Ett av de mest diskuterade ämnena är dessa eviga ledarskapsfrågor. Hur blir jag ledare över min häst? Om min häst ser mig som ledare…. Bla, bla….

Självklart får alla ha en egen åsikt om ledarskap, ALLA har rätt till en egen åsikt, och så länge ni inte försöker tvinga den på någon som inte bett om det så är det ok. Men enligt mig så kan man ALDRIG jobba för att få ledarskapet.

Min åsikt är följande. Varje gång vi möter en häst så avgörs ledarskapet inom 3 sekunder. Om hästen tog det så är det så och du kommer att få kämpa dig blå för att få ett ledarskap. Om du tog det så har ni en fin relation och hästen kommer inte att ifrågasätta dina val. Om du tog det på 3 sekunder så är du förmodligen en HSP (Högkänslig person). Länk.

En ledare (en HSP) kan tolka mycket små subtila signaler. Hon analyserar ständigt vad hon ser och känner. Hon tänker först och handlar sen. DVS hon har FOKUS.

I min värld så är alla såna där extremt duktiga djurtränare helt enkelt HSP människor. De känner mer än andra och analyserar mer än andra vilket gör att de kan tolka djuren korrekt.

Tänk också på att i en hästvärld så tar ledaren kontroll över maten och äter sig mätt och flyttar runt på sina undersåtar. Den som är lägst i rang kan bli utan mat. Så om vi fodrar ett helt stall med hästar och inte oss själva, hur mycket ledare är vi då? Typ inte alls.

En häst har ett mycket nyanserat kroppspråk och de tolkar även människans kroppsspråk. I en hästs ögon så är vi människor fulla, vingliga, ologiska varelser. De struntar helt enkelt i att tolka våra kroppssignaler eftersom de signalerna oftast talar Grekiska, Kinesiska, Aerobics och Epilepsi på samma gång. Så en häst lär sig alltså att strunta i att tolka signalerna vi människor visar med vår kropp. Handlar om överlevnad tror jag, typ to much information. Om en häst ska börja koppla på sin kroppstolkningsförmåga mot en människa så måste denna människa ha en otrolig kroppsmedvetenhet och ha stenkoll på när och hur hon rör sig.

Vi kan kommunicera med hästen med vår hjärna. De läser våra tankar, eller följer vårt fokus. Har vi inget fokus eller om tankarna är på helt annat håll så finns där inget för hästen att följa.

Sååå, om vi vill vara ”ledare” för vår häst så måste du blir en HSP, du måste träna upp din fokus och din kroppskontroll.

Själv vill jag inte vara en ledare. Jag ser det mer som att jag är hästens lärare och mentor. Jag har en plan om vad vi ska göra och så gör jag det och om hästen nån gång inte hänger med så måste jag backa tillbaka och plocka upp mitt fokus igen och sen fortsätta med det jag gjorde, dvs ALDRIG släppa målet. Hästar sägs ha en intelligensnivå och en koncentrationsförmåga som ett 6-8 årigt barn. Om man tänker på hur människobarn i den åldern är så får ni en ganska bra insikt om hur man bör träna en häst.

De har kort koncentrationsförmåga (typ 3 minuter eller så) så gör ofta paus i arbetet. De jobbar hårdare om de vet att något positivt händer när de är färdiga. När jag jobbade med hästar i Spanien så var det lättaste sättet att belöna dem och få dem mer motiverade till nästa arbetspass (för det man gör i dagens arbeta får man ju kvitto för imorgon) var att så fort de gjorde något positivt så hoppade jag av snabbt som ögat och tog av sadel och träns och lät dem rulla sig i paddocken. Dessa hästar fick aldrig gå i hagen så denna belöning var för dem så stor så det inte går att beskriva.

Minns speciellt en gång när jag red ett riktigt problembarn och jag skulle jobba med galoppombyte för första gången. Det här var en häst som fått oerhört mycket stryk av ordinarie beridare för att han inte bytte. I samma sekund han lyckades (med hjälp av mina specialknep )kastade jag mig av honom nästan i farten och slet av grejorna. Han var van vid proceduren och började stanna så fort jag påbörjade min avsittning. Men stall personalen kom springande och frågade slog du dig? Nej, jag bara belönade honom för att han bytte. De hade väldigt svårt att förstå mina tankegångar och påstod att han lärde  sig att så fort han gjorde rätt så skulle han få sluta men så var aldrig fallet. Han lärde ju sig istället att VÅGA ta ut sig och göra saker fast det tog emot eftersom det hårda arbetet alltid avbröts när han gjorde något riktigt jobbigt. På detta viset så flyttades ju hans inre spärr för jobbigt bort och han blev otroligt arbetsvillig.

Men vi kan träna upp vårt fokus och målbild och kroppskontroll, så blir det lättare för hästarna att förstå vad vi vill.

Om vi tar ett exempel som när folk säger sig träna NH, att hästen ska gå efter dem. Då saknar ofta människan en målbild och ett fokus, istället är hennes tankar oftast bakom henne, på hästens huvud när tankarna borde vara att vi går bort till den stora Eken, sen vänder vi vänster och passerar den stora stenen innan vi klättrar upp för backen…. I ditt sinne tar du för givet att hästen inte kliver över dig och om han gör det så måste du i samma sekund han nuddar ditt område se till att flytta tillbaka hästen där du vill ha honom UTAN att släppa fokus på vart ni är på väg. Då blir det tydligt för hästen var ni ska och vad du förväntar dig för uppförande av honom.  Så du måste alltså ta för givet att hästen följer dig som han ska och bli förvånad och reagera på 0,1 sekund när han INTE gör som du tar för givet att han gör, flytta tillbaka honom med detsamma, inte 3 sekunder senare. Du måste alltså bli supersnabb i dina reaktioner och hjälpgivning, visa honom hur du vill ha det. Men i min värld har det ingenting med att vara ledare att göra. Mer som att visa ett barn hur man beter sig. För inte vill du väl vara ledare över dina barn?

Problemet med alla problemhästar vi har idag är att vi tar oss an unghästar innan vi själv är utbildade. En unghäst ska skolas av en beridare och en skolad häst kan ridas av en nybörjare. Idag låter vi oskolade ryttare rida in unghästar eller tom hantera unghästar helt själv och utan tränarhjälp. Det kan inte gå mer än fel. I proffstallar är man alltid 2 när man introducerar nya grejor för en unghäst. Om en ryttare bara hanterar och rider en skolad uppfostrad häst så ger hästen henne en bild om hur hästar ska bete sig. Denna bild har hon sen med sig till unghästen och hon kommer att veta vilket beteende som hon ska ge den unga hästen. Hon kommer aldrig acceptera en sänkt rygg i ridningen eller en utskjutande bog eller en roterad bål eftersom den skolade hästen aldrig visat henne sådant. Det kommer att kännas helfel och hon kommer att korrigera den per automatik.

Samma sak med beteende från marken. människan kommer att bli förvånad om det kommer en häst som tjongar henne i ryggen eller sparkar när hon lyfter ett ben på den.

Om människan inte hade lärt sig korrekt beteende av en skolad häst utan inte kan så mycket så hade hon låtit dessa grejor slinka igenom och unghästen kommer att få göra fel mycket och länge och befästa problematiken. Och det är då vi letar upp en NH tränare 😉

Vi måste alltså för att få en lyckad häst människorelation först ge ryttaren en bild om hur saker ska vara. Öva upp hennes fokus, hennes kroppskontroll och sen hjälpa henne sätta tydliga, realistiska målbilder. Sen kanske hon kan fostra/rida in en unghäst. Kanske.

Nu blev detta inlägg långt och lite osammanhängande känner jag men slutsatsen som jag vill få fram är att öva dig, dig och dig!!!!! Kroppskontroll, målbild, fokus!!!!

Öva, öva, öva!!!!!

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

 

av Lindah

Ett svar på ”Ledarskapsproblem”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *