En av mina elever skrev ett väldigt bra inlägg om ämnet som jag med tillstånd av henne snodde. Det är Jossan, som ju gästbloggat här tidigare. Originalinlägget hittar du här.
Ett annat intressant blogginlägg som Jossan har skrivit hittar du här. Det handlar om underhals.
Jag har funderat lite över alla dessa hjälptyglar som används hit och dit för att få hästen att hålla hals/huvud i önskvärd position. De finns i alla dess former och sägs generera alla dess olika effekter. Det vanligaste verkar vara att få hästen länga halsen och sänka huvudet. Det finns massa fina filmer och bilder ute på fina hästar som går i fin avslappnad form med hjälptyglar kopplade till huvudet och naturligtvis blir Svenssonryttaren frälst och tänker att ”så där vill jag också att min häst ska gå/se ut!”. Det är inga idioter som marknadsför sina produkter, reklam har alltid varit till stor del psykologi och vi är inte smartare än att vi gång på gång tror att just DEN produkten kommer lösa alla våra problem! Värre blir det när det går trender i saker och ting, då behöver man inte ens några övertygande tester på att produkten verkligen gör skillnad, för alla andra använder den och då måste den ju vara bra! Eller ännu värre, vi tar efter andra oavsett, för att det är så vi gör för att känna samhörighet, flockdjuret homo sapiens sapiens.
Nå, åter till kärnan av inlägget. Vad är det vi gör när vi sätter hjälptygel på vår häst? Typ graman. Vad vi vill är ju inte så svårt att tänka ut, det är ju bara att se på dessa fina hästar med lång och vackert välvd hals som springer runt på volt med hjälptyglarna hängandes, för det är ju det mest optimala att bara ha dem där hängandes som en liten begränsning om hästen skulle få för sig att höja huvudet. Om vi ponerar att hästen skrittar/travar på volt eller spår och ryttaren faktiskt lyckats jobba fram en form där hästen FÖRST aktiverat magmusklerna, höjt ryggen, kört in bäckenet och bakbenen under sig och p.g.a. det haft möjligheten att faktiskt sänka huvudet utan att trilla på näsan (för det är vad det handlar om). Egentligen enda anledningen en avslappnad häst har att höja huvudet här är ifall den av någon anledning tappar hållningen, alltså slappnar av i magmusklerna, tappar rygg/bål och släpper bak bäcken/bakben så att tyngdpunkten åter igen flyttas framåt. För att inte tippa på näsan när tyngdpunkten plötsligt förflyttas framåt så måste hästen kompensera obalansen med sitt största balansorgan, huvudet. Men, huvudet satt ju fast i ett par hjälptyglar! Tippar hästen på näsan då? Naturligtvis inte, hästen gör allt för att bevara balansen och sätter in nödverktygen som krävs då inte förstaalternativet fungerar, nämligen den måste spänna sig på alla möjliga onaturliga sätt som finns för att lyckas hålla sig någorlunda på fötterna. Allt handlar om var på den långa hästkroppen som tyngdpunkten befinner sig. Hästen hamnar obönhörligen på bogarna ändå när den tappar bakdelen, skillnaden är bara att den med en begränsande tygel tvingas behålla huvudställningen. Även om det går åt helvete så ser det alltså fortfarande ”snyggt” ut. Spel för galleriet minst sagt.
Tänk dig själv att du ska promenera på en smal planka, eller för den delen stå på ett ben på en balansplatta och har dina balansorgan, nämligen händerna inbundna med en typ av gramantygel. Du får inte använda dem till det de finns för, nämligen att vifta lite hit och dit för att kompensera för obalans. Obönhörligen kommer du behöva röra ohälsosamt på kroppen och ju mer du blir utsatt desto mer spänningar kommer uppkomma. Ju mer tränad du är i din hållning och koordination, desto mindre är du beroende av dessa stora rörelser med händerna eftersom all balanskompensation mer och mer sker av dina inre hållningsmuskler.
Alla de fina välskolade dressyrhästarna som visar upp hur hjälptyglarna skall användas är egentligen inte i behov av dem eftersom dessa hästar via skolning redan erhållit en hållning som tillåter den huvudföringen som är så eftertraktad. Det krävs många år av styrke/koordinationsträning för att hästen ska klara detta någon längre stund. Att sätta hjälptygel är alltså endast ytterligare en symptombehandling och är det inte så att det finns nog av dessa som det är? Du kan aldrig avhjälpa en orsak genom att rå på ett symptom för grundproblemet kommer alltid att återstå. Det är varken i huvudet eller i halsen som magin sker, halsen är endast ett symptom på vad som händer i övriga hästens kropp. Det är numera allmänt accepterat att det är bakifrån det ska börja hända grejer i hästens kropp, men varför väljer vi att endast följa detta halvhjärtat? Det känns lite som att vi vill göra det rätta, nämligen fokusera på hästens bål och bakdel, men att vi är så fruktansvärt ingrodda på vad som händer med halsen att vi bara inte kan sluta fokusera på den. Lik förbannat så ska det mixtras och fixas där framme för att få den där fina böjen. Eventuellt få du en böj, men som sagt så kommer den vara framtvingad och eftersom resten av kroppen inte är med på saken så kommer det endast att frambringa osunda balanskompensationer i form av muskelspänningar och ledförslitningar.
En proffsryttare sa en gång att när man lärt sig använda hjälptyglarna på korrekt vis så har man lärt sig att den användningen består av att hänga upp dem på en krok i sadelkammaren. Klokt// Jossan