Idag tänkte jag visa två fantastiskt fina filmer som jag fick. Det är Arbete Vid Hand 1 prov. Hästarna i filmerna är bara 2 respektive 3 år, ännu inte inridna. Tänk vad praktiskt om hästen redan kan en massa ridhästgrejor innan man börjar rida den.
Vad som är bra här är ledaren. Notera hur hon går så som vi vill att våra hästar ska gå. Hon har en extremt tydligt rörelse som går genom hela hennes kropp. Rumpan vickar lika mycket åt vänster som åt höger (förlåt att jag nämner din rumpa ;-)), bröstkorgen svingar mjukt, det är det här som kallas att man är lösgjord.
Dessutom så är hon extremt rumsmedveten och följer därför exakta men för oss osynliga spår. En rumsmedveten människa ser de där spåren helt tydligt i sitt sinne.
Hästar blir oftast lydiga när de hanteras av rumsmedvetna människor. Det beror på att eftersom ledaren vet exakt var hon tänker gå så märker hon direkt när hästen försöker knuffa bort henne från det tänka spåret och kan direkt åtgärda problemet, dvs berätta för hästen att det där är inte okey. (det ser vi flera gånger i filmerna).
En människa som INTE är rumsmedveten blir puttad mest hela tiden av sin häst utan att direkt märka det vilket skapar odrägliga hästar. Man bör veta att när hästen precis börjar knuffa oss åt sidan så är det enkelt att knuffa den rätt men om den har fått hålla på i några sekunder och blivit målmedveten så är det som att knuffa ett berg, dvs typ omöjligt.
En häst som rids av den här ledaren kommer snabbt att bli lösgjord och lydig. Den kommer dessutom att bli väldigt taktsäker. Varför, hur vet jag det sista? Ni kan se att hästens framben och ryttarens ben går i takt. Ledaren sätter takten och hästen bör följa vilket sker här. Det här är så fint så jag blir helt glad.
Visst är det intressant det här. Att jag kan se på en människa som går bredvid sin häst hur hon är som ryttare. Det är lätt att se om man vet vad man ska titta efter.
Det här är ett prov från den första handkursen. Som ni ser så leder vi hästen från utsidan (precis som den duktiga ryttaren alltid rider hästen från utsidan) . Det gör vi av den enkla anledningen att det är lättast att få med sig hela hästen då. Om man leder dem från insidan så korsar oftast hästen sina bakben i svängarna, sätter fälleben på sig själv brukar jag kalla det. Korsande bakben är det ni känner som rotationer när ni sitter på dem, att ni blir uthällda åt olika håll.
Det är också anledningen till att jag har longering först i handkurs numer 5. Det är helt enkelt galet svårt att longera utan att hästens bakben korsar sig. Kolla runt er, på ekipage som tar sig igenom svängar. Notera hur många som INTE korsar bakbenen eller går extremt tajt med dem. Det är ytterst få.
Korsade bakben är svaret på många problem ni har när ni rider. Om ni galopperar på en volt och drar hästen det minsta lilla i innertygeln så kommer ni att göra så att han och korsar sina bakben, hästen kommer att bli tvungen att luta sig inåt, dvs lägga vikten på inner framben samtidigt som han placerar ryttaren lite hängandes på utsidan av sin rygg. Allt blir svårt då. Hästen kommer inte att kunna böja sig längs spåret. För hästar fungerar som så att antingen böjer de sig mjukt efter spåret ELLER så lutar de sig. Jag vet inte hur det är med er men jag föredrar att den böjer sig.
De korsade bakbenen är inte helt en ryttarsvårighet utan det handlar ju om styrkan hos hästen, rakriktningen. Så det tar tid att bygga upp allt det där.
Handkurserna tränar människan i rumsmedvetenhet, takt och kontroll av häst. De utvecklar snabbheten i ryttarens händer, skolar ryttarens hand. Det är mycket enklare att göra det när man går bredvid hästen än sitter på den.
Hästen tränar sin kroppsuppfattning och koordination i handkurserna. Han förmås att börja använda hela sin kropp vilket gör honom till en mer lättriden häst.
Om man har problem i ridningen så löser man det enklast från marken, därför är handkurserna ett fantastiskt komplement till ridkurserna.
Handkurserna hittar du här