Hej alla, gott nytt år och sådär. Vad har ni för nyårslöfte? Bah. Hur trött är man på den meningen. Helt ärligt, det känns ingen skillnad innan nyårsafton och efter nyårsafton, det är samma sak. Och hur länge brukar ni hålla era löften? Grejen med löften är att de vanligtvis innebär att man får mer träningsvärk och så får man äta äckligare mat. Nyårslöften är med andra ord ett nerköp för välbefinnandet 🙂 Inte konstigt att man bryter dem då liksom ;-).
Ändå är det precis så jag har gjort, jag har gett mig ett nyårslöfte som innebär ett nerköp. Ja so? Jag har väl aldrig sagt att jag lever som jag lär eller ;-)) Så nu sitter jag här med träningsvärken från Hell och lider lite. Jag ska träna upp mitt axelparti är planen, allt ovanför midjan ska tränas. Jag tänker lite som så att rumpa, mage och ben tränar jag ju när jag rider, min mage är hård som sten (bakom allt fluff då ;-)) , det är förresten en oerhört trevlig bieffekt av Logisk Ridning. Har ni känt på era magar? Bakom fluffet, chokladvollangerna eller vad ni nu väljer att kalla dem så är det stenhårt. Det är ganska coolt. Men däremot övre delen, armar och sånt tränas ju inte när man rider, de blir lite som spagetti. Och så kan vi ju inte ha det. Så det är vårens projekt, att skaffa mig bilrutor på axlarna. Typ alltså 😉
Idag är det nystart för alla ridkurser. Oerhört trevliga ridprov har jag fått in denna omgång. Jag blir alldeles lycklig. Det tar ju sån tid att lära sig rida, så åren går och man hjälper grundkursekipage efter grundkursekipage och vänjer sig lite vid grundridning och sen blir man alldeles glad när man inser att just för att åren har gått så börjar ju mina grundkursekipage se fantastiska ut. Det var ju det här jag väntat på så länge. Tänk, nu kan vi börja träna hästar, det är ju det jag ville från början liksom. Träna hästarna.
Problemet var att det gick inte så bra. Jag kom från Spanien, glad i hågen med syfte att nu ska jag hålla lektioner och lära ut allt jag lärt mig under åren som jag red Doma Vaquerahästar. Jag tog mig an uppgiften men insåg att eh… Oj… Det gick inte att träna hästarna för ryttarna satt liksom i vägen. De följde inte instruktionerna, de gjorde i många fall tvärtom mot vad jag sa vilket såklart gjorde så att hästarna gjorde tvärtom mot vad jag sa vilket i princip innebar att lektionerna gjorde mig gråhårig.
Det kunde komma dressyrryttare till en lektion som ville öva på bytena eller galopppiruetter men som inte ens hade två galopper. Jo de hade (i deras ögon) två galopper, en vänster och en höger men i mina ögon så hade de egentligen bara ben som gick i de olika galopperna men kroppen ändrade inte sig vilket resulterar i att ryttaren i den ena galoppen liksom hänger på hästens utsida . Galopp är ju en böjd rörelse, vilket innebär att ett byte egentligen innebär att man skiftar böjning. Men då måste man ju först ha två böjningar liksom, sen därefter kan man börja bry sig om vad benen gör eller inte gör.
Samma med galoppiruetterna, det är egentligen inte så komplicerat, jag brukar tänka att jag sätter hästen i en slutaform (en böjning) och sen rider jag i energisk galopp och helt plötsligt så kommer det ett stup eller ett berg framför mig vilket gör det omöjligt att fortsätta rida rakt fram så jag puttar helt enkelt min häst åt sidan X antal gånger i fortsatt energisk galopp. När jag lärde mig det så red jag Doma Vaquerahästar och då handlar ju allt om tjurar, så min lärare brukar alltid säga att om hästen tvekar eller om du inte RIDER så dör ni när tjuren stångar er. En arg tjur ger liksom en ganska bra motivation till det där ”putta åt sidan” i energisk galopp ;-).
Det är en motivationsfaktor som kanske inte är så känd i Sverige dock men testa, jag lovar att det fungerar 🙂
Bilden här nedan visar min bästaste läromästare vad gäller galoppombyte. Jag fick helt enkelt inte till det. Det här var min tränares privata häst, 23 år gammal och han blev till slut så oerhört trött på mig. Jag gjorde FEL. Hjälpgivningen han var van vid var annorlunda än den jag var van vid. Han ville ha mig mer över till ena sidan än jag var van vid. Efter varje misslyckat försök så gick han fram till sin ägare och skakade på huvudet och bad honom beordra den där korkade blondinen att hoppa av. Jag var beredd att lyda honom men ägaren var enträgen. Sista gången när vi lyckades så var det INTE min förtjänst utan precis när jag tänkte byta liksom skuttar han till och riktigt slänger över mig på den sidan han vill ha mig , byter klockrent, sliter tygeln ur min hand, skyndar sig fram till ägaren, sätter ner sitt huvud på markplan och hela hans själ utbrister ”TA AV DET FRÅN MIN RYGG, DET ÄR KLART, JAG HAR VISAT NU, HON FATTAR”.
Alltså vad vi skrattade. Och jag lydde självklart :-). Jag önskar att alla människor som vill lära sig svåra saker får träffa en sån här häst en gång. Helt underbar var han. Om ni undrar varför jag är halshuggen på fotot så var det min då 4 åriga dotter som tog fotot. Ett av få från denna tid vilket jag ångrar nu.
Nåväl, vad kan jag säga annat än keep up the good work, nu kör vi igång 2017 så det sprakar om det.
Dock, en sak till vill jag säga. Jag har fått många förfrågningar om vi inte kan starta alla ridkurser lite tidigare än jag brukar eftersom det är så dåligt underlag nu. Jomen visst, det kan jag.
Så den 3 Mars så startar jag alla ridkurserna igen så det är bara att skicka in ridprov till dess. Ha en bra vecka allihop :-)//Lindah