Ibland är det skönt att lämna över rodret till hästarna. Bara vara en skön avslappnad passagerare på dens rygg eller kanske att man går på marken bredvid den och tillåter hästen att bestämma dagens ridväg. Jag tycker att hästarna ger en tusenfalt tillbaka om man inte alltid är den som bestämmer. Så här gjorde vi igår.
Många undrar varför jag rider en Påni istället för en stor elegant häst. Den här filmen som vi tog i September detat år är svaret på det. Jag har inga tävlingsambitioner. Min kropp har ont överallt, jag är typ glad att jag överhuvudtaget KAN rida. Ridning för mig är rekreation för kropp och själ. Det här är vad jag älskar med hästar. Att rida ut och okomplicerat njuta i naturen.
Pånisar är som regel supersäkra på foten, de tar sig fram överallt och om man tränar dem väl så finns inga spöken i buskar. Påni är på väg att bli världens bästa tantpåni 
. Alla borde få njuta av en sådan. Det är liksom bara mysigt.