Folk älskar privatlektioner, att träna hemma, att träna på tider när ridhuset är tomt etc…. Man vill inte rida när någon är på läktaren och SER hur man rider … Det är väl ok att tycka så men hur man får ihop det med att kunna tävla eller uppvisningsrida är mer än vad jag begriper.
En häst som man vill komma någonstans med måste vara van vid lite kaos, att kunna fungera i kaos. Om den alltid bara möter lugnt och fint så blir framridningen, främmande bana, konstiga staket, blomkrukor, dommarbord, publik rena chocken.
Men egentligen är det inte hästen som måste kunna fungera i kaos, utan det är ryttaren som måste kunna fokusera i kaos. Och det är där det brister anser jag. Det tar tid att börja kunna vara fokuserad av kaos.
När ryttaren befinner sig på en tävlingsbana så måste hennes mentala inställning vara att hon befinner sig hemma på den trygga ridbanan. Hon ska inte ens se dressyrstaket, hysteriska hästar, människor som springer i vägen. Hon ska inte ängslas inför tävlingen utan hon ska kort och gott rida EXAKT enligt den planen hon har i sitt huvud. Oavsett vad hästen tänker och tycker om denna plan så ska ryttaren behålla planen och inte låta sig luras av att följa med i hästens plan istället. Hästar älskar att bryta ryttarfokus genom att hoppa åt sidan, spela rädda, hota att kasta av ryttaren, spela allan och … Ja ni vet.
Jag ser så otroligt ofta hästar som så fort ryttaren börjar rida och fokusera bra så hoppar hästen 12 cm åt sidan och kör upp huvudet och då bryter ryttaren omedelbart sitt fokus och slutar rida och klappar den stackars stressiga hästen (alternativt slår på den eller rycker den i munnen) . Hästen nöjd, mission kompleted, det började bli jobbigt så han frågade ryttaren om denna kunde sluta rida och gosa med honom istället och ryttaren lydde. Duuuuuktig människa säger hästen förnöjt 😉
Jag skrattar alltid på mig när jag ser det. Hästar har sån otroligt PLI på sina människor att det nästan är som att beskåda en komediserie.
Det är en av anledningarna till att jag enbart har gruppträningar och aldrig privatlektioner. Man får så otroligt mycket mer ut av en gruppträning. Man kan inte sitta och glo ner och kolla så att hästen böjjer på nacken för då rider man in i ett annat ekipage (vilket händer de första kurserna konstant 😉 ) Eller sitta och bry sig om vad alla andra gör och helt glömma att rida sin häst (jättevanligt problem). Man kan heller inte sitta och rida i undertempo eller låta hästen springa på i okontrollerat i full fart. Man måste börja RIDA och FOKUSERA. De första gruppträningarna är kaos men sen lossnar det liksom och ryttaren blir mer medveten om omvärlden och mindre beroende av att hålla koll på sin hästs nacke med ögonen. hon kommer att mer aktivt börja rida.
Hästen, om man har en stissig sådan så kommer han efter några gånger att börja härma de andra hästarna och bli mindre stissig. Den lata hästen kommer att smittas av de andras energi, den heta hästen kommer att falla in i de andras rytm.
Ridvägarna blir bättre ridna, ja kort sagt, gruppträningar är grejen för att skapa en fokuserad, välridande ryttare som kan hjälpa sin häst att fokusera på uppgiften.
Jag tror att en av anledningarna till att mina elever utvecklas så mycket och så fort är just gruppens inverkan på psyket vilket ger så mkt trevliga bieffekter.
Detta är mental träning på riktigt. Man kan inte bara vara ”mental” ibland. Det är något man måste bygga på hela tiden. 90 % av all hjälpgivning sker med hjälp av ryttarens fokus. Om hjärnan och ryttarens kropp och hjälper alltid säger samma sak så kommer på sikt hjärnan att ta över kroppens arbete och då börjar vi snacka om att kunna rida på små hjälper. Och det är ju dit allavill. Nå den där osynliga hjälpgivningen. Vad dock de flesta inte vet är att Hjälperna är lika stora hela tiden, men i början syns de mer då kroppen gör mestadelen av jobbet. När hjärnan tar över jobbet så syns ju hjälpgivningen mindre men den är där ändå.
I mina kurser är det steg 3 och 4 som fokuserar på det här. Som ger dig alla mentala verktyg du rimligtvis kommer att behöva. Sen är det ju såklart egen träning som gäller för att utveckla dessa.