Låtsas att din häst är känslig som ett ägg

Jag ser ofta ryttare vara otroligt oartiga mot sina hästar. Ryttarna menar inget illa, de har förmodligen inte ens tänkt på att de ÄR oartiga.

Det jag tänker på är när vi hoppar upp på hästen och börjar rida. Vissa hoppar upp på hästens ståendes på marken bredvid hästen, sätter ena foten i stigbygeln, gör några små ”provhopp” för att ta sats och sen klänger man sig på ganska osmidigt vis upp i sadeln, ofta har vi dessutom dragit hästens hals och huvud åt samma sida som vi klänger i, oftast har man redan här gett hästen en eller flera tåsparkar i sidan, man har hängt alla sina 60? 70? 80? 90 ? kilo i stigbygeln vilket drar sadeln snett och förorsakar hästen svåra balansproblem och drar dens ryggrad åt sidan vilket den ju måste parera genom att spänna sig om den inte vill falla omkull.

Hästen löser vanligtvis sina balansproblem genom att gå eller springa ifrån dem eller lägga ut halsen åt motsatt håll som dens bogar faller åt, men alla hästar som testat denna lösning vid uppsittning har ibland bittert fått lära sig att detta inte är en önskvärd handling, för då får den bannor. Så den ”snälla” hästen står stilla oavsett om det är obehagligt.

När ryttaren lyckats bli av med bakvikten och kravlat sig upp landar denna alltför ofta med en liten eller stor duns i sadeln. Sen låter den fötterna okänsligt glida runt och leta upp stigbyglarna och ger även här hästen massa skänkelhjälper (som den måste ignorera eftersom den vet att den måste stå stilla). Nu ställer sig oftast ryttaren upp i sadeln och börjar lägga vikt i andra stigbygeln för att dra sadeln rätt igen efter snedbelastningen. Ofta måste man liksom gunga sadeln rätt med några rejäla tryck i stigbygeln. Sen sätter sig ryttaren ner med en liten /stor duns i sadeln och ger hästen gå fram hjälp som hästen oftast ignorerar (den vet ju inte om ryttaren rumstrerat färdigt däruppe än , dvs om hjälpen är en hjälp eller en del i hoppa upp arrangemanget som hästen lärt sig han måste blunda för.). ryttaren ger fler hjälper och hästen börjar gå fram.

Ryttaren kommer på att den sitter lite konstigt och gör lite olika saker för att komma rätt i sadeln. En sak som jag ser ganska mycket av nu, men inte sett tidigare är att ryttaren drar upp knäna jättehögt, antar att det är för att lägga bäckenet rätt, vilket medför att sittbenen blir riktigt riktigt hårda och vassa och helt oskyddade trycker hästen rakt ner i ryggen. Samtliga hästar svankar till ordentligt när detta utförs. Det är INTE skönt för en hästrygg.

Ibland kan ryttaren liksom hoppa runt några gånger i sadeln för att komma rätt. Jag menar verkligen hoppa, det är inte särskilt artigt mot en häst, inte heller skönt för den.

Sådär ja, nu har ryttaren alltså äntligen hamnat i sadeln och nu ska ridningen börja. I min värld går ridning ut på att få hästen att mjukt sänka sig fram till handen, låta ryggen komma upp så att bäckenet kan börja lösgöra hela hästen, låta ryggraden svinga mjukt i takt med hästens rörelser.

För att få hästen att göra detta måste man vara mjuk, mjuk i handen, sitta absolut mitt över hästen och inte på något vis snedbelasta den, aldrig låta sittbenen peka ner i hästens rygg eftersom detta får den att sänka ryggen och låsa höfterna, aldrig någonsin dunsa den i ryggen, aldrig ge den hjälper med skänklarna som inte betyder något (eftersom det gör den skänkeldöv).

Men om vi betett oss som ovan beskrivet vid uppsittningen så har vi ju gjort precis ALLT vi kan för att motarbeta hästen att vara mjuk, smidig och lös. Vi har tvärtom sagt åt den att göra sig okänslig, ignorera våra hjälper, sänka ryggen och låsa sina höfter.

Det är inte så där supersmart faktiskt.

Så dagens övning är att börja tänka på hur du beter dig de första minuterna som du ska rida. Givetvis ska man ALDRIG någonsin sitta upp på en häst utan att använda en pall, man ska inte dunka den i ryggen, inte gunga runt på den.

Försök tänka att hästen är en sån där kartong som man på vissa snabbmatställen hämtar sin mat i. Minsta lilla felaktiga rörelse kommer att bryta sönder denna kartong, om vi hänger i ett av stigläderna kommer den att brytas. Om vi dunkar ner i den kommer den att gå sönder. Om vi klämmer får hårt om den kommer den att knäckas.

Gör som så att du hoppar upp från en pall, gör uppsittningen kort, tvinga inte hästen av principskäl att stå kvar medan du fixar med saker som du hade kunnat fixa med på marken.
Det är just när en häst står stilla som det är som jobbigast för den att inte svanka. Det är en av anledningarna till att man aldrig sitter på en häst, använder den som fåtölj, efter att man ridit klart. Det finns faktiskt folk som kan sitta kvar på en häst och prata med kompisar, vänta på att ett ridhus ska bli ledigt etc länge. Det är INTE artigt. Rid det du ska och hoppa sen av. Hästar är inga fåtöljer eller stolar.

Ta försiktigt stigbyglarna utan att nudda hästens sidor och sätt dig sen mjukt, mjukt ner i sadeln genom att låta ridbyxorna nudda sadeln men inte din rumpa. Sen låter du hästen börja gå. Det är inte svårare än så. Då har du inte förstört något, inte låst din häst, inte förolämpad den, inte visat dig vara en oartig varelse utan respekt för din häst utan du har just bara satt dig försiktigt på den.

Uppdaterat… jag fick kommentar på Facebook att hästen inte vill stå still bredvid en pall. Ett tips är då att ställa dig på en pall och klia honom på ryggen tills hästen är alldelles salig. Då kommer den att se fram emot att stå bredvid en pall. Man slutar klia när hästen går bort från en och börjar klia när den går emot en. De lärs sig detta jättefort. Kli är mysigt Man gör alltså dessa klilektioner utan att hoppa upp på den i början.