Passaktiga Islandshästar

Det här är en väldigt, väldigt svårriden hästras. Jag vet många som ser ner på Islandsryttare och deras små lurviga hästar. Många har testat Islandshästar på någon turridning och antingen funnit att det är roligt, eller svårt eller enkelt.

Men man ska veta att turridningshästar är valda för att vara snälla och lättridna. De går sällan i ren tölt utan någon av alla de 27 varianterna av gångarter som Islandshästar har.

Islandshästar är kända för att ha fem gångarter. Det är inte sant. De har typ 27 olika gångarter som de blandar hej vilt. De är fullt kapabla att gå med två ben i tölttakt, ett ben i trav och ett ben i galopp, samtidigt 🙂

Att rida Islandshäst innebär i princip att i detta virrvarr av gångarter leta upp 4 eller 5 gångarter som är rena, dvs skritt, trav, galopp, tölt eller pass. Det är INTE lätt. Kräver en extrem ryttarkänsla. Om jag skulle summera mina år med Islandshästar så skulle jag nog säga att de gav mig just känsla, balans och timing.

Inte alla Islandshästar har fem gångarter, vissa har bara 4 och då kallas de för fyrgångare och det är passen de saknar. De är lite mer lättridna än de med 5 gångarter.

Här ser vi en Islandshingst och just här övar vi på att få honom att använda bakbenen mer. Då får vi tillfälligtvis tillåta honom att inte konstant gå i tölt utan ibland blir det andra gångarter men huvudkravet, vårt fokus är : Aktivera dina bakben. Detta är ganska svårt, vanligt är att man samtidigt försöker få hästen att hålla takten, gå i form, använda bakbenen, stanna i en viss gångart. Då får man oftast en stressad och stel häst. Viktigt att bara göra en av sakerna i taget, annars kan hästen aldrig lära sig någonting ordentligt. Viktigast när man jobbar med tölten är att hästen tillåts att hålla sitt huvud som han vill, man får alltså aldrig tvinga en töltande häst att ”gå på tygeln” för då kommer han att svanka. Ser ni att denna hästens rygg är totalt osvankande?

Jag nämnde att femgångare är svårare än fyrgångare. Svårigheten ligger band annat i att passaktigheten tar överhand i tölten och tölten blir inte ren. Det kallas att hästen går i grisepass. Griseepass är en icke önskvärd gångart. Det är en gångart som enligt mig känns som att man lägger ryttarens njurar i en torktumlare. Ytterst obehagligt, en gångart hel utan flow. Det finns många sätt att arbeta bort grisepass, de flesta involverar våld mot hästmun.

Här ser vi en häst som går i grisepass

Men egentligen, om vi ser objektivt på det hela. Vad ÄR egentligen grisepass? Det är hästens ben på höger sidan går fram samtidigt, sen går hästens ben på vänstersidan fram samtidigt. Lite som en kamel, hästen vaggar liksom fram. Vi ska titta på vad det är men jag väljer att visa det på en häst som inte är Islandshäst. Islandshästars ben rör sig alldeles för fort för att det ska vara lätt att se. Här ser vi en Nordsvensk som har passaktighet liggandes och lurar. Han visar det tydligt efter 0:40 sekunder i filmen, när han går i nedförsbacke. Notera hur ryttaren förändras när skritten slutar att vara ren. Innan så vajar hennes skänklar vänster och höger. När hästen går över i passtakt så åker hennes skänklar fram och tillbaka. Man kan även se en lätt antydan till att ryttaren börjar jucka. Just den här ryttaren är en vältränad Logisk Ryttare så hon är okapabel att jucka ordentligt, hon har lärt sig att inte sitta med i sånt, en mer otränad ryttaren hade juckat betydligt mer.

Det här lite intressant. Kan passaktighet ha sin grund i att ryttaren juckar? Om ni inte har läst inlägget om the swinging back så läs det igen. Ni hittar det här.

Vi tittar på samma ryttare på en annan häst.. En häst som INTE har någon passtakt.

Här ser vi en helt oförstörd Islandshäst. Han är ung och var gång han bjudit på tölt i skogen så har ryttaren knappt vågat andas av rädsla för att störa tölten. Det blir en fin mjuk ren tölt av det, helt utan munvåld.

Kan ni förstå att passtakt kanske inte enbart sitter i hästens ben? Det sitter i hästens kropp. Den låser sina rygghalvor dubbelsidigt. Kan vi då gissa att det är ganska ologiskt att försöka förhindra grisepass genom att slita hästen i munnen?

Det är inte bara Islandshästar som är passaktiga. Många vanliga hästar är passaktiga. Det yttrar sig till exempel på att hästen är stel, inte kommer fram till handen, inte går att böja, att den har en dålig galopp, svårt att gå i form….

Men grundfelet är detsamma. Ryttaren hindrar hästen från att arbeta genom hela sin kropp. Det är svårt att lära om men det går.

Jag ser ofta Islandsryttare på femgångare som låser sina egna höfter så fort de ska tölta, de BER hästen om att vara passaktig. Hästen lyder och blir passaktig och då löser ryttaren det genom att slita hästen i munnen. Tölten blir faktiskt bättre och renare om man INTE sliter hästen i munnen.

Tänk om man kan förbättra tölten genom att få sitt egna bäcken att sluta vara passaktigt? Så mycket munvåld man hade sluppit då…

Det är så jag tänker på tölt. Att man släpper igenom tölten. Inte att man hindrar den..

Det är ett gediget arbete. Här tränar jag en av mina elever att sluta vara passaktig.