Hoppning är inte min grej.. Alls… Men om jag blir ombedd att träna en hopphäst i att vara lugn så kan jag väl göra ett försök och det gick ju bra.
Jag frågar alltid vad ryttaren önskar ha hjälp med och önskemålet för denna lektion var att ryttaren ville kunna svänga och kontrollera sin häst på en hoppbana. Denna häst kickar och slår om han känner sig fastlåst och han är otroligt stark och har stor gång vilket gör att det är oerhört svårt att hålla honom lugn utan att fastna i dragläge.
Hästen KAN hoppa och denna ryttare är en av de där avundsvärda totalt orädda kamikazeryttarna så jag utgick ifrån att höjden och hopptekniken kan jag lämna åt någon tränare som behärskar hoppning (det vill säga inte jag 😉 ).
Ryttaren rider normalt denna häst på repgrimma eftersom den har negativa erfarenheter av bett och då den är under uppträning så har detta skett i skogen, därför har den repgrimman under tränset som en
säkerhetsbroms att ta till om det absolut inte funkar med bettet. Vi har skolat dens mun att bära ett bett och detta är första ridturen med bett. Den har gått med skarp bettsling innan så vi valde ett snällt rakt novabett med parerstänger och såklart ingen nosgrimma.
Jag la all fokus på att lära ryttaren planera sin väg , gav henne en enkel koordination som vi först tränade in i skritt om hur hon kontrollerar hästen genom att ha en stark utsida.
Hetsigheten ämnade jag ”bota” genom att ge ryttaren fokus på allt utom att hoppa för det är ju själva hoppmomentet som är triggern för hästen. Han är som en målsökande misil vilket är bra om man är en hopphäst, men man vill ju gärna kunna få stopp på misilen.
Så ryttarens fokus är inte svänga och hoppa utan på att i förväg bestämma vilken sida som är en utsida, bara det. Och det gick bra tycker jag. Jag måste börja hålla fler ”inte hoppa” lektioner, det var roligt.
Jag har använt hinder innan, det är bra för alla hästar att hoppa. Jag brukar använda ett litet hinder eller en bom på marken som vi skickar hästar över efter att vi trampat dem. Det är väldigt bra för hästar som av naturen har lite dålig framåtbjudning. Då slipper man få dem bakåttänkande i trampet, man slipper driva och hästen lär sig fort att efter det uberjobbiga trampandet så får man leka indian med en tjoande ryttare på ryggen och skutta över ett kul hinder. Som en postiv bieffekt av att använda ett hinder som belöning efter trampande är att man helt gratis får galoppfattningar som inte är av denna värld. Superbra.
Positiv förstärkning är alltid bra. Träning ska vara kul.
Ryttaren i denna film går stegkurserna och då blir det väldigt enkelt att kunna ta till sig nya koordinationer vilket gör även svår ridning enkelt. Denna hästen är SVÅR, stor och het, men hon fixade det med bravur.