Vissa av våra kroppsdelar får extra mycket fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som gör ont eller de som vi anser gör fel. Vad tror ni händer när vi gör så? Kommer vi att utvecklas ur det?
Vissa av våra kroppsdelar får aldrig något fokus. Oftast är det de kroppsdelarna som aldrig gör ont och som vi inte märker några funktionsproblem ifrån. Kommer vi att utvecklas av detta?
Lek med tanken om att felen du gör, smärtan du känner beror på att andra kroppsdelar gör för lite? Kanske så lite att de inte ens uppmärksammas av vårt nervsystem? Känns de inte så finns de inte verkar vår kära hjärna lura oss att tänka. Smärta uppstår oftast när en kroppsdel tvingas göra för mycket, dvs göra andra kroppsdelars jobb.
När vi i någon kroppsmedvetenhetssituation lär oss att scanna av vår kropp så far ofta vårt sinne snabbt förbi dessa kroppsdelar eftersom de inte finns.
Jag tror att en av de största ahaupplevelserna mina elever får är när de börjar hitta sina kroppsdelar och inser att det inte är någon hemma där. Då blir det ett problem som upptar stor del av deras ridning. Då är upptäckten av ondo.
Om vi istället ignorerar problemen vi märker och ställer in oss på att ta kontakt med precis hela vår kropp, väcka ouppmärksammade kroppsdelar till liv så brukar vi vara något på spåren. Då kan vi börja vår resa till funktionalitet. Vår resa till att bli en fantastisk ryttare. Har du börjat din resa än? Eller letar du fortfarande fel och försöker laga dessa? Det är en sak som jag lärt mig väl, den hårda vägen och det är att där felen märks sitter inte problemet utan symptomet på problemet.
Helheten är allt. Små problem är inte viktiga utan tyder oftast bara på en obalans i resten av kroppen. Viktigast är att fokusera på att göra nytt, upptäcka nya kroppsdelar och dess funktioner, aldrig fastna på felen.