisvarianten där man tex har armbågen i golvet istället för handen och knäet istället för foten och absolut inga lyfta ben och armar på ovansidan. Det viktiga är att göra detta så att axelpartiet är rakt och så att bäckenet är rakt. Det är assvårt för vi roterar oss. Det kan man se på att den undre axeln oftast är längre bak än den övre, dvs ryggraden har vridit sig, man måste tänka ”öppna upp bröstkorgen”. Ur denna rakhet kan man sen börja att korrigera och stärka sina midjor så att dessa blir raka och liksidiga.

Det är samma fenomen som man ser om man tränar hästar, kräver vi för mycket så ”går de av”, dvs roterar sig. Så bäst resultat får man av att kräva pluttesmå bäbissaker av hästen (och sig själv).

Mer hästiga diskussioner på Facebook.