Jag håller på med ridutbildningar. Men på något sätt så har utbildningen börjat vara mer än det. Mer om att finna sig själv, inse sin egen roll i det hela. Djupa nördiga diskussioner. det fyller mig med glädje. Ridning handlar ju om så otroligt mycket mer än om teknik, det handlar om att få kroppar och två själar att sitta ihop, mentalt och fysiskt. Det är ju faktiskt så att ingen ridning värd namnet kan ske innan man lyckats få en ärlig och sann kontakt med sin häst. Då kan RIDANDET börja.
Bjuder på lite kloka ord från mina elever.
Det gamla blogginlägget ”Att påverka hästens hållning” som Linda la ut för några dagar sedan kom till mig igen i helt rättan tid! Jag läste ju det inlägget första gången för 2 år sedan och förstod vad som stod skrivet redan då. Trodde jag. Eller jo, jag förstod nog. I alla fall en del. Nu när jag läste inlägget igen så hade jag ”nya glasögon” på mig kan man säga. Med större kunskap och mer erfarenhet tolkade jag texten på ett annat sätt jämfört med förta gången. Linda skriver; ”Hästen kan bara lära sig något när den är helt lugn” och ”människan kan bara lära sig saker när hon/han är helt lugn”. Typ något sådan har Linda skrivit. Och det stämmer så in i bänken bra! Ju mindre jag gör, desto mindre jag kräver av hästen och mig själv, desto mer lär jag mig. Ni andra kanske redan har denna insikt på djupet. Jag trodde att jag hade det. Men först på senare tid har jag kunnat omvandla det mer aktivt i träningen. Jag tar mig tid (även fast jag inte har tid, förstår ni?) Jag berömmer. Vi sover, andas och känner efter. Hästarna gäspar, tuggar, gnuggar ben så det står härliga till. Mina halvblodshästar LÄR sig saker. På riktigt lär de sig saker. Det fastnar, klistrar in så att säga. Och det fastnar på mig också. Tidigare har jag varit lite ”bara gör”. Det kan vara en väldigt bra egenskap ibland. Man måste bara göra. Annars blir man aldrig klar. Men att fastna i att ”bara göra” är inte helt lyckat. Så, som ni förstår, så är jag makalöst tacksam att den förståelsen mognat för mig. OMG, det tar tid för mig det här! Men, ju ”trögare” jag tillåter mig själv att vara desto mer fördjupad förståelse får jag
Mitt senaste släpp har medfört en helt ny upplevelse, min syn har påverkats och jag ser ”annorlunda” kan inte riktigt sätta fingret på hur ännu dock, något med fokus och skärpa, plus att något nu håller på och släpper i min vänstra käke som Lindah påtalade på höstträningen att var spänd – jag märkte inte nåt av det själv just då men har funderat på det efteråt, ikväll kändes det som om jag varit till tandläkaren och bedövningen håller på och släppa i hela vänstra nedre halvan av ansiktet. Jag är helt fascinerad av hur den här underbara kroppen hänger ihop och fungerar och hur stora möjligheter vi har att påverka den
Jag har yogat en hel del den senaste tiden. De senaste gångerna så har jag upplevt att i min högra kroppshalva har jag en annan rumsuppfattning än i den vänstra. Höger känns ljusare och mer porös än den vänstra. Jag har också ljusare synfält när jag blundar på höger sida. Hästarna har alltid haft mer fokus och ”syn” på vänster än höger när jag rider. Speciellt stoet. Hon blir alltid mer tittig till höger än till vänster. Så idag har jag vandrat med mitt medvetande i höger hjärnhalva och kroppshalva
Nu vet jag hur en picasso-tavla känner sig typ…. min vänstra sida har på nåt sätt längt sig men inte den högra – jag känner mig helt felmonterad i kroppen, allt är snett, vint och vingligt. Tror jag har träningsvärk i mitt fokus också…kan man faktiskt ha mental träningsvärk?
Mina längda sidor och ett par tre timmar i min nya sadel har genererat en ny känsla. Jag upplever att hela framsidan på min mage har flyttat in över min numera upprätta bäckenskål. Magen får plats ända bak mot ryggen ock framsidan på bäckenskålen har fått högre kanter. Jag är btw grymt nöjd med min nya sadel
Upptäckte en sak igår som fick min skalle att snurra. Jag är lätt hypokondrisk eftersom jag haft paniksyndrom så jag är och har alltid velat ha en förklaring om jag inte känt mig ok. Iaf så har jag fått längre hals. Jag har alltid haft lång hals, bl annat så har folk i min omgivning när jag var yngre påpekat min långa hals men med åren har jag förmodligen blivit ihoptryckt. Hela hösten har jag haft ett diffust obehag i halsen, spänning på sidorna och spänning i svalget. Pirr i nacken och ömhet i skallbasen. Jag blir mjukare och mer avslappnad på baksidan av kroppen för varje vecka, jag märker det även i ridningen men jag tror det hänger ihop. Det här är bara spekulationer. Om det här beror på att jag lösgör mig i hals och svalg så har jag fått en helt annan förståelse för hur hästarna måste uppleva vårt slitande i deras hals.
Goda nyheter mina vänner! Jag har noterat att jag har ett korsben!
De dåliga nyheterna är dock att jag nu märker att jag har ett korsben…. Smiley tongue
Känner mig som ett stort tilltrasslat garnnystan, jag hade lite kommit till ett dödläge och lyckades inte knyta upp mer. Tur det blev dags för lite live-träning så jag kunde få lite hjälp… och så lyckades vi hitta en ände att börja rucka lite på – ni vet ibland måste man börja med en liten bit i utkanten för att så småningom komma åt problemen i mitten. Så jag fick en ”ny” och bättre fungerande axel, och jajjemän, det satte igång poppandet och rasslandet igen så att säga Smiley smile Igår ledde det då till att jag plötsligt insåg att jag hade ett korsben – det har nog varit cementerat i typ 25 år eller så.
Några sekunder senare insåg jag att den uppenbarelsen skulle komma att kännas som ett blåmärke resten av veckan Smiley grin MEN jag har kommit till en tanke; jag har alltid varit överrörlig i leden mellan korsben och nedersta ryggkota, den har flitigt uppvaktats och manipulerats av diverse naprapater och kiropraktorer för att hjälpa min rygg att fungera. Nu tänker jag då att eftersom vi alltid har 100% rörlighet så har den överrörligheten kommit av att något annat är stelt, förmodligen korsbenet då – eftersom jag hittills inte kunnat ens känna att jag har ett…. Yet another Halleluja-moment
Var på bio-resonans test idag, hade förväntat mig rätt sunkiga värden i och med att jag känt mig lite uttömd och överkörd sista tiden. Döm om min förvåning när de flesta värdena var riktigt bra. De värden som var lägre var alla relaterade till stress och trötthet – vilket stämmer bra med mitt liv och hur min kropp känns just nu. MEN det lägsta värde var fortfarande bara inom väldigt liten avvikelse från norm – alltså det vartotalt sett oerhört jämna värden meds kast. Terapeutens kommentar var att – ja, det hör var ju ovanligt jämnt och stabilt… yin och yang var perfekt balanserade och bäst av allt var att bäckenet (som de flesta har dåliga värden på pga att de är sneda) drog hem typ full poäng! ”Jag vet inte vad du gör men något av det är fruktansvärt rätt, fortsätt med det” var slutsatsen. ?
Jag lurar på om denna träningen har riktat upp det kranio-sakrala flödet och att energierna därför rättat upp sig… skönt i alla fall att få så bra omdöme
Hade ett häftigt släpp i höger sida bäcken för några dagar sedan! Jag har ju alltid tyckt att det var vänster som inte ”kom ner” med sittbenet, men det var bara en kompensation, vänster släppte med ett pang tidigare men nu var det då höger och det var det roligaste jag varit med om tror jag…
Det liksom krasade, sådär som äggskal, och sen kunde jag länga höger höft. Det har tidigare känts som att höftlederna sitter fast i ett järngrepp och inte kunnat röra sig som de ska (det kan de säkert inte nu heller, men vi är ett steg närmare…)
Det kändes lite som om hela den (mycket lilla) muskeln varit omgiven av förkalkning som plötsligt krackelerade och sen kunde muskeln börja jobba Smiley smile Tänkte på floffet Smiley like
Skönt var det, nu känner jag mig lite rakare i sadeln, det känns mer liksidigt. Behöver jag säga att jag fick träningsvärk?
