Hur tar du dig runt en volt

I begynnelsen så har vi en rak häst. Eller rak och rak, hästar är sällan just raka men han vill gå rakt fram. Eller…Det vill han egentligen inte, han vill gå lite snett eftersom han inte är rak men på ett ungefär. Vi låtsas idag att vi har en rak häst som vill gå rakt fram.

Dressyr verkar gå ut på att få en häst att gå runt på en volt (fråga mig inte varför men jag har förstått att det är viktigt.)

Ok, vi har en rak häst. vi ska få den raka hästen att gå på en volt. Utgångsläget borde se ut så här som jag ritat nedan. Strecket symboliserar hästens ryggrad och prickarna dens hovar.

Om vi då drar i innertygeln, vilket är logiskt eftersom det vi ser från ovan rakt framför oss är en hästhals som befinner sig utanför spåret så borde det se ut så här. Framhovarna hamnar på spåret men bakhovarna hamnar utanför. Problem not solved.

Attans, vi prövar att dra i yttertygeln för att få bakhovarna att gå på voltspåret.  Nej, skit också, då åker ju hela framdelen ut från spåret, speciellt den där dumma halsen.

Oh vad irriterande bråkig hästen är. Fattar han inte att man ska gå på volten? Om jag drar i alla tyglar och sparkar lite med benen och verkligen fokuserar inåt mot mitten av volten. Kan det gå då? Så här, kolla, vi lyckades. Attans vad han börjar slå i hovarna i varandra dock. Bäst jag driver lite, och håller i honom framtill. Driver mer, fan vad lat han är.

Känner du igen dig i denna situation? Du lyckades säkert få hästen att gå på volten, det betvivla jag inte alls. Det är inte speciellt svårt. Det är bara att bestämma sig för att hästen SKA göra det, man måste ju rida dressyr om hästen ska hålla. Annars går den sönder.

Men vet du var du egentligen har lyckats med? Det här.

Detta visar en häst som tar sig runt en volt på ett sätt som på dressyrspråk kallas för inte rakriktat. Den är inte böjd. Den är däremot väldigt kort och lutar sig väldigt mycket inåt. Dens ryggrad är inte böjd, men ej heller rak. Dock befinner sig dens hovar på spåret så det målet har du uppnått.

Du har också uppnått att den har placerat sin ryggrad så den inte befinner sig mitt mellan dens hovar. Du har snedbelastat den. Den kommer att få svårt att lyfta på sitt inner benpar. Den kommer att slå sig på benen med sina hovar. Men som tur var så kan man ju lösa det problemet med hjälp av benskydd. Benskydd är bra, speciellt om de matchar.

Värre är det med slitaget som blir i hästens bäcken, rygg och bogar. Men tar man bara ut en kiropraktor en gång i månaden så är det lugnt, alls hästar behöver ju en kiropraktor regelbundet.

Sen finns det ju också veterinärer och Triangelmärkning. Triangelmärkningar är bra. Det är inte så många hästar som tåler att tränas så när de bevisat att de inte tåler träning så får man de mesta av pengarna tillbaka från försäkringsbolaget. Tycker ni förresten inte att försäkringspremerna blivit lite väl dyra?

Jag hoppas att ni förstår ironin i det jag skriver. Tolkningen av vad dressyr är är helt sjuk. Att gå på en volt verkar vara otroligt viktigt. Men få vet vad det faktiskt innebär. Man vet att när en häst ofta är halt så bör man undvika att rida på böjt spår eftersom det sliter på hästen.

Vet ni att man kan rida på ett böjt spår så att det inte sliter på hästen utan så att det faktiskt stärker den och bygger upp den. Det kallas att rida rakriktat på böjt spår.

Sett ovanifrån så ser det ut så här. Ryggraden och volten följer samma spår. Belastningen är lika stor på alla fyra hovarna. Vet ni att det mesta en hästs ryggrad kan böja sig är på en 20 meters volt för en normalstor halvblodshäst? Gör man volten mindre måste den ta sig runt icke rakriktat. Med slitage som följd.

Man behöver inte harva runt på en volt för att träna dressyr. Faktum är att man inte bör rida runt på en volt innan man behärskar rakriktning.  Det räcker så fint att man lär hästen hur den belastar sina fyra ben jämnt. Det kan man göra precis var som helst. I skogen, på en grusväg, när man hoppar, när man tar sig en stilla skogstur i skritt på lång tygel, när man flänggalopperar på en äng.

En häst ska efter avslutad dressyrträning känna sig som du gör efter ett skönt yogapass, eller en skön massage. Dressyr innebär för mig att mjuka upp hästen.

Tänk dig hur du mått om din yogalärare slitet dig i munnen och bankat med sporrar i din mage i syfte att få dig uppmjukad?

Vi hade en intressant diskussion idag i en av mina grupper av elever som kommit en bra bit i sin träning. Jag klipper  in lite här hur de svarade på frågan om vad dressyr var för dem innan.

”Dressyr var ett evigt bändande och tvingande för hästen in i en ram som jag fått för mig att man skulle kunna nå upp till. Det var en evig fajt och det var sällan man kände att man åstadkommit något vettigt på ridbanan. Jag var nästan oftare arg efter ett pass än glad. Mina ambitioner var skyhöga och häststackaren fick så snällt anpassa sig efter dessa. Jag märkte ju att det inte gick så bra, men då tänkte jag att vi bara fick träna mer. Att uttrycket ”döm inte en fisk efter dess förmåga att klättra i träd” även gällde hästar, ryttare och ridning fanns inte på kartan. En häst var en häst och alla hästar kunde med rätt träning nå upp i medelsvår dressyr. Jag är ändå ingen ond människa, jag älskar mina djur och gör allt för dem, men är man indoktrinerad i att världen fungerar på ett visst vis så är det så svårt att självmant börja tänka annorlunda och GÖRA annorlunda. Man vet ju inte om några andra sätt! ”

”Jag tror att folk i allmänhet inte vill rida dressyr men har en felaktig uppfattning att man måste bända ihop hästen i en paddock ett par gånger i veckan för annars går den sönder.”

”Varför kan inte dressyr vara trevligt, varför måste dressyr vara bända i en paddock? Dressyr för en skogsmulletravare kan ju vara … Typ…cirkla runt träd och klättra över trädstockar”

” Problemet är väl att det är så fruktansvärt fult att vara skogsmulle idag. vill man inte tävla så är man idiot och borde inte hålla på med hästar. och så kommer pajkastningen från de som pysslar med den extrema naturliga hästhållningen där det gått lite långt åt andra hållet. mellangrunden finns liksom inte. och eftersom det i mångt och mycket handlar om små tjejer och tjejer i full hormonellt kaos så är det lätt att liksom falla för trycket. som kommer vart ifrån?? vuxna.. eller äldre tjejer med skyhöga mål som sitter och bänder på ridbanan bredvid.. kanske har jag bara dåliga erfarenheter men så gick det till när jag var i ridskole och ponnyåldern. kanske är det sjävlkänslan man ska bygga?”

”Det där är nog också en grej. att man är rädd för att skada hästen. det blir ju ett moment 22 då kunskapen för hur hästen fungerar är bristfällig i de flesta stall. jag minns själv att jag var jätterädd för att skada min gamla travare och bände och grejjade, bland annan skogsmulleridning. för att det var så man gjorde för att skapa en hållbar häst…. det är nog verkligen så att ordet dressyr är enormt feltolkat!”

”Världen är pressen. Alla andra osv. Att inte kunna släppa omgivningen och vara här och nu med sin häst. Att bekymra sig för vad omgivningen tycker och tänker.”

” Dressyr… hmm Dressyr skulle i fantasin vara det där vackra, att vara ett med sin häst och det var väl det man ville uppnå. och det är det väl fortfarande iochförsig… 
men det var ju aldrig så det blev. dressyr för mig var att klara sig igenom ett dressyrprogram. Att ha en häst som har en fin halskrök och trampar långt under sig, för då håller den ett långt liv. det man matas med från alla håll. att rida på banan och få hästen i den där formen, det var målet liksom.”

”Hehe med min lilla häst var det att rida slalom i skogen och känna kraften i steget. I de lägena kommer hela hästen med och jobbar.
Harva på ridbanan var skittråkigt. Vi har alltid haft en bättre kommunikation i skogen än på ridbanan eftersom jag inte övertänker i skogen och med denna häst bestämde att det ska vara roligt att rida för båda. Har varit på några dressyrlektioner men känt att det varit våld mot vårt förhållande så vi slutade och jag bestämde att det kommer när det kommer.
Tidigare har dressyr varit skänkla och håll emot 1 kg per tygel men det har inte känts riktigt bra. ”

”Om jag ser på stalltjejer i min egen ålder så är osäkerhet den allra mest genomsyrande faktorn. Som sagt, vi är förstörda. Att vi vill alla vara den där duktiga tävlingsryttaren för då blir vi accepterade och vi får bekräftelse. Det kräver något att säga nej till hetsen liksom. Hela hästvärlden behöver en reform..”

Det är alltid okey att dela inlägg från denna offentliga blogg. Gilla oss gärna på Facebook.