Takt är ett ganska vitt begrepp, det är svårt att lära sig, oftast är det så att antingen så har man taktkänsla eller så har man det inte. Punkt.
Brist på taktkänsla ger bland annat den där trista traven utan energi och med låst rygg. Men ibland kan en ryttare som rider så ha en taktkänsla, men hon vet inte om att man ska ha en takt eftersom ingen har berättat det för henne.
Jag som varit Islandsryttare (bland annat) vet att man inte bara kan gå in i en gångart utan att ha en klar takt för den gångart man önskar få. Man kan inte bara tänka tölt, eller trav eller galopp och tro att man får det. Man måste visualisera takten i den önskade gångarten, öka energinnivån till hästen ökar och se till att hela ens kropp och hjärna tänker takt, ÄR takt och sen se till att hästen håller den takt man vill ha. Gångarter finns inte, inte i ord iallafall utan gångarter är olika rytmer. Som musik.
När man väl fått önskad gångart så är det inte klart där. Man vill ju ha ett s.k. register i gångarten. Långsam takt ger långa steg och snabb takt ger korta steg. Dock måste man även välja om tempot ska förändras eller om man vill ha ett annat tempo.
Takt är en sak, tempo är en helt annan sak.En tempoändring är väldigt lätt att få till, det är bara att dra i tyglarna eller banka lite med benen. Men att ändra tempot utan att takten förändras, det är svårt.
Enkelt förklarat så kanske man kan säga att takt är antal steg/meter medan tempo är antal meter per minut.
Jag har väldigt svårt att förklara takt eftersom jag har det gratis, aldrig behövt tänka på det.
Så är det med alla ridlärare/tränare. Det som den har haft lätt för och gjort per automatik är hon urusel på att lära ut eftersom hon inte har en aning om vad hon egentligen gör.
Eftersom jag har gratis taktkänsla så innebär det att jag är urusel på att dels lära ut takt och dels skriva om det. Så om denna text är obegriplig så vet ni varför. Jag gör ett tappert försök att förklara men det är som jag sagt svårt.
Oftast så blir det problem med takten när man ska börja peta in bakben ett i taget i trav, tex i öppna. Då kommer man i en takt, sätter hästen i öppna och istället för att den trampar in önskat ben under sig och behåller takten så liksom flyter den iväg i en helt annan takt. Om man försöker stoppa farten genom att korta tyglarna och dra så tappar man swung och spänst, det blir helt enkelt inget bra. Hästen kommer dessutom att tappa förtroendet för ett bett som alltid håller den tillbaka och gör den illa i munnen. Om inte hästen har förtroende för och älskar sitt bett så blir dressyr eb väldigt trist och spänstlös historia.
Man ska behålla en takt innan rörelsen, under rörelsens genomförande och efter rörelsen. Det är ganska svårt. Jag brukar ofta använda mig av en övning som går ut på att göra ryttaren medveten om att det faktiskt finns en takt att följa. Låta henne fokusera på ett enda ben, oftast ytterbak. Oftast så räcker det med denan lilla medvetenhet för att ryttarens dolda taktkänsla ska vakna till liv.
För att hon sen ska kunna använda sig av taktkänslan så krävs det ju såklart att hon har en välfylld redskapslåda av finstämda hjälper för att hon ska kunna spela på takten, så att hon inte tar till grottmänniskoredskapen att luta sig bakåt, svanka och dra i tyglarna, men denna lilla låda är ju såklart redan otroligt välfylld innan ryttaren har kommit till stadiet där hon ska jobba med takten i trav.
Här följer två filmer med samma ekipage tagna med nästan ett års mellanrum, det är fina, fina frieserstoet Silke fan de Slachtedyk som bor på Öland, Hjälmstad Frieserstuteri .
I första filmen så fyller vi ryttarens verktygslåda med bra redskap för framtida stordåd. På köpet lär sig hästen en massa också. Det är helt fantastiskt. Träna ryttaren så följer hästen med på köpet. 🙂
Samma ekipage ett år senare. Här kan man väl snacka om utveckling både för häst och ryttare, jag är otroligt imponerad av de bägge.