Ibland så tänker jag vad folk som kommer in på ett ridpass under en kurs tänker när de ser vuxna människor ledas runt blundandes på en hästrygg. Vuxna människor som dessutom redan KAN rida och många av dem väldigt bra dessutom. Det måste undras en hel del tänker jag 🙂
Det är annorlunda. Man får sällan bara lov att fokusera på sig själv, men här får man det. När man blundar får hjärnan mer kapacitet över till att KÄNNA saker och vårt sinne distraheras inte av allt vi ser. Det är lättare att komma in i det där djupa fokuset man ju måste utveckla som ryttare. Men det är svårt. Man måste släppa alla prestationskrav på sig själv och tillåta sig att vara ”nybörjare”. Jag har själv gått igenom det här och jag minns denna lärdom med glädje. Man får en nästan euforisk känsla, man blir som i trans och man vill aldrig hoppa av hästen. Man vill stanna i det där djupa sköna flowet. Man blir alldeles lös (lösgjord) i hela sin kropp, vickar på rumpan som ett fnask i Amsterdam (elevcitat 🙂 ).
Hästarna i sin tur går med långa, halsar och frustar och traskar på, släpper på alla spänningar och tillåter sin överlinje att bli riktigt lång och avslappnad, flyttar över lite vikt på bakbenen, börjar bära, de blir rakare, mer fokuserade.
Både två och fyrbeningar blir rejält trötta och behagligt rörliga i hela kroppen efter en kurs trots att det bara handlar om att skritta och slappna av i Steg 1 kursen som vi hade här i Varberg. Många rapporter om hittade sittben, hittade rumpmuskler, medvetenhet om snedheter i sin egen kropp, hur man kommer på hur man ska börja använda sitt bäcken till olika saker, hur man börjar känna att man har sittben, man börjar KÄNNA saker, få ord på vad det är man har känt men inte vetat vad det var. Många AHA upplevelser.
Jag älskar såna här kurser, det är kul att ge folk AHA upplevelser. Jag hoppas att alla tyckte att det var kul att få AHA upplevelser också.
På kursen var alla Islandshästar förutom en som var en Haflinger man hen smälte in bra i samlingen av ludna, sockersöta pälsbollar. Det är en förmån att få jobba med Islänningar,de har en arbetsmoral som man inte hittar bland någon annan ras. Det är inte massa fjantande för ljud eller inbillade spöken eller annat utan de bara arbetar. Och så är de ju så ofattbart söta.
Det hans även med en del privatlektioner, dels i ett annat stall där det var en superkänslig arab som tränade lite övergångar, ett fantastiskt halvblod med ett supersteg som vi påbörjade det som senare kommer att bli passage och sen ett halvblod till vars ryttare verkligen hade gjort sina hemläxor och visade upp en häst som spänstat till sig helt sjukt mkt sen sista jag var där. Där övade vi in öppnor modell perfekta. Jag blir alltid väldigt glad när ryttaren verkligen har tränat på det jag lärt dem, det blir en sån otrolig utveckling på dem då fast att jag kanske bara träffar dem en gång i månaden.
Privatlektioner med massa islänningar där vi mest övade rakriktning med hjälp av att rakrikta vårt eget bäcken, samt övergångar. En Camargue där vi lärda in sluta och så en härlig Spanjor som fick testa på att fånga upp sin balans av halvhalter och även påbörjade skolhalten.
Ja det var verkligen hästar av alla sorter och trevliga ambitiösa ryttare som verkligen ville lära sig. Jag trivs väldigt bra i Varberg, superanläggning och dessutom fruktansvärt välorganiserat.
Nästa helg är det Helsingborg på Lördagen där det ska hållas provapålektioner (fullbokat) och sen Osby (skåne) för Steg 1 kurs. Där kan finnas platser kvar. Kolla kontaktuppgifter i evangemangskalendern om du är intresserad av att medverka.