Mekaniken i öppna

Jag gillar att fundera på saker, jag gillar att undersöka saker och jag gillar att ifrågasätta saker. Ta en sådan sak som öppna. Där tjatar alla om innerbak. Och det är ju sant att innerbak aktiveras men om en oerfaren ryttare lägger fokus på innerbak, petar det in under höften så brukar höften faktiskt mer få en (dålig) sluta form och halsen kommer att böjas inåt vilket gör att innerfram inte riktigt kommer fram.

Öppnan är en grymt avslöjande rörelse. En svår rörelse som man enligt mig bör lägga in sent i ryttarens utbildning. Hästen, han behöver en öppna ganska tidigt men han har oftast bara nytta av den om ryttaren faktiskt KAN göra en korrekt öppna. Om en ryttare som inet kan rida försöker lära en häst som inte kan så mkt om ridning en öppna så blir det mest kattskit av det.

Ni kan roa er med att studera ekipage i er omgivning. Det kan se bra ut, flashigt och fint men så fort de gör en öppna så ser hästen halt ut på inner fram. Då har man kortat insidan istället för att länga utsidan.

Enligt mina studier och empiriska erfarenheter så bör fokus ligga på att få fram ytter fram. För tänk som så att om ytter fram börjar ta längre kliv än inner fram så kommer ju hästens front att lämna spåret utan att ryttaren ens behöver nudda innertygeln och därmed låsa hästens inner fram och böja dens hals.

Det svåra för ryttaren är att motstå refelxen att dra i innertygeln och istället hålla kontakt på yttertygeln, en mkt mjuk kontakt som stegvis uppmuntrar ytter frams rörelser så att ytterbogen lossnar och bli fri. Här är fina Viktor som ska få vara demonstrationshäst idag. Det här är första gången det gör det så man kan knappt urskilja att det överhuvudtaget ska bli en öppna än men man kan roa sig med att titta på hans framben som tar långa, lätta kliv. Han rör sig lite som om han håller på med Tai Chi 🙂 Medvetet. Det är trevligt, så ser det ut när hästen lättar fram och belastar bak en liten aning mer korrekt.

När hästens front lämnat spåret en aning så kommer ju hästens inner bak att vara längre bak än ytter om man inte gör något åt det. Det enda man behöver göra för att motverka detta är att möta upp lite med innerhöft.
Då är det viktigt att man först lär ryttaren hur det känns när innerbak kommer och hälsar på längre fram. Det är något jag lägger mycket tid på, att lära ryttarna känna vad hästens olika kroppsdelar gör och hur det känns när de gör rätt och när de gör fel.

Så om jag ser på öppnan så är det att ytter fram tar långa kliv så att hästens front lämnar spåret en aning medan bakbenen helt enkelt bara fortsätter att gå parallela med tåkapporna pekandes i rörelseriktningen. Voila, en öppna har skapats.

Om man får ryttaren att tänka så så blir kvaliteten på öppnan mkt bättre än om man rider den genom innertygel och fokuserar på att få inner bak in under tyngdpunkten. Kan tyckas vara samma sak men är alls icke så.

Jag rekommenderar att man övar länge på dessa två saker, först på att länga ytterfram i några lektioner och sen på att lära sig känna och kontrollera hästens bäcken. Efter nån månad så rider man oftast sjukt snygga öppnor. Det är hemligheten med häst och framförallt ryttarträning, låt saker ta tid. Dela upp alla rörelser i små delar. Det är inte viktigt att få till en perfekt trav eller galoppöppna idag, ni måste inte flasha. Både ni och hästen lär er tusen gånger lättare om ni gör det i skritt i vad som känns som evigheter först. Filma er gärna när ni rider öppnor, kolla vad inner fram gör. Ibland kan till och med hästen se halt ut i öppnan just för att man drar i innertygeln för mkt.

Oftast är det som så att hästen bara ser framhalt ut på inner fram i ett varv. Det brukar beror på att hästen inte är så rakriktad som den borde vara innan man ger sig på öppnan. Öppnan är förvisso rakriktande men jag anser att man bör ha en viss grundläggande rakriktning i hästen och i sig själva innan man ger sig på den. Om hästen fortfarande biter sig fast i en tygel så finns det andra övningar som är mer lämpade att ägna sig åt.