Jag känner att jag borde göra som alla andra, skriva en årskrönika, lägga nyårslöften och önska att det nya året ska bli fantastiskt. Och visst, det borde jag kanske göra, men ärligt talat så känner jag inte för det. Jag har svårt att förstå den där årsuppdelningen annat än för att hålla reda på när tex hovslagaren kommer och annat viktigt ;-). Det känns ingen skillnad att man har bytt ut 7an mot en 8a liksom 🙂 Det känns precis likadant och jag förstår inte poängen med att ge nyårslöfte eftersom man sällan håller dem. Det enda man kan fortsätta är att alltid vilja bli bättre, alltid lära sig lite till och lite till. Nyårslöften är lite som Quick Fix tänker 🙂 Funkar bra just då men håller inte i längden.
Så jag fortsätter precis som jag hitills gjort för det känns bra för mig. Jag jobbar sakta, sakta mot ett mål. Vilket mål? Ingen aning faktiskt och det var många år sen jag slutade bry mig om det där målet. Jag uppskattar dock vägen mot målet massor, det är roligt att vara på väg någonstans, att ha en väg att följa.
Men ..Återigen, det finns aldrig en väg och vägar är sällan raka. Det går hit och dit och ibland får man stå stilla och vänta tills ett tåg har passerat eller så måste man tanka så att man inte får motorstopp. Och just det där tror jag är det viktigaste av allt. Att faktiskt våga stå stilla och vänta in det där tåget i godan ro och inte bli frustrerad av att man måste vänta, inte bli frustrerad över att tåget fördröjer tiden det tar att nå målet.
Viktigt också att inse när det inte räcker med att stå stilla utan när det är dags att tanka, dvs inte bara stå stilla och passivt vänta utan att faktiskt göra något så att du när tåget har passerat kan ge dig iväg med god energi. Att inse att det inte nödvändigtvis behöver vara någons FEL att tåget kommer eller att du behöver tanka. Det kanske bara är universum som försöker säga dig något. Frågan är; lyssnar du?
Hm, nu undrar du säkert varför jag skriver en massa dravvel. Men om du tänker att jag inte skriver om tåg utan att jag skriver om dig själv som målet och vägen som din häst eller föralldel tvärtom , att du är vägen och din häst är målet :-). Kan du förstå bättre vad jag skriver då?
Vad jag skriver om är egentligen vikten av tålamod 🙂 Men i väldigt omständiga termer 🙂
Det är nog det som jag vill ge er alla, jag vill ge er gåvan tålamod i nyårspresent. Varsågod, vågar du ta emot den? Vet du vad du ska använda den till?
Idag var det kursstart och jag önskar nya elever varmt välkomna och jag önskar alla mina gamla elever en fin start på det nya året 🙂
Om du som ny elev inte har fått inbjuidan till onlineklassrummet eller till den slutna ryttargruppen på Facebook sp maila mig på blog@lindah.se . Jag tar emot kursanmälningar tom söndag, därefter så stänger jag denna kursstarten och du får vänta till den 2 Februari innan nästa kursstart.
Lev väl mina vänner 🙂