Två olika ridstilar

Carl Hester är en av mina förebilder. Kolla hur stilla ryttaren är, osvankande och ingen som sitter som en nickedocka. Kolla hur detta smittar av sig på hästen. Det är ganska lätt att förstå att hästen trivs med sin ryttare. Hästen går verkligen som vi sitter, det är inte något man säger utan det är så det är. *Om ryttaren sitter och håller sin hållning så ger han hästen ror att göra detsamma. Inget våld mot hästmun behövs då för att få hästen att hålla sin hållning. Den bara är och kan fokusera på teknik och detaljer. När ryttaren har kommit så här långt så är ridning lätt. Och roligt 🙂

Här har vi en annan ryttare, på väldigt hög nivå  men denna ryttare är mer rörlig i sadeln, mer svankande, skillnaderna är inte stora men denna ryttare är lite mer ostadig i sin hållning vilket gör att tyglarna måste kompensera mer. Lika ”nickedockig” som ryttaren är, lika nickedockig blir hästen. Som sagt var, skillnaden är inte stor men jag hoppas ni kan sen den.

Försök att se detta objektivt och utan att döma, använd det som studiematerial. Bägge dessa ryttarna är jätteduktiga men det finns skillnader. Ta sen kunskaperna ni hittat här och ge er ut och studera andra ekipage. Notera hur nickedocka föder nickedocka och hur mycket våld mot hästmun som måste kompensera för nickedockandet hos ryttaren. Notera hur svankande ryttare blir mer nickedocka i nacken och hur detta leder till mer behov av tygelridning.

Hur stilla är du själv i sadeln;-) ?