Det här inlägget fick jag inspiration till efter ett mail från en elev och jag skriver det lite motvilligt eftersom min kunskap i ämnet gammal häst är skral. Jag föredrar egentligen att skriva inlägg om ämne som jag behärskar. Därför är det bra om ni tar detta inlägg som tips snarare än råd.
Gammeltanten på 31 år som min häst delar hage med har jag känt i ett år nu, där är största problemet på vintern att hon inte kan äta hö nog att överleva. Efter att ha testat mig igenom alla fodersorter som finns så kom jag på att det som hjälpte bäst var havrekross. Det gav jag henne 3 gånger om dagen, blandat med betfor och lucernpellets för fiberns skull. Jag skulle dock tro att det hade räckt med havrekross för det var inte förrän jag la till det som hon faktiskt tog sig. Det tog ett tag innan jag fattade att hon magrade av pga av att hon hade en decimeterlång päls som döljde hennes kropp. Det var en dag när det regnat så mkt att pälsen la sig som jag insåg att hon var ett skelett. Det är säkert inte bara jag som gjort en sån upptäckt och sen rannsakat sig själv i förtvivlan.
Nu på sommaren behöver hon ingen havre, gräset räcker bra, hon är en häst som man slipper ha fångest med. Hon behöver vartenda grässtrå hon kan få. Motionerar gör hon inte utöver att gå i hagen. Jag tror inte att hon gjort det på många år, utöver några små korta promenader vid hand. Vi har tagit med henne och badat i sommar, hon var så lycklig. Men nästa gång vi skulle ta med henne så ville hon inte. Det tog ca 10 dagar innan hon bad om att få följa med igen. Så hennes motionsbehov är uppenbarligen en gång var 10nde dag :-). Men då njuter hon till fullo. Badbehovet verkar sammanfalla med högt insektstryck, dvs hon badar för att hon har ett behov av att svalka kroppen och få slippa bli biten en stund.
En annan gammal ponny har motsatt problem mot damen ovan. Den blir fet på vintern och ännu fetare på sommaren. Därför motioneras han året runt. Han är en liten ponny så det blir en timmes promenad vid hand varje, varje dag, i ur och skur oavsett om han vill det eller inte. Ibland så körs han istället. Hans mat hålls på ett minimum men han verkar kunna suga näring ur en sten typ;-). Ibland tar jag med honom och släpper honom i en bushage tillsammans med min häst så att han får flåsa av sig och få lite extra motion. Det tycker han är roligt, han flåsar så att han knappt kan stå på benen efteråt :-). Han har exem orsakad av insekter, därför är det extra viktigt att han får svettas så att alla gifter i hans kropp får komma ut och så att hans lymfsystem hålls aktivt och levande.
En tredje gammal häst som jag faktiskt har haft var ett gammalt Isländskt avelssto. När hon inte längre blev dräktig så lät jag praktikanterna jag hade på den tiden rida henne för att hon inte skulle gå och skrota bara. Resultatet blev en gaffelbandsskada och sen fick hon agera hagprydnad resten av livet. Det är svårt att sätta igång en gammal varelse som inte har tränat på ett ett par decennier. Det är inget som ska överlåtas till okunniga utan man måste låta det ta tid, skritt vid hand först, utöka sakta men säkert.
Genom att beskriva dessa tre hästar så hoppas jag att jag har skapat en mall åt er med gamla hästar.
Är den mager så mata den massor och träna inte, mer än någon enstaka aktivitet som den tycker är roligt.
Är den fet, mata inte mer än absolut nödvändigt. Använd munkorg, magert bete, grushage etc. Låt tugget bestå av grenar. Motionera den massor, massor, oavsett om den vill det eller ej. Du vill INTE att den ska få fång.
Har den allergier, se till så att den svettas så ofta det går.
Har den inte gjort något på många år så var väldigt försiktig när du börjar motionera den.
Är den halt motionera den inte.
Det är väl dessa alternativen jag kommer på.
Ibland har man en häst som är fet och halt och har allergier. Då blir det svårt. Då brukar jag säga att en död häst lider inte. Jag är av åsikten att för många hästar hålls vid liv för länge. Det blir liksom synd om dem. Ofta beror detta på att ägaren har svårt att släppa taget. Hästar har en lyx som inte vi människor har, de kan få avsluta sitt liv när lidandet blir för stort. Den lyxen ånjuter tyvärr inte vi människor, tvärtom faktiskt, vi tvingas leva vidare oavsett hur mycket vi lider. I mitt jobb träffar jag massor med människor som är suicidala, av fysiska och psykiska orsaker, som gör allt för att få avsluta sitt liv, men där sjukvården gör allt för att hindra dem. Dessa människor gråter min själ för. Men som sagt, djuren slipper det där. Man kan hjälpa dem att avsluta sitt lidande. Det sorgligaste jag vet är när gamla hästar säljs eller lånas ut som hagprydnad. Jag inser att ägaren tror sig göra rätt för hästen men väldigt ofta är det inte så utan istället handlar det om en oförmåga att släppa taget. Bra ord att minnas är att en död häst lider inte.
Ta det här inlägget med en nypa salt eftersom jag har väldigt lite erfarenhet av gamla hästar, jag använde sunda förnuftet när jag skrev detta.
#hästträning #tränagamlahästar #tränagammalhäst #senorihäst