Läste ett väldigt intressant blogginlägg om Bruksproven.
Jag som är nörd för en annorlunda ridstil fastnade speciellt för detta stycket som jag klippt ut från blogginlägget;
”För egen del kunde jag inte annat än sympatisera med hennes instruktioner. De handlade allihopa om att släppa hästen ifrån sig, låta den sträcka lite på sig, komma i balans och visa sin naturliga gång. Vissa verkade ha svårigheter med detta. Det kanske inte säger lika mycket om hästen som det sätt den rids på, men jag tyckte ändå att efterlevnaden av Gielens instruktioner var intressant och rätt avslöjande. Kunde man få ner hästen i tempo utan att korta tygeln så mycket? Kunde den skritta lite långsammare utan att tappa takten? Hon fick dessutom be ryttarna på de treåriga hästarna att flera gånger under samma ritt att ställa sig i fältsits eller rida lätt. Vad är detta för trend med att sitta tungt på så unga hästar? I mina ögon vittnar det om ridning där hästarna kläms in i en form när ryttarna är så nödbedda om att lätta av i hand och säte.”
Spot on. Jag hade önskat att fler ställde sig såna här frågor. Frågorna är såna jag ställer mig själv dagligen. Det är dags att uppdatera sättet vi rider på här i Sverige. Verkligen dags, alla borde sikta på att rida lite mer som Charlotte Dujardin, en del av vad som gör henne så fantastiskt duktig skrev jag lite om förra veckan.
Vi måste lära oss att våga ge hästen handen. Men det är svårt, ack så svårt. Anledningen till att man inte gör det är för att om man gör det så försvinner de kvaliteer som vi tränat i åratal för att få dit. Man kan alltså inte bara be ryttaren att sluta dra, man måste ge henne ersättninsgverktyg först. Jag har skrivit en hel del om det i olika inlägg som jag länkar till nedan.
Det du inte har i rumpan får du i handen
Rider du din häst med tvångströja?