Jag tänker ofta att ni som tränar Logiskt är ni som vågar gå emot det moderna sättet att leva och verka. Idag vill vi göra allting så snabbt som möjligt, så effektivt som möjligt. Vi har MÅL som vi vill uppnå imorgon men ännu hellre ska de vara uppnådda igår. Effektivt ska det vara. I mina ögon så glömmer man lite att njuta av vägen till målet. Man vet inte riktigt varför man vill nå målet heller, vad händer då liksom?
Jag kan väl erkänna att även jag drabbas av det där effektiviserandet ibland. Som när dottern blev sjuk och inte kunde rida och jag kände mig lite tvungen att motionera ett styck Russ. Russ är inga väna små saker som glatt gör komplicerade saker. Det är typ tvärtom 😉 Jag har lite större krav på vettigt uppförande än dottern så jag insåg snabbt att här måste fostras lite. T.ex så skulle jag föredragit om Russet flyttade undan bogarna innan hon närmade sig en människa med dem ;-)istället för att leka hockeymålvakt. Men vet ni att Russ är förvånansvärt starka? De har förvånansvärt fastvuxna ben dessutom ;-). Jag orkar inte tjaffsa med små Pånisar så jag tog helt enkelt och bad min numera hyffsat välartade Påni om hjälp. Visste ni hur mycket enklare det är att putta undan ett Russ om man använder en Påni till hjälp? En sån där Påni som är byggd som en Bulldozer och som har en halv meter mellan frambenen? Det är liksom jätteenkelt. Faktum är att det var så enkelt så att jag som älskar att lära mig nya saker, och som älskar att få nya mål helt plötsligt fick mig ett projekt. Jag tävlar ju inte, har inga sådana ambitioner vilket ibland gör att man tappar tråden lite, det finns ju ingen tidspress eller mål när en viss sak sak vara uppnådd. Hur långt kan man komma med det här ”Häst visar en häst” projektet? Så jag har experimenterat i veckan. Vi har jobbat vid hand, vi har longerat och vi har ridit. Det är ju superroligt!!!! Nu är mitt största problem när dottern kommer att vilja börja rida igen 😉 Fast Russlingar kan säkert träna 2 gånger om dan, tror ni inte det ;-)?
Nåväl, tillbaka till det där effektiviserandet. Vi vill gärna göra det lätt för oss. Hela den moderna ridundervisningen baseras på det. Huvud och bakben, det är vad vi ser och vad vi jobbar med . Punkt. Det är målet. Hästen ska göra saker på kommando med sin hals och bakbenen ska trampa in under hästen. Då är den moderna människan nöjd, det är inspirerande och man liksom känner att man GÖR något, att man åstadkommer saker.
Sån träning är enkel, dvs att man jobbar med kroppens ändar. Man ber helt enkelt ytliga rörelsemuskler att ändra på sig. Ni som går mina ridkurserna vet allt om skillnaden på hållningsmuskler och rörelsemuskler. Jag klipper in text ifrån grundkursen angående dessa två olika typer av muskler.
”Grovt förenklat så kan man säga att det finns två typer av muskler. Dels har vi de ytliga musklerna. Dessa är snabba och kvicktänkta, lydiga. Det är de musklerna som får oss att snabbt kunna lyfta en arm, skratta, tugga, springa, göra situps. Dessa musklerna är bra på att röra sig. De är däremot urusla på att hålla fast saker. För att ge er ett exempel så håll ut er arm rakt ut från kroppen i sidled. Håll kvar den där i 20 minuter. Om ni kan. Förmodligen får ni mjölksyra långt innan dess. Dessa muskler är till endast för rörelse.
Vi har hållningsmusklerna. Dessa är svårstyrda och ganska trögfattade. De är inte till för rörelse utan för att hålla fast saker. Dessa är svåra att påverka eftersom de bara lyssnar på hjärnan och inte på dina medvetna order och till stor del är reflexstyrda. Dessa muskler styr inre funktioner som tarmar och andra organ. Det är även dessa som står för vår hållning. Vår hållning skapades under tidiga år. Oftast så har vi härmat våra föräldrars hållning. Ibland kan hållningen ha förändrats efter att vi t.ex har fått barn och burit barnet på vår höft i ett år. Då får vi en sned hållning, inte sällan får vi värk i kroppen.
Den djupa muskulaturen kan bara förändras med stor ansträngning. I gengäld så blir hållningen permanent. Och det är just detta som hästträning går ut på. Vi vill permanent påverka vår hästs hållning. Vi gör detta genom att permanent påverka vår egen hållning.”
Ni förstår skillnaden nu va?
Arbete med rörelsemusklerna behövs också men grovarbetet, det viktigaste för att bli koordinerad är att vi jobbar med hållningsmusklerna. De där jobbiga, konservativa typerna. Arbete med dessa muskler gör att hela vår kropp blir sur och negativ och motvillig. Därför känns det inte så roligt. Hållningsmusklerna VILL inte förändra sig, de trivs bra att vara så som de har varit de sista 20 åren eller så ;-), tackar som frågar ;-). Dessutom så KÄNNER vi liksom inte när hållningsmusklerna förändrar sig, vi har dåligt med känsel i dem. Träningen kan kännas liksom… Meningslös och tråkig.
När man tränar häst så är det samma sak. Rörelsemuskelarbete är enkelt. Man kan bestämma hur hästens ändar ska placeras utan större svårigheter. Man kan peta in bakben, böja på dens hals och vinkla dens huvud och det är LÄTT. Det ser bra ut liksom (eller hur man nu väljer att se det) men i längden ger det ingen som helst effekt eftersom hållningsmusklerna slipper att förändra sig.
Så när man tränar häst så är det det trista, långsamma ombyggandet av hållningsmusklerna som ska vara vardagsträningen. Det man gör dag ut och dag in. Då GÖR man något som faktiskt förbättrar hästen. Det kanske inte ser så bra ut sett utifrån, vi får inga stående ovationer av publiken, därför känns det trist?
Men grejen är att när vi jobbat länge och väl med hållningsmusklerna så kommer vi att märka att vi inte behöver jobba med ändarna för de liksom faller på plats ändå. Helt plötsligt så blir allting så enkelt. Hästen går i form utan att vi behöver GÖRA något med ändarna. Den trampar under sig alldeles av sig själv. Det är dit alla vill nå.
Fortsätt våga vara omodernt oeffektiv. Njut av resan, njut av den abnorma träningsvärken ni får. Vet ni att vårt effektiviserande gör att de musklerna och den rörligheten vi var tvungna att använda oss av förr bara för att överleva inte behövs idag? Vi liksom skrumpnar ihop av oanvändningen vi utsätter våra kroppar för. Utbrändheten ökar, människor går in i väggen och depressionerna bara haglar över oss. Jag tror att vi måste tillbaka till det naturliga, det där gamla oeffektiva som våra kroppar är byggda för. Logisk Ridning kombinerar allt det där, det blir lite som en slags kombo mellan gammalt hederligt kroppsarbete och urgammal meditation i lektionerna. Sådant som den moderna nutidsmänniskan verkligen behöver. Så ni jobbar inte bara med er som ryttare utan även med er som människa.
Dock…Det är viktigt att inte fastna i det extremt noggranna. För hästarnas själs skull så är det oerhört viktigt att låta dem vara hästar. Rid ut ofta, låt dem springa av sig, låt dem bli svettiga. Ta en hopplektion eller om du är hopprädd så löshoppa hästen. Många av mina duktigaste dressyrelever tar regelbundet hopplektioner. Dels så är det oerhört nyttigt för hästen men även ryttaren utvecklar sin känsla för timing när hon hoppar. Man behöver inte hoppa högt. Det är vägen mellan hinderna som är det viktiga. Om man tränar hästen på många olika sätt så sliter man jämnt på dem, de blir helt enkelt hållbarare då och utvecklas snabbare oavsett vilken gren som är ditt mål.
Bjuder på ord från en elev. Jag älskar när jag får rapporter om hur det går för er :-). Den här ryttaren rider Formel 1 hästar och enligt rapporten så tolkar jag det som att hon är på god väg att bli en riktigt bra Formel 1 ryttare. Det gör mig lycklig i hela själen att läsa detta.
”Fick mig en helt magisk tur idag. Efter ridturen stod jag och tittade på de där bruna ögonen och han var så med mig och jag var så med honom. Alla han små ögonrörelser och rörelser han gjorde med huvudet talade om för mig att vi var ”ihop” på nått sätt. Blev så berörd så tårarna började rinna utefter kinderna. Jag gråter ganska sällan och när jag gör det så gör jag det för att jag är ledsen. Nu grät jag av annan anledning, närhet och värme och över lyckan jag kände för att en del av det svåra vi har haft ihop verkar ha släppt. Vilket moment vi hade där i stallgången
Ridturen bestod bara av massa små finlirsaker. De flesta skulle säga att vi inte gjord något alls men ack vad fel de skulle ha! De elektriska tyglarna börjar bli känsliga och idag bad mina händer och min kropp om små skiftningar. ”kan du böjda dig åt höger?” ”kan du böja dig åt vänster?” ”jasså, det var svårt… Kan du försöka? Tack!” ”kan du flytta bogarna hit och sedan dig?”
Magiskt, två hjärnor på samma frekvens. Red också en stund på ett öppet fält. Han var så lugn och stilla. Vi travade lite på fältet. Helt stilla och väldigt fokuserat. Halsen helt rak mellan bogbladen. Helt lugn. Till saken kan jag säga att egentligen har han jättemycket överskottsenergi , men idag märktes inte den överskottsenergin för vi bara flöt, gjorde jobbet och hade roligt. Jösses alltså! Vilket uppsving jag har. Mitt i kyla och mörka November. Vem kunde ana det liksom?”
Det finns en offentlig Facebookgrupp som är öppen för alla att gå med i.
Det finns även en Facebooksida som ni kan gilla för att alltid nås av uppdateringar.
Alla information och prov för handkurser hittar du här
All information om ridkurserna samt ridproven hittar du här.
