Något som är ett stort frustrationsmoment och orosmoment för oss människor är när hästen på eget bevåg drar iväg eller skyggar. Det är irriterande när det sker i paddocken för då blir man hela tiden avbruten i det man tänkt göra i paddocken. Om det sker i skogen så är det oftast skrämmande och obehagligt.
Varför gör hästar så? En häst är ett flyktdjur. Det innebär att när han blir rädd eller ser något som möjligen kan innebära en potentiell fara så flyr han. Det sker på ett ögonblick. Om han vore lös och fri så hade han flytt en liten bit tills han kände sig trygg nog att stanna upp, vända sig om och kolla VAD det var som kunde innebära livsfara.
Om han bedömer att föremålet inte var farligt så kan han bara direkt återgå till sånt som hästar gör, dvs äta eller klia på en polare. Om föremålet däremot bedömdes som en faktiskt fara, en riktig sådan så kommer han att fortsätta fly. Om föremålet följer efter honom så att han blir inträngd i ett hörn utan någon som helst flyktmöjlighet då kan han börja försvara sig på de visen hästar kan, han kan sparka på olika vis och han kan bitas. Men försvar är aldrig ett flyktdjurs första alternativ, han är sedan århundraden programmerad att fly först och tänka sen.
Om däremot samma scenario sker när en ryttare sitter på så blir reaktionen oftast annorlunda. När hästen drar iväg så kommer ryttaren att dra allt vad hon kan för att stoppa det skenande tåget typ 😉 Ryttaren gör det inte för att vara elak utan av ren självbevarelsedrift. Om hon gör detta genom att dra lika hårt i bägge tyglarna och låsa hästen så innebär det att hästen känner sig trängd vilket får honom att försvara sig. Det gör han oftast genom att göra tvärtom mot vad ryttaren gör, hon drar tyglarna bakåt och han drar emot framåt.
När hästen väl stannar för att sin vana trogen vända sig om och kolla och bedöma farlighetsgraden i det som skrämde honom så är det väldigt svårt för honom att slappna av eftersom ryttaren då i princip alltid är spänd och rädd, kanske arg och upprörd och fullkomligt låst i hela kroppen. Hästen vänder sig om för att fråga om det är farligt. Hela ryttarens kropp signalerar panik, rädsla ilska etc. Tror ni att hästen kommer att typ börja käka gräs då? No, i helvete heller säger han. Om du min kära människa är så upprörd så måste det där verkligen vara farligt, jag tänker INTE stanna kvar här och ta reda på HUR farligt det är, jag drar hem.
Det här är logiskt eller hur? Om vi då tar nästa gång vi rider ut. Ryttaren VET i hela sin hjärna att hästen kommer att sticka. Hon vet inte när men hon vet att det kommer att ske. Hon blir låst och spänd redan innan något har hänt. Jag brukar kalla det att människan leker spådam :-), dvs hon har redan bestämt vad som kommer att hända längre fram. Och voila, vad tror ni sker då? Japp, hästen gör som han blir tillsagd, han flyr.
Hästar är oerhört känsliga varelser. De läser din sinnesstämning konstant. Är människans sinne oroligt så blir kroppen spänd. Tror ni att hästen känner skillnad på om en spänd eller en avslappnad ryttare sitter på honom? Japps, det gör han. Det som är det jobbigaste i kråksången är att om du tänker det minsta lilla på något som gör dig ens pluttelite rädd, arg, spänd etc så kommer du att påverka musklerna i din kropp. De drar ihop sig och..tja, hästen känner det med. Du kan inte för en häst låtsas vara något du inte är, han genomskådar dig direkt…
Okey kanske du tänker. Om jag bara är avslappnad så kommer alltså min häst också att bli det? Njae, det är inte så enkelt. Tyvärr 😉 Han kommer fortfarande att vilja fly när han ser något farligt. Det är så hästar gör. Det räcker alltså inte att ryttaren är avslappnad även om det är ett måste att hon är just det. Hästen måste lära sig ett annat beteende när han blir rädd. Han måste långsamt skolas till att bli en ridhäst.
Det är inte så att bara för att man sätter sig på en hästs rygg så blir han en ridhäst. Jag har träffat hästar som är ridna i både 2 och 12 år som fortfarande inte är ridhästar. De accepterar att en människa sitter på deras rygg och de går oftast dit de blir ombedda och stannar och startar ibland på kommando. I övrigt så är de fortfarande impulsstyrda vildhästar. Jag kallar såna hästar inåkta men inte inridna. Jag skulle bedöma att typ 80 % av alla hobbyhästar är så…. Det är alltså inte ett dugg konstigt att så många ryttare är rädda när de rider… Det är inte roligt att rida på en sån häst.
Men vad gör man då? Tja, först måste man träna människan att bli en ryttare, sen måste man träna hästen att vara en ridhäst och sen måste man träna dessa att bli ett ekipage. Det är just detta vi gör i Logisk Ridning. Det tar tid, lång tid, massa tid men resultatet blir genuint. Det räcker inte att man tränar bara en del, alla delar behövs. Ridning kan därför vara den absolut bästa träningen för personlig utveckling.
Felet de flesta gör är att man försöker träna hästen att vara en ridhäst utan att man själv är en ryttare.
Är du nyfiken på att lära dig mer så ta en titt på våra onlinekurser eller kontakta en av de logiska tränarna.
Vill du lära dig mer om vår gode vän hästen så har jag skrivit massor i ämnet.