Oftast så är man väldigt fixerad vid att dra upp huvudet på hästen, s.k. uppresande tygeltag, vilket är ok ibland men inte att man konstant sitter i ett bärande uppresande tygeltag, alternativt att man sätter på den ett kandar. Jag har faktiskt hört folk som sätter på ett kandar i syfte att höja hästens form framtill. Kandaret är också ofta använt i syfte att bota en ostadig form…
Det finns även dom som med våld bänder in huvudet i en ”hög” form. Då kommer hästen att gå i undertempo och ryttaren får ett oemotståndligt behov av sporrar för att driva hästen framåt. Det är ju så inspirerande för hästen att springa på om handbromsen är i 😉
Man får aldrig glömma att målet med ridning och dressyr är att framhäva hästens fantastiska gångarter, då måste den faktiskt tillåtas att röra sig framåt. Varje bromsande tygeltag gör att man tar bort hästens gång.
Om hästen går för lågt med huvudet så kan man även rida den framåt. Men om hästen är framtung, dvs att dens bogar befinner sig framför dens framben så kommer den att bli ännu mer framtung om du driver den framåt, det vill säga att dens framben kommer att hamna ännu längre bakom hästens bog.
Om frambenen är för långt in under hästen så kan den inte trampa in sina bakben ordentligt för då kommer den att slå skor. Man kan säga att frambenen hinner inte undan innan bakbenen kommer.
Det är bakbenen som lyfter hästens front. Men för att detta ska kunna ske så måste man först få frambenen att komma längre och längre fram i förhållande till bogen. Annars finns det ju inte plats för bakbenen.
Detta är dock en fråga om styrka, balans och smidighet,det tar år att höja formen på hästen om man ska gör det på ett hållbart sätt.
Här ser vi en häst med massor av gång. Om ni har ljudet på så kan ni höra hur han i början knackar skor, han har alltså sina framben bakom sin bog. Passet ägnas åt att få bakbenen att komma in under hästen men i sidled genom att jobba med hästens höftleder. Han går bakom lod i låg form förvisso men det kommer han att göra ett tag till eftersom det krävs en massa muskler för att orka lyfta upp fronten helt på den här stora, stora hästen.
I filmen kan ni kolla på hur bakbenens mekanik ändras.
Det som är svårt i det här är att om ryttaren tar handen det minsta lila bakåt så kommer hästen att hamna framför sina bogar. Om ryttaren inte alls håller i tyglarna så har hästen inget att söka sig fram emot och bakbenen kommer inte att kunna komma in under hästen.. Detta kräver en ryttare med en stadig och följsam mjuk hand. En hand som ber hästen komma fram och söka stödet, inte en hand som tar hästens nos bakåt. Känslan i handen är som att hålla en liten platsbåt i ett snöre i en rinnande bäck. Dvs väldigt, väldigt lite och absolut inte stelt och låst. Svårt, svårt.
Vet ni att för att få en sån här hand så måste man först kunna kontrollera hela sin kropp. Annars kommer händerna bara att agera balansorgan och rycka in så fort det blir lite obalanserat. Händerna måste liksom frigöras från resten av kroppen, det göres inte i en handvändning. Du kan läsa mer om stilla händer här.
Alla mina kurser syftar på att ge ryttarna denna stilla handen. Det tar år att nå dit. Men vägen är väldigt rolig.