Jag vet inte hur era barn är men de barn jag träffat vill efter att de kommit ifrån den första helt naturliga försiktigheten/rädslan mest bara galoppera omkring utan att ha en plan och hoppa så många hinder det går typ. De liksom ramlar dit pånin vill, allt som oftast vid grinden 🙂
Då heter det att pånin är dum och bråkig. Och ja, om påni hade varit en motorcykel så hade det ju varit något allvarligt fel på den men pånisar är inga motorcyklar. De är levande varelser av kött och blod med en väl utvecklad hjärna. Det är självklart att pånin till slut får nog och blir busig. Det är garanterat inget roligt alls att vara påni till ett barn som behandlar den som om den vore en motorcykel.
Det hjälper inte att tukta pånin, man måste faktiskt lära barnet att rida pånin. Vilket blir otroligt jobbigt om pånin redan har lärt sig motorcykeltekniken.
Det första man bör göra är att ta bort sadeln för barnet. Då kan de inte riktigt fara omkring hur mycket som helst för då ramlar man av. Sadelbrist gör att barnet måste lugna ner sig en aning. Men efter ett tag utan sadel så får barnet oftast en fantastisk balans så att de kan rida motorcykel igen. Då är det dags att börja ge barnet lite lektioner.
Det är viktigt att man tränar på saker där inga tyglar ingår. Det här är ett sätt. Fokuset ligger ju på att få hästen att följa moroten men i verkligheten så tränar vi ju på att använda överkroppen i svängar. Det är önskvärt att man i en senare lektion kommer till att skifta pinnen mellan händerna för att träna likhäntheten som ju är väldigt viktig vid ridning men detta var första gången för både häst och ryttare så vi var glada över att kunna styra över huvdtaget typ.
Det man bör sikta in sig på att utveckla är fokus och ridvägar. Hur man går tillväga beror såklart på barnets personlighet. Vissa tar bäst emot exakta muntliga instruktioner. Vissa måste man göra på andra vis med. Oftast är Learning by doing ett bra val för de extremt fartfokuserade barnen. Barnet har i detta läget själv kommit på att det blir problem , att det inte går så bra. Då är barnet oftast mer villig att lära sig. Man vill ju att barnet rider bra även om man inte står bredvid och instruerar. Det hjälper ju föga att barnet gör som man säger när man står där men vid ridning på egen hand återgår till motorcross.
Det är viktigt att ha ett mål för sin ridning. Det här barnet gillar att hoppa. Då får man ha hoppning som mål, tex att målet är att kunna rida och styra längs en hel bana.
Här visar jag en lång sådan lektion som faktiskt gav resultat som fungerar även utan min inblandning.
När ni tränar era barn så var inte så inriktade på prestation just nu, att prestationen ska vara något som en domare hade godkänt. Träna hellre barnet på en massa olika vis, endast din kreativitet sätter gränserna.