Jag har ett problem. Min dotter vill börja rida. Det innebär att jag måste leta upp en ridskola som är bra. Bra för mig innebär att hästarna tycker att lektionerna är lika givande som ryttarna, att de är glada och friska och inte tvingas in i abnorma former med hjälp av våld. Jag vill att min dotter ska lära sig skritt, trav och galopp, starta, stanna, svänga..Ja ni vet, sånt där basic.
Jag vill INTE att hon lär sig misshandla hästar. Jag vill inte att hon rider på hästar som är stela som plankor (eftersom det innebär att de har ont). Jag vill inte att hon i sin kropp lär sig att skritt innebär att man juckar som bara den, oswungig låst trav är det normala, att framstupande, ogungande galopp är normalt. Jag vill heller inte att hon lär sig att det är fullt normalt att behöva banka med benen för att komma framåt, eller att man drar och sliter till hästen stannar. Men mest av allt vill jag inte att hon lär sig att våldta hästmunnar.
Jag vill att hon lär sig bli ett med en häst, att hon lär sig rida på en glad, frisk, smidig positiv häst.
Men vet ni, det verkar inte finnas såna ridskolor. Horribelt är vad det är
Alla tjejer jag vet rider för att de älskar hästar. De vill hästarna allt väl i hela världen. De borstar och grejar, pratar om hästarna, lever för hästar och när de på sin efterlängtade veckliga ridlektion får sitta på djuret de älskar då får de en lektion i hur man tvingar hästen att böja på halsen. Alla medel är tillåtna, vill man ha mycket beröm av ridläraren så gäller det att vara väldigt , väldigt våldsam. De eleverna som inte är våldsamma, dvs de får inte hästen att böja på nacken de får heller inget beröm av ridläraren.
När hästarna stretar emot så ska ryttaren enligt ridläraren få den framåt vilket ju är bra men samtidigt så ska de hålla emot i tygeln, få den att ge efter, ställa sig i nacken i hörnen och böja på nacken på raksträckorna. När hästen har gett upp, släppt bettet och blivit ”lätt i handen” och låste sin rygg så mycket det bara går, då är det bra. Galoppen påminner om , tja, jag vet inte, men frambenen rör sig knappt upp ur ridhusgruset.
Jag blir ledsen. Varför protesterar INGEN när de ser detta pågå lektion efter lektion? Hur kan man stå ut med att misshandla ett djur man älskar.
Om det varit hundar man behandlade så på gatan så hade det blivit mååånga samtal till djurskyddet då det räknats som djurmisshandel. Men det är tydligen okey när det gäller hästar……
Vi lever verkligen i en sjuk värld…. Detta är inget ortsbunden företeelse, jag har på min resa runt om i landet inte hittat en enda ridskola som inte går ut på hästmisshandel.
Det är alltså normalt. Är något normalt finns det ingen som reflekterar över det. Men vet ni, det ÄR inte normalt att en häst behöver bändas ner på tygeln, varför den ens ska gå på tygeln har jag aldrig begripit.
Det brister i ridlärarutbildningen, det brister rejält.
Jag märker det på mina elever. De har problem att hitta vardagstränare som inte går emot god ridning. Just nu önskar jag att det någoinstans i detta land kan gå att finna en enda tränare som INTE lär elever ställa och böja hästhalsar, inte det minsta lilla, inte ens en liten mm. God ridning innebär att man måste ge faan i ställning till man kan rida, Tills hästen är välutbildad. Än så länge har jag aldrig träffat en häst som är redo för innertygelsridning och ingen ryttare som är redo för innertygeln. Hästen måste först lära sig bära sin kropp och sin ryttare, få upp ryggen, utveckla swungen i gångarterna. Det tar ett par år.
Tänk om Sverige kunde gemesnamt gå in och förbjuda innertyglar, ställning och böjning i ett helt år och istället inriktat sig på att RIDA. Herrejises vad vi hade minskat veteriinär, kiropraktik och massagekostnader.
Länkar till ett gammalt inlägg om gå på tygeln refelektioner. Länk.
Min dotter fick aldrig gå i ridskola av samma anledning. Det är tragiskt när man tänker på det. För det är förstås så mycket roligt som hon missat. Istället har vi åkt norrut ca 17mil regelbundet för att träna hos en familj med mycket lång och gedigen erfarenhet av undervisning inom ridning och körning. Det blev många tusen mil sammanlagt, men jag kan säga att det varit värt var enda meter!
Eftersom hon så gärna ville tävla så var hon medlem i en klubb strax utanför Växjö, så en viss kontakt hade hon och fick lite kompisar där, en sommar eller två.
Vid enstaka tillfällen var vi där med vår ponny för att hon skulle få rida med sina kompisar. Jag min ett tillfälle då ”alla i laget” skulle träffas ett par dagar före en tävling bara för att rida lite tillsammans i ridhuset. Jag åkte dit motvilligt men ändå, det skulle väl ändå kunna gå bra. Som av en slump så ”råkade” dressyr tränaren gå förbi och hon kunde inte låta bli att vara snäll och dela med sig utav ”sina kunskaper”. Och det tog förstås inte lång tid innan hon fick syn på min dotter och att hon inte hade en stadig kontakt/stöd med hästens mun. Då var hon 11-12 år.
Jag satt på läktaren och kokade, men vad skulle jag göra. Det var bara att genomlida dessa 20 minuter, eller vad det nu blev. Dagen efter kom hon och visade sina händer, som då hade flera vattenblåsor.
Jag har en vision om att bygga upp nya ridskolor som ett alternativ till dagens. Jag tror helt enkelt inte att det går att förändra det som pågår. Det bästa är att vara för det som är bättre på en annan plats, så kommer detta vansinne som pågår att dö ut av sig självt s.a.s. Men för det behövs det pengar, mycket pengar. De som bestämmer idag gör det bara för att de har en ekonomisk makt, en ”fungerande” verksamhet. Inte för att de har en gedigen kunskap och erfarenhet. Med mycket pengar skulle man kunna rita om den kartan på några år. Det är jag övertygad om.
Hej du min nya favoritperson. Mycket pengar eller mördande reklam. Eller skyhöga föräkringspremier vilket gör att man måste börja spara på hästarna lite bättre. Skyhöga föräkringspremier är väl redan på G. Så det tar sig!!!
Tänk bara om man tog bort möjligheten att triangelmärka hästar, bara det hade varit en stooor hjälp som tvingat folk att börja träna vettigt.
Ja, eller tvärt om.
Man startar ett nytt försäkringsbolag för dem som tränar för en av försäkringsbolaget godkänd tränare och halverar premierna.
Vad jag förstår så tror alla, eller de flesta, att de tränar på ett bra sätt. De gånger jag talat med ryttare eller förälder till en ryttare som har en häst där jag ser att det är stora problem så har alla talat om för mig vilken duktig tränare de har, utan att jag ens har frågat. Det är alltid den stackars hästens fel. Alltid!
Och denna A1 försäkring. Hur mycket förstör inte den?
Om hästen hade varit en helförsäkrad bil och jag väljer att köra mina 5 mil till jobbet i diket istället för på vägen där man bör köra och håller på så dag efter dag och sedan, när den är helt obrukbar, kör till verkstaden så skulle det inte bli en enda krona från försäkringsbolaget, förstås. Dessutom skulle jag garanterat bli polisanmäld och av med körkortet. Men med hästar går det bra att bära sig åt hur som helst. Och sedan åker man ner till Helsingborg och får allt direkt reglerat utan att ens behöva tala med försäkringsbolaget. Veterinärerna gör säkert ett jättebra jobb, men många många av dem skulle bli av med jobbet om alla lärde sig ta hand om sina hästar istället för att förstöra dem, så hur intresserade är de utav att det blir så? Så här kan man hålla på. Precis som du skriver Linda om kiropraktik och massage.
Kan bara hålla med. Och som någon ovan sade: Förbjud den där j…a innertygeln!
Jag har jobbat som instruktör i många år, i olika delar av landet, och blir lika ledsen varje gång jag kommer till en ridskola där ungarna inte kan rida lätt utan att dra sig upp i tyglarna, men nog f-n ska det hoppas var tredje vecka. Och alla hästarna är kroniskt inte bara ställda inåt, utan fullständigt förböjda inåt.
Dessutom finns det knappt en häst som går utan konstiga, skarpa bett och en massa hjälptyglar som inte ens instruktörerna verkar veta hur de ska användas.
Och när de eminenta instruktörerna, ofta med fin Hippologexamen i bagaget, sitter upp för att visa hur det ska gå till, börjar de först med att såga ner nacken på hästen, sen piskar de på framåt och alla jublar. Ryttarens tår sticker rakt ut så att hästen (för säkerhets skull??) får ett rejält stick i sidorna av sporrarna vartannat steg.
Detta har jag sett på den ena kvalitetsmärkta ridskolan efter den andra. Fy sjutton. Jag vill inte mer.
En sak som man måste komma ihåg, det är att inte dömma instruktörerna. De gör som de lärt sig. Ungefär som att ett barn som blivit slagen av sina föräldrar som barn, han kommer att fortsätta slå sina barn. Instruktörer är inga onda varelser, de lyder sin lärare. De tror att det ska vara så.
Det är det som är det sorgliga.
Jag dömmer inte instruktörerna, men jag svär över deras lärare.
Jag har sett det du skriver, senast i förrgår på en ridskola där jag bor.
en häst så kort och kompakt och låst att halsen bara stack ut 3 dm från kroppen. Då hamnar ju huvudet med nosen högt, hästar är skapta så liksom.
Hela lektionen gick ut på att böjja hästen på en volt och att få den på tygeln, allt med handhjälper åklart. Efter att eleven misslyckats med att dra ut dens nackband så hoppade instruktöreren upp och det tog bara 2 minuter innan hon dragit till hästen i en ”elegant” form. att hästen skrek av smärta och skakade i hela halsen spelade inte så stor roll för den böjde ju på nacken.
Du leder mig in på nya tankar, oerhört intressanta betraktelser, tackar för dem, ska fundera lite på det där. Såklart har du helt rätt!!!
Jag har ridit i många år och instruerat då och då. Dessutom bygger jag ett datasystem för ridskolor så jag anser mig ha god inblick. Visst finns det ridskolor som uppfyller era önskemål, jag har flera som kunder. Stora problem är relativt sällsynta, men det finns ofta övrigt att önska.
Problemet är att nybörjarelever, oavsett ålder, inte får så mycket hjälp de behöver om man har många ryttare i gruppen, ibland går det ut över hästarna. Alltså är problemet till stor del ekonomiskt. Med fyra till fem elever per lektion är det en helt annan sak, liksom priset. Lektioner i små grupper bör dessutom kompletteras med privatlektioner för duktiga ridlärare. Tyvärr är en del av processen att lära sig rida att sitta på hästen och träna balans och följsamhet under lång tid, en form av nötning (på ryttaren helst, inte på hästen). Det finns en anledning till att rekryter på Spanska ridskolan bara blir logerade första året, de får inte hålla i tygeln under den tiden.
Alltså handlar detta om vad ni som elev/föräldrar är villig att betala och vilka krav ni ställer på ridskolan. Samla ihop ett antal framsynta föräldrar och säg att ni vill ha en nybörjargrupp för era barn med max fyra elever per lektion och gärna betalar 7000 per termin så tror jag att ridskolan löser det, med glädje. Det är naturligtvis så de vill ha det också. Jämfört med att skaffa egen häst och regelbundet rida för instruktör är det en spottstyver.
Hoppas jag inte låter cynisk, men detta vore en bra utveckling och den kan bara drivas genom efterfrågan. Med detta menar jag absolut inte att alla ridskolor med många elever i grupperna har dålig undervisning med hästar som tar stryk, men få elever i grupperna gör förutsättningarna betydligt bättre.
Jag betalar väldigt gärna mer än så. Men jag har besökt ridskolor med just lågt elevantal per lektion, men det är fortfarande samma stela plankor till hästar och samma våldsamma metoder. Så din tanke är god, men funkar inte i praktiken. Dock blir jag gärna motbevisad.
Jag håller med dig Linda att grundorsaken till att instruktörer lär ut destruktiva metoder i de allra flesta fall är att de har fått lära sig så av någon annan instruktör/lärare. Men du är samtidigt alldeles för snäll. Att som professionell instruktör inte klara av att se när en häst far illa är under all kritik! Det går inte att förklara bort på något vis. Det går helt enkelt inte att förklara bort på något vis!
De ska klara av att hjälpa ekipage och rätta till när det är så. Och sedan vidare så att man ser att både häst och ryttare är i harmoni var för sig och tillsammans. Att då inte ens kunna se och med egen hjärna kunna förstå när en häst far illa, utan oftast som du och Karin skriver istället gör allt ännu värre, är på en så låg nivå att jag finner inte ord……
Jag kan också programmera, men det har man ingen glädje av när man tränar hästar.
Jag är leden att säga det Jonas, men du har fel i allt du skriver om stora och små grupper. Spelar ingen roll hur liten eller stor gruppen är när man som instruktör inte kan, och dessutom inte förstår det.
Jag kan hålla med om mycket ang ”rätt” eller ”fel” ridning… man kan stånga sig blodig och predika…Men vi måste våga vara ärliga…Vi måste ställa oss frågan var hittar de sina förebilder? Rider de i världseliten rätt eller fel? Om de rider fel varför är de då i absoluta världstoppen? Är det skillnad på hästmaterial (kallblod-varmblod) / ridning?
Om hästen är klokt musklad och bärig, utför sina uppgifter väl oavsett användningsområde är den rätt riden då?
Om hästen går de högsta klasserna inom ”sin” gren under många år…är den ”rätt” riden då?
Är det antal vunna tävlingar som styr hur bra vi är? Hur bra en tränare är?
Vad känns mest lockande att ha som idol/förebild : en snygg ryttare på flashig häst , snygg buss i miljon klassen, sponsrad till tänderna av diverse märken eller den ryttare som sitter på sitt kallblod, i en paddock nåntans i ingenmansland och predikar rätt ridning?
Oj, kanske inte allt hörde hemma här men är ändå värt att diskutera. Man kan inte frälsa världen utan bra argument och svar på de vanligast förekommande argumenten?// M
Bra inlägg!!! En bra riden häst är en glad häst!!!! Oavsett gren eller om den bara är en skogsmulle. Tävlingar har oftast inget att göra med hur bra man rider sin häst, handlar mest om att man kan få den att anta formen domaren vil se. Därför är det för mig viktigt att få ut tävlingsryttare med glada välridna hästar. Men det tar lite tid, men vänta bara några år 🙂
Problemet är till stor del (tror jag) att de som jobbar som instruktörer inte alltid har ”blick” för ekipaget. De ser att hästen inte vill svänga men ser egentligen inte VARFÖR hästen inte vill svänga. Nämligen för att ryttaren lutar sig åt fel håll, använder sig av fel sorts tygeltag eller vad det nu vara månde.
När jag gick på Strömsholm för många år sedan visade det sig att bara jag och en till elev i vår årskurs ville bli instruktörer för att vi älskade att undervisa. Övriga ville det för att de skulle få rida så mycket som möjligt.
På en ridskola rabblade de upp hästarnas tävlingsmeriter för mig (i hoppning naturligtvis) men inte ett ord om deras psyke eller hur de fungerade som lektionshästar. När jag ifrågasatte att de hoppade väldigt många lektioner varje vecka, och dessutom oftast höjder från 1 m och uppåt, förklarade övriga instruktörer för mig att deras elever ”aldrig skulle acceptera” att markarbete skulle innebära arbete på marken, dvs ej hopp över hinder. Så på hopplektionerna hoppade man banor på ca 120 cm och på markarbetslektionerna hade man gymnastikhoppning med avslutande oxrar på ca en meter.
Nybörjare fick hoppa enkelhinder redan första terminen och självklart skulle hästarna ställas inåt så mycket det bara gick i alla lägen…. ungarna satt med spikraka armar och kullagda händer nånstans nere vid bogspetsen, och hälarna så nertrampade att man såg hela fotsulan på dem framifrån. Givetvis med fötterna minst 5 cm framför sadelgjorden. Dressyr var inte så kul för då måste man sitta ner och det är så skumpigt. Ja det tror sig f-n det…
Kanske ska förtydliga att det var ryttarna på de stora hästarna som hoppade 120 cm. Barnen på C-ponnyer fick nöja sig med en meter…
Karin, jag tror du tar upp en mycket viktig orsak till problemen. Blicken för ekipaget. Troligen den viktigaste. Att kunna se att ett ekipage är i harmoni och i en för övningen korrekt form är svårt, ibland riktigt svårt! Troligen är det några få som har det medfött s.a.s. Många kan lära sig med stort intresse och mycket tid. Men många kan inte lära sig. Kommer osökt att tänka på Idol-uttagningen på TV4. Jag menar, är man tondöv så är man. Lyssna på musik går förstås bra, öva för en lärare, inga problem, men att jobba som sånglärare, knappast en bra idé! Då ska man få veta det så man kan hitta en annan väg i livet, tycker jag. Man kan ju hålla på med musik/hästar ändå på många olika sätt.
Och det är inte bara hästarna som blir förstörda. Man förstör ju för en massa ryttare och blivande tävlingstalanger också. Jag menar, tänk om Laila (Bagge) Wahlgren och de andra i Juryn var tondöva. Hur fan skulle det bli? Ja, det är bara att sätta sig i ett ridhus och titta några minuter så har man svaret på den frågan.
Och de som kan lära sig måste träna, träna, träna och träna ännu mer innan de får lära ut. Jag har tränat i över 20 år nu, lite till och från, men ändå, och tycker mig ha börjat få grepp om vad det handlar om.
🙂
Ola
Den bästa ridlärare jag vet förbjuder att såga och slita i hästens mun. Hon tjatar också hela tiden om ytterhjälper eftersom hon ser att hästarna inte svänger med bogen utan bara med halsen. Å andra sidan kunde jag senast jag red för henne hålla (still) ganska hårt i hästens mun, vi fick ställa och böja hästarna med hjälp av innertygeln. Hon brukar säga att man inte rider med handen men i fyra instruktioner av fem är det handen hon pratar om…
Det hon sist nämnde för mig var överlivet och axlarna, benen (bara underskänklarna) och handen. Överlivet skulle tillbaka, underskänklarna skulle in till hästen och handen skulle vara låg. Samtidigt vill hon att vi rider med sitsen men den har jag inte fått en ända instruktion om. Detta är den bästa ridlärare jag har träffat, den enda som jag vet stör sig på bristande ytterhjälper och sågning, tyvärr verkar hon inte veta hur hon ska komma åt problemen och vad hon ska göra åt dem.
De andra ridlärare jag har träffat under mina fem år på ridskolor och dyl. är mycket värre och tillåter, som ni skriver det mesta, och fokuserar själva mest på hästens hals (känns det som i alla fall). Jag blev nästan ”utfryst” ur mitt nuvarande stall av personalen för att jag råkade nämna mina åsikter om ställning… Jag är bara 15 år…
Jag tror problemet är att de helt enkelt inte vet och alla andra ju gör likadant… Och jag gjorde och tänkte ju likadant för bara ett år sedan…
I vilken landsända bor du?
Du tror alltså att en bra instruktör kan undervisa 12 nybörjarbarn lika bra som fem? Det tvivlar jag starkt på. Naturligtvis räcker det inte vara utbildad ridlärare (eller att kunna programmera) för att kunna undervisa ridning. Det är ungefär som att tro att en lärare som har lärarlegetimation per automatik är bättre en en utan.
Men jag tror på att kunniga elever och föräldrar skall efterfråga bättre ridundervisning. Det vänder inte problemen över en natt men påverkar såväl rekrytering som utbildning av ridlärare.
Nu har jag gett mig ut i hetluften förstår jag! Men det gör inget, för det var oundvikligt, det har jag förstått sedan länge.
Men, det är förstås riktigt. Ju fler elever desto svårare blir det även för en riktigt duktig instruktör. Men en instruktör som inte har kunskap och eller förmåga att lära ut klarar inte ett ekipage i taget, och det är väl det problemet vi diskuterar här. Och det är det problemet vi har i Sverige nu.
Min uppfattning är att de instruktörer som har de rätta kunskaperna finns inte på ridskolorna, för de klarar inte av att vara där, helt enkelt. De har sina egna kurser hemma eller i något privat ridhus. Några få kanske reser runt som Linda gör. Men på ridskolorna finns de inte. (med möjligen några få undantag, så har jag sagt det också)
Och ja visst, kunniga elever och föräldrar kan genomskåda och kräva bättre instruktörer. Hur många tror du det är? Har man aldrig sett en häst som mår bra på alla sätt och vis och som tränas på ett korrekt sätt så vet man inte att det finns. Tanken är god förstås, men hur ska det gå till?
Jag är och kommer alltid att vara hästarna försvarsadvokat. Och från det viker jag inte en tum! Jag kan se när en häst far illa och när den är i harmoni. Och det är facit för mig. Det gör allt så enkelt eftersom jag lätt genomskådar ”duktiga instruktörer”. Gränszonerna tränar jag fortfarande på, det är riktigt svårt tycker jag, men det blir lättare och lättare för varje månad eftersom jag hela tiden tränar på det.
Och du Jonas, vi måste väl ändå ha någon slags höjd på nivån när vi diskuterar det här! Du hävdar i ditt inlägg bl.a. att ”Stora problem är relativt sällsynta, men det finns ofta övrigt att önska.” Snälla Jonas, i vilken verklighet lever du? Tanken slår dig möjligen inte att det är ”din verklighet” som är problemet som vi diskuterar här?
Jag vet att det nästan är omöjligt att få tvärsäkra hästmänniskor att ändra uppfattning. Det är därför jag tidigare skrev att det bästa är att vara för det som är bättre, och på en annan plats, än att vara emot det som är destruktivt. Så jag sätter gärna punkt här, för min del.
Vänligt men bestämt.
Ola
Lycka till med programmet! 🙂
Hej Linnea!
Finns du nära Växjö så kan du rida min häst, och träna för Linda! Men sådan tur har du väl inte. Eller du kanske hade egen häst.
I vilket fall så får jag en tår i ögat när du skriver ….Jag är bara 15 år…..
Men du har kommit längre än du tror, för du inser att allt inte står rätt till! Det är riktigt bra gjort i din ålder.
Som du själv har fått erfara så har man oftast inget för att säga att man tycker annorlunda. Man får bara skit för det. Bättre du försöker hitta andra som tycker och tänker som du. Linda kanske vet om några där du bor!
Alltså barn rider i grunden bra. De har fantastisk balans och känsla för hästen. Lär barnen rida utan sadel och med ett vettigt huvudlag och ni ska se att det tar inte lång tid förrän de klarar både det ena och de andra. Naturryttare.
Sedan ser man barnen på ridskolan… Det är inte fint att säga ”såga hästen i munnen” längre. Så nu har man bytt det uttrycket till ”plocka” eller ”pilla”. Och det är inte klokt. Varje gång man frågar någon varför de gör så svarar de: Jo hästen måste gå i form och få upp ryggen för att inte ta skada… Skada?? Folk fattar ju inget…
”Min” ridskola är faktiskt rätt bra i det avseendet, iaf min lärare. Vi får ofta rida helt utan att hålla i tyglarna.
Menar du på fullaste allvar att du tycker att man ska skita fullständigt i hästarnas ställning och form och bara rida rakriktat i ett år?! Ja oj vad hästarna kommer att må bra av de! Hästarna kommer bara att bli stela och förmodligen ”gå sönder” av att bara ridas rakt fram med sänkta ryggar i ett helt år.
Och hur hade du tänkt att hästarna ska kunna bli välutbildade om man bara rider rakt fram och aldrig ställer hästen? Åter igen kommer du bara att ha en stel häst.
Innertygelsridning borde ingen människa syssla med.
Jag kan hålla med om att barn som ska lära sig att rida inte borde fokusera på var hästen har sitt huvud någonstans. Men dom bör ändå lära sig att ställa hästarna på böjt spår när fom klarar av det.
För övrigt, när man ställer hästen så ska hela hästen vara rundad den ska inte bara böja på halsen.
Fast en häst som bara rids med sänkt rygg kommer ju att ta skada.
Hoppas du förstår att hästen blir stel och går sönder om den bara rider rakt fram och inte får böja på sig. Precis som alla andra levande djur.
Låt mig förtydliga det där, med böja på sig menade jag såklart att ställa, vilket betyder att hela hästen är rund och avslappnad.
Men kul att du föredrar ”teleskop”hästar som bara bygger muskler under halsen istället för över. Och som dessutom får extrema svankryggar.
Ja, visst man ska fokusera på sin sits först och sedan hästen, men man ska ju inte förstöra hästen under tiden man tränar sig själv, eller hur?
Sedan vill jag bara säga att du har en väldigt konstig syn på ridskolor! De jag ridit på är väldigt mån om sina hästar och ja, sitsen hos ryttaren är största fokus. Men också att eleven ska kunna rida hästen utan att den tar skada!
Och en sak: innertygelsridning borde ingen göra och det är klart att du inte hittat någon som är redo för det.
Varför köper du inte bara en häst till ungen och säger ”rid på ett rakt spår i ett åt så går vidare sedan”…?
Vi har några nutida fenomen som hindrar att elever och hästar uppnår fulländning i harmoni och skolning.
Det första är ju givetvis bristande kunskaper hos samtliga, både hos häst, ryttare, tränare och även hos vissa domare.
Det andra är quickfix, ingen har tålamod, allt ska gå så fort. Resultaten av all tärning ska visa sig på ett sådant tidigt stadie som egentligen inte är relevant. Och givetvis kommer då bakslagen som ett brev på posten i form av trasiga hästar, utebliven prestation mm.
Ett av de stora problemen stavas pengar. Alla vill ha valuta för sina pengar. Den dyra hästen ska leva upp till förväntningarna, ryttaren ska snabbt pressas till framgång på tävlingsbanan, tränarna ska låta sina elever utföra överkurser så dom tror de är duktigare än dom är. En tränare som inte ”passar” byts raskt ut och ersätts av en som säger det som eleven vill höra och betalar för. Många tränare får välja att antingen hyckla och få elever eller säga sanningen och då kanske inte kan få de inkomster den behöver.
Försäkringsbolagen har också ett finger med i spelet, där man tillåter ”utbyte” av hästar då de rids sönder .
Ja, det har blivit en jäkla cirkus över hela den fina tidkontroll tyvärr och värdegrunderna har gått förlorade.
Jag har varit i samma sits med mina flickor, sökt, letat, förkastat, ifrågasatt ridskolechefen osv ..
Men har faktiskt hittat rätt! Privat ridverksamhet förvisso, men icke desto mindre en verksamhet!
Som har utrustning som passar hästen, rätt grundtänk och inga hjälpmedel! Fina, långa, mjuka hästar och ponnys som rids på långa tyglar för viktjälper och med kropps språk!!
Hör av dig Linda om du kommer till Malmö/ Trelleborg med din tös så får du kontaktuppg.
När du lärt dig hur hjälptygeln fungerar, är du utbildad nog att inte behöva använda den på hästen.
Tyvärr är det svårt att ta seriöst på ett blogginlägg som pryds av ett hästhuvud med gravt felplacerad och åtdragen nosgrimma samt en käkremmen så tajt att den skulle innebära rent obehag för hästen om densamma skulle gå i arbete. Det är väldigt lätt att kritisera! Jag visade just nu prov detta!
Låter som många hade mått bra av att komma till islandshästridskolor… En häsr är en häst oavsett ras men ovanligt med problemen ovan hos de flesta som har ridskola med Islandshästar.
Det här med att hästarna är stela osv.. Alltså.. Jag vet inte hur ni andra tänker om detta men på ridskolan där jag jobbar går ponnyerna redan 1-3 ggr/dag och flera dagar i veckan är det mycket små barn som rider som inte ens vet vad ”gå i form” är än. Alltså kan man absolut inte kräva att de ska rida igenom hästarna så de ska vara mjuka och fina till nästa dag. Men ni tycker alltså att man, utöver dessa 1-3 timmarna om dagen på lektion, ska rida igenom hästarna? Vem ska hinna med det? Hur ska hästarna orka?
Jag tycker många här är alldeles för hårda mot oss instruktörer och mot hästarna. Vi gör så gott vi kan! Det är i princip omöjligt att ha en ponnyridskola med mest yngre barn som ska både gå runt ekonomiskt, hästarna ska räcka till OCH hålla hästarna i toppskick. Har man en ridskola som inriktar sig mer på äldre elever som vill ut och tävla osv kan det säkert va möjligt men att kräva av en ridskola som är mest inriktad på yngre barn/nybörjare att deras hästar ska vara mjuka som smör alla dagar är helt galet. Det går inte!! Med massa tid och framförallt PENGAR, absolut! Men många ridskolor har det knapert redan.
När folk kommenterar hur våra hästar är så brukar jag snällt förklara att vi gör allt vi kan för att ha så bra hästar som möjligt och om dom inte duger så finns det många alternativ, byt ridskola, skaffa medryttarhäst eller skaffa egen häst. Svårare än så är det inte. Vi gör så gott vi kan med det lilla kapital vi har.
För att förtydliga: vi tar hand om våra hästar väl varje dag i allt, såsom skoning, tänder, mat, hagvistelse osvosv. Men att hålla alla hästar redo för att gå i form bara man lägger om benen och har ett lagom stöd i tygeln, nej, så ”fina” är dom inte. Tyvärr. Men dom är inte mindre lyckliga för det.
Skulle kunna skriva hur långt som helst för det här upprör mig verkligen men ska ge mig nu. Luddigt och långt inlägg jag vet men snälla tänk lite längre.
Är så glad att jag har en tränare som är sten hård på innerskänkel till yttertygel, ingen innerhand!!! Har tidigare ridit för tränare som är precis så som du beskriver i texten (hon undervisar också på ridskola), hon är jätteduktig på sitsen men ja inte händerna! Så efter 18 år så har jag hittat en tränare som är noggrann och vill att det ska vara rätt! Lång och låg från början, jobba rygg och bakben, stöd yttertygel, rida med benen inte händerna osv…
SÅ VIKTIGT OCH BRA INLÄGG! Blir mörkrädd när jag ser på dagens ridskolor, bara pengar som styr – tyvärr. Hästar med ryggont som går med skumpiga nybörjare på ryggen, hästar som är för pigga för nybörjarlektionerna slänger man på ett pessoa och alla möjliga inspänningar och är hästen lite småhalt får den ”vila” och bara gå nybörjarlektioner en dag innan den ska in i verksamheten ordentligt igen. Tragisk att inte fler ser att hästarna verkligen inte mår bra! Hur mycket än barnen som rider på dem älskar dem.
Det är inte bara på ridskolor. På tävling är det mycket våld, och t.o.m när folk rider privat hemma, en lugn uteritt i skogen = dra och slit tills hästen ”går på tygel” (knäcker av i nacken) och först då är man nöjd…
Du kanske skulle läsa på käkremmens syfte på ett träns så vet du lite bättre hur en käkrem ska sitta korrekt 😉
Käkremmen måste bara sitta lösare om man har som mål att att knyckla ihop hästen vilket jag hoppas att ingen människa har. Men om man har för avsikt att minska avståndet mellan hals och ganasch så bör man ju självklart sätta den lösare.
Hejsan!
Får bara hålla med..MEN det finns bra ridskolor med tack o lov!! Jobbar på Färgelanda Ridklubb , där är vi alla arbetskamrater oavsett hur många ben man har och vi är rädda om varandra.. Ibland blir vi ifrågasatta om varför vi har en del gamla hästar, vår äldste är född -82, det beror helt enkelt på att vi är rädda om dom och så länge dom trivs och mår bra så finns det ingen anledning att byta ut dom.. Mvh Carina