Fokusera MERA!!!

Jag hör ofta folk säga att min häst går inte att rida i en paddock eller ridhus för han tycker att det är så skittråkigt att bara gå runt, runt….  Jag undrar lite hur ryttaren som har en sådan häst som tycker detta lägger upp sina ridbanepass? Eller för den delen sina uterittspass? Lägger denna ryttare upp det överhuvudtaget?

OM ni har en sådan häst så måste ni ställa er frågan om ni ger hästen några andra direktiv än att gå runt runt? Är det inte egentligen så ni själv ser på ridbaneridning? Och att era uterittspass mest handlar om att rida och att de enda medvetna komandona ni ger hästen är när den ska byta gångart eller byta riktning?

Många har problemet att deras häst inte går ut i hörnorna på ridbanan. När jag tittar på sådana ekipage så ser jag bara en ryttare som åker runt och tänker på allt annat än på var hon är på väg. Hon styr varken rakt fram på raksträckorna eller ger svängorder i hörnorna. Precis som om man tror att det är självklart att hästen frivilligt ska ta kommandot och bara gå på fyrkantsspåret som en ridskolehäst. Så fungerar INTE en häst.

Om en häst befinner sig på en ridbana med fyra väggar så innebär det att i vilken riktning den än vänder sig så kommer det ett stopp som gör att den måste byta riktning. Hästar är logiska djur så om inga order ges så måste den själv ta beslutet om vägen och då blir resultatet så gott som alltid en äggformad ridväg. Första steget för att få den att gå ut i hörnorna är att börja RIDA den på raksträckorna. Fokusera på vart du är på väg, visa hästen att DU har en plan, att du väljer väg. När hästen märker att du har en plan och att du rider långsidorna kommer den att börja gå ut i hörnorna, den måste alltså först lita på att du vet vad du gör, att du med 100 % säkerhet kommer att säga till när det är dags att börja svänga. Du måste alltså vara 100 % närvarande. HELA tiden du sitter på din häst.

Samma sak med volter. Ett av de största frustrationsmomenten för mig när jag håller lektioner är avsaknaden av närvaro hos ryttaren. Avsaknaden av närvaro innebär tex att om jag ber ryttaren rida en volt så blir det aldrig en rund volt och spåret är av alla möjliga slag, trekantigt, zigzackigt etc.  I en volt måste man ha fokuset inställt på att i varje steg så ska hästens bog konstant flyttas inåt, i varje steg flyttas inåt för att volten ska bli rund. man måste ha i sitt fokus att avståndet mellan en tänkt mittpunkt på volten ALDRIG ska ändras. Om det satt ett snöre i en tänkt stolpe i mitteln som var fäst i hästens bog så får det snöre aldrig varken slacka eller sträckas så att det går av.

Jag hade kunnat skriva saker om precis alla ridvägar som finns men problemet är detsamma. Ryttaren har ingen plan.

Om hästen blir rädd för något så fokuserar ryttaren på det den blir rädd för istället för på ett mål 100 meter längre bort. Då gör hon faran till målet för hästen och det är självklart att hästen inte kommer att vilja gå TILL något han är rädd för. Förbi möjligtvis men inte TILL det.

Innan vi har byggt upp vårt fokus så kan vi iallafall hjälpa hästen med blicken. Alla hästar jag träffat som saknar framåtbjudning har en ryttare som har som ögonmål hästens manke eller hals. … Hm….. Konstigt att hästen inte skyndar sig till ett ställe den redan befinner sig på…

Öva upp ditt fokus, låt dig aldrig bli distraherad och ha ALLTID en plan för varje meter du rider.