Idag skriver Kim ifrån Karlskoga.
Passionen hos en hästmänniska. Vi är ett starkt gäng, vi hästmänniskor. Så som vi kämpar och sliter för våra fyrbenta vänner, oavsett om vi tävlingssatsar eller rider för att det gör oss glada i själen. Det ena utesluter så klart inte det andra, tvärtom.
Men ibland är det inte alltid vi tänker på våra stallstunder med tindrande ögon. Ibland finns där obehag, ångest, rädsla eller sorg. Jag har funderat väldigt mycket på det här med relationen med hästen, och funderar då också över hur viktigt det är att kemin finns där.
Speciellt för oss med en eller ett fåtal hästar, som inte har häst som arbete. Så man kan få känna den där känslan över att själen ler när man lägger ner sin själ i sin häst.
Det finns så många olika slags relationer man kan ha, som inte utgår från prestation. Möter din häst dig i sin energi, sin kvickhet, sin nerv och sin lekfullhet? Lyckligast är man nog när man hittar den man promenerar i samma takt med, bildligt talat. Att ha självinsikt här är en av de största gåvorna man kan ge både sig själv och sin häst.
Vem har inte varit ute och gått med någon som hela tiden vill gå snabbare eller långsammare än en själv? Visst är det allra trevligast när man går i samma tempo och i samma riktning? En formel1 bil går förmodligen sönder av en söndagsbilist-förare, likväl som en racingförare förmodligen känner frustration i en traktor. Lite brutal jämförelse, men likväl sann.
Har du hittat din soul mate? ?♀️❣️Om inte, se detta som ett frikort att börja fundera över en annan matchning för både dig och din häst. Det ÄR okej, till och med BRA, att inse att kemin inte finns där.❤️
//Kim i Karlskoga
PA Häst – Logisk Ridning i Värmland och Närke