Detta året har varit ett år av lärdom för mig. Jag tog en paus från undervisandet och satte mig i skolbänken. Jag har i många år ägnat mig åt det tekniska i ridandet, att få koll på kroppen. I många år höll jag på och jag kan liksom det nu. Dessutom har det blivit fler som börjar förstå hur viktigt det är att få koll på kroppen innan man kan begära saker av hästen, det är oerhört trevligt att veta att man inte är själv längre, som en befrielse faktiskt. Även om jag inte håller med om alla sätt det lärs ut på så känner jag ändå att det är bra att uppmärksamheten flyttas till människans kropp.
Lite sorgligt är det dock att ridskolorna inte hunnit med i utvecklingen, de håller fortfarande på med innertygelridning. Jag är mellan hästar nu och lät därför min dotter börja på en ridskola här i trakten för att hon inte skulle tappa allt men det var en extremt dålig ide, det hon mest får skäll om och kommentarer om från ridläraren är att hon drar för lite och hon har lärt sig ”hur man får in hästens huvud”.
Vi pratar nu om ett barn som sedan barnsben lärt sig rida med rumpan och inte hade en aning om att hästens huvud skulle in, snarare tvärtom, jag har varit på henne med att hon INTE får dra och att hon ska driva mer. Det nyaste som jag blev helt förfärad över var att hon lärt sig att hon ska sitta ner i traven och dra i tyglarna tills det slutar skumpa… Det är typ så fel. Skumpar det så sitt inte ner och dra absolut inte. I ärlighetens namn så är det så galet plågsamt frustrerande för mig att jag får anstränga mig för att tillåta henne gå kvar terminen ut.
Det är en sorg, att ridskolorna fortfarande är kvar i det gamla. En stor sorg. Våra barn blir förstörda redan på ridskolorna. Men, nu är vi så många som vurmar för att rida på ett annat sätt så någon gång måste det väl nå ridskolorna hoppas jag. Teori har hon varit på en gång, då gick de igenom dressyrprogram, öppna sluta och lite sånt. Tja, jag förstår liksom inte nyttan av en sån teorilektion om man är på stadiet ”hur man får in hästens huvud”. Det blir ett mål som endast kommer att kunna nås med våld mot häst. Man sätter prestationsmål i ryttarnas huvud, skapar ryttare som vill tävla. Man får dem att tro att tävling är ett mått på bra ridning, tävlingsryttarna blir målbilden. Jag personligen är av den åsikten att om man letar bra ridning så ska man inte se på tävlingsbanorna eftersom domarnas bild av vad man vill uppnå inte har någonting att göra med ridning som hästen mår bra av. Även de ryttarna som rider bra måste under tävlingsmomentet ge avkall på bra ridning för att ge domarna det de vill ha.
I mina studier har jag fokuserat på det mänskliga beteendet och där är man enig om att om man förväntar sig ett specifikt mål så tappar man liksom bort sin kropp. Det kan väl gå an om det inte vore så att under utövande av ridning sitter på en varelse som lyssnar och tar in precis alla tankar och känslor du har i din hjärna plus att den även härmar alla muskler du har i din kropp. Minsta lilla feltänk och felspänning du har så smittar du alltså din häst och problemet du då har att jobba med, felen din häst anses göra, är således dina egna fel.
Mina studier har varit och är fokuserade på vad som händer i din hjärna och hur man kan stoppa de negativa tankarna och får fram bättre tankar. Jag är inte helt klar än, men jag är snart där. Många frågor har jag fått svar på, men inte alla.
Att söka lärdom är för mig ett sätt att leva, jag lever för att lära. Snart anser jag mig redo att ta mig an en ny häst och det ska bli oerhört spännande :-).Då kommer bloggen att bli mer levande igen och undervisningen kommer att ändras, både online och IR.
Du har väl inte missat att du får gå om alla onlinekurser du tidigare gått kostnadsfritt? Erbjudandet gäller året ut och du ”köper” kurser du redan gått genom att registrera ett konto på vår onlineplattform som du hittar här
Hej!
Intressanta tankar och jag håller med.
Men vad har hänt med Ponnien? Fastnade i att undra vart hon tagit vägen?
Vänligen Joanna