Jag får väldigt mycket frågor om hur man bäst lägger upp ett pass. Det är ju vansinnigt individuellt och beror helt på var ryttaren och hästen är i sin utbildning men jag kan ge ett exempel. Exemplet förutsätter dock att du redan behärskar följande:
*Du sitter exakt mitt över din häst
*Dina ben hänger exakt likadant ner längs hästens sidor
*Ditt bäcken är parallellt med hästens bäcken.
*Du har total kontroll på hans bukrotationer
*Du viker dig inte i midjan.
*Du svankar inte
*Du har en lodrät sits utan Charlie Chaplinfötter med tillhörande dito knän.
Om du INTE behärskar följande så går passet ut på att lära dig själv behärska detta. Under tiden du lär dig detta så är skritt en lämplig gångart och då låter du hästen såklart gå på behagligt lång tygel, dvs med en viss kontakt och med nosen framme. Detta moment kan ta några månader att behärska.
Om du behärskar allt ovan så skrittar du fram din häst på lång tygel i 10-20 minuter beroende på om han varit i hagen innan. Skritten ägnas åt lösgörning på lång tygel. För att lösgöra din häst i skritten är det viktigt att du följer hans rörelser och inte försöker få honom att gå fortare genom att sitta och jucka. Om du juckar så är det omöjligt att lösgöra hästens höfter och rygg. Mer om lösgörande skritt finner du här. Hörnpasseringarna är det viktigaste av allt, du ser till att fokus ligger på SPIKRAKA lång/kortsidor och absolut perfekt hörnpasseringar där du inte tillåter att hästen ”tappar” ner sin ytter rygghalva. För att förstärka effekten av hörnan så är det bra med upprepande halvhalter på yttertygeln i varje steg i hörnan. Om du gjort hörnet perfekt så kommer din häst att söka sig nedåt efter varje hörna. Om du gjort fel söker han sig ingenstans utan bara fortsätter att gå. efter X antal perfekt hörn där du lite då och då bytt varv så att du har kommit åt bägge hans sidor så har du nu en avslappnad lös häst med fin ryggverksamhet som söker sig mjukt mot bettet.
För att kontrollera att din häst verkligen är på hjälperna så gör en travövergång och om hästen inte svarar i samma sekund som du ger hjälpen och faller bort från sökningen av bettet så är det här du måste öva. Då ger du honom lång tygel, sitter lugnt i skritt och ger honom sen en överdriven travhjälp (kan behöva modell ponnyspark med tillhörande smackning) där han får lov att ramla iväg hur obalanserat som helst så länge han tar traven direkt. Tar han traven direkt så berömmer du massor och har givetvis lång tygel i denna övergång där ditt fokuset endast är att han ska TRAVA. Upprepa tills det sitter, på lång tygel. Krångla inte till det genom att försöka hålla fast/nere hans huvud. När du har total och ögonblicklig respons på travkommandot så går du ner i skritten och lösgör lite till och inväntar sökningen mot bettet och så testar du en ”fin” travfattning med bibehållen hållning från hästen. Gör några travövergångar och glöm inte hörnpasseringarna som alltid bör vara på gränsen till perfektion då det är dessa som bygger din häst, efter varje hörn får du en fin kontakt med hans mun.
Vill du fortsätta jobba med traven så ger du lite lång tygel på långsidorna och verkligen gasar fast det kanske inte känns 100 % balanserat. Målet är snabbt framåt och givetvis utan att du maler med skänklarna annat än precis i igångsättningen. På kortsidorna (efter en perfekt hörnpassering) så bromsar du inte utan ger med skänklarna broms och samlingshjälp där energin ska bibehållas men nu riktas uppåt istället. Till detta moment ska du såklart aldrig använda tyglarna som broms eller samlingshjälp utan du vill ju behålla den där fina bjudningen som du får efter varje hörna till en absolut stilla hand.
Gör detta några varv i bägge varven i väntan på att både ökningarna och samlingarna är i balans. När balansen är där så kan du försöka använda den balanserande traven du fått till att göra något än mer samlande.
Gå in på volten och se till att din kropp verkligen säger åt hästen att böja sig, dvs att ytterhöft är längre bak än innerhöft, att dina axlar är parkerade exakt ovanför din bäcken (om en ridlärare stod i mitteln av volten ska hon bara se ett av dina bröst, aldrig två). Se till att välja en takt och behålla denna, det brukar hjälpa med att göra ett klickljud som hästen följer om du inte har tränat upp en absolut taktmässighet i din egen kropp och är oberoende av förstärkande ljud. Fokus bör vara på att rida ytterbak till att få långa steg så att hästen söker sig mot din ytterhand så att utsidan blir längre och längre. När du har en stabil takt så kan du sitta till några steg ibland och korta upp hästen några steg innan du släpper ut den igen. Behåll den takt du valt. Upprepa några gånger i varje varv.
Sen kan man väl säga att man tränat nog för den dagen och då beger du dig ut på fyrkantsspåret och travar med tanken att dina tyglar är gjorda av pinnar och att deras syfte är att putta hästens nos längre och längre framåt/nedåt och med syftet att få hans hals så lång som möjligt, med bieffekten att stretcha hans rygg maximalt. Efter ett tag så kommer din häst att fråga dig om han får skritta och då gör ni det. I skritten letar du återigen upp den lösgörande effekten. Skritta av 20 minuter, uppsuttet eller avsuttet. Klart.
Avsluta gärna med att ni står och slappar ihop och om hästens somnar till en stund så har du ridit bra för då har hästen massor att processa. Om hästens står med benen parallella efter avslutat pass så har du också ridit bra.
Detta är bara ett exempelpass som jag skrev för att så många frågar efter det. Kan ju såklart varieras hur som helst. Men regeln är ju mindre du kräver ju mer ger passet.
Mer hästiga diskussioner på Facebook.
Klockrent! Så himla bra inlägg att jag var tvungen att spamma länken till din blogg till några vänner också 🙂
Åh, tackar och bockar 🙂