Jag kan absolut ingenting om hoppning. Dock har jag funnit det användbart att ha med hinder när man ska undervisa hoppryttare. Hindret ger dem liksom en bra bjudning och gör träningen mer meningsfull för dem. Men mitt syfte är aldrig hoppningen i sig utan jag använder hinderna för att komma åt något rakriktande, i det här fallet så ville vi förbättra den här unghästens förmåga att svänga vänster genom att få tag i vänster bak och därmed lyfta ryggen på den sidan. Det gick riktigt bra tycker jag. Fördel här är ju att ryttaren kan det där med hoppning så jag behöver bara klura ut hur man botar svängproblemet. Jag hade inte kunnat hålla en lektion för någon som inte kan hoppa om man säger så ;-). Det kändes tryggt att ha en hopplektion för den här tjejen, jag kunde liksom fråga henne när jag inte fattade något ;-). Vem var tränare här egentligen 😉 Haha. Faktum är att jag älskar att jag kan lära mig av mina elever. Det finns alltid mer att lära sig tänker jag, det är väl det som gör att man aldrig tröttnar på hästar och ridning.
Lektionen efter skulle jag undervisa ett Islandsekipage. När ryttaren såg att vi hoppade så ville hon också testa 🙂 Islänningen var lite skeptisk till hinderna först så den fick lite hjälp av halvblodet 🙂 Jag älskar mina elever, det är verkligen av blandad sort men alla hjälper och uppmuntrar varandra 🙂 Ljuvligt.
Sen hoppade ekipaget själva och det gick strålande. Man får inte nämna åldern på en dam men jag kan säga att om jag är så här tuff när jag är i den åldern så hade jag varit stolt 🙂 Imponerande!! Här jobbade vi med att hoppa från utsidan, rama in och bli medveten, till en ny utsida i varvbytet.
Det här var roliga lektioner, mest för att jag inte brukar använda hinder så ofta, men jag borde göra det oftare eftersom det är supernyttigt både för folk och fä. Man tränar sig på att bli medveten när man hoppar tänker jag.
