Jag har lagt in en månads markträning för pållarna. Och jag lägger mestadelen av denna träning ute i naturen. Det är helt fantastiskt vad man kan utnyttja naturen till. Dessutom så blir hästar oftast väldigt glada ute i naturen och bjuder mer på sig själv än inne i en trist paddock eller ridhus.
Ibland kommer man till en platå med sin häst där ingenting funkar. Det kan vara brist på bjudning, eller på tok för mycket bjudning, det kan vara brist på lösgjordhet. Det kan vara en rörelse eller tre som inte fungerar, det kan vara brist på rakriktning och man brottas med utstickande bogar och tappade rumpor.
Det är väldigt, väldigt lätt att man rider i frustration då. Det blir som en maktkamp med hästen. Man tar igenom och man tar igenom och äntligen gav hästen upp…
Det är just i samma stund som du tänker den där tanken, äntligen gav hästen upp… Då ska du hoppa av din häst omedelbart, sadla av hästen och släppa ut den i sin hage. Själv så går du och ställer dig i skamvrån.
Hästar är ungefär världens mest samarbetsvilliga djur. De låter oss i princip göra vad vi vill med dem fast att deras kropp tar stryk av det. Vi vill aldrig komma till ett läge där hästen ger upp för att tillfredsställa våra böjelser.
Hästen är mentalt ungefär som ett 6 årigt barn. Han har mentalt fokus och koncentrationsförmåga som ett 6 årigt barn (dvs typ ingen ;-)). Helt ärligt, han fattar inte så mycket om varför han ska röra sig på olika vis, han har inget egenintresse av det.
Det minsta vi borde begära av oss själva är att vi aldrig ”tar igenom” saker. Om vi hamnar i ett läge där vi känner ett behov av att ta igenom saker, då ska vi istället ställa oss frågan, vilket av hästens ben är det som gör fel?
Och det är här det blir problem. De flesta har ingen aning om vad hästens ben gör. Det man vet om ben är att bakbenen ska aktiveras typ. Men folk verkar inte veta att alla benen kan göra fel. En ryttare måste lära sig att när jag tar i tygeln och det känns så här så beror det på att hästens vänstra bakben är på väg till höger medan resten av hästens kropp är på väg rakt fram. Hur kan jag nästa gång vi gör rörelsen visa bakbenet hur det ska göra istället?
Det är i princip omöjligt att lära sig denna känsla när man rider. Man måste oftast stå på marken och faktiskt SE vad benen gör, SE hur den svarar på ett tygeltag, lära sig hur man korrigerar detta. Det är sånt jag lär mina elever i Arbete Vid Hand kurserna. Man märker inget direkt i början men efter ett tag så kanske man kommer på under ett ridpass att det var hur länge sedan som helst som man behövde ta igenom saker vid ridning.
Då börjar man bli en ryttare. Som tar med sig kunskapen från marken även upp på ryggen.
Jag roade mig med att analysera en klättringsfilm. Klättring är fantastiskt för då får man med både extrem skjutkrafft och extrem bärkrafft. Ursäkta min dåliga engelska 🙂
Många problem beror på att ryttare har en häst som enbart har skjutkrafft och man verkar tror att man kan omvandla skjutkrafft till bärkrafft genom att dra hästen i munnen och sparka den i magen på olika vis (det heter visst att man aktiverar hästens bakben)?!?!
Jag har väldigt svårt att se hur det rent tekniskt sett skulle fungera. Det borde vara som att köra bilen på 5ans växel med handbromsen i. Det kanske går men bromsen lär bli utsliten…..
Filmen visar skillnaden på bärkrafft och skjutkrafft.