Det är ju lite det som är målet med ridning, att kunna bestämma hur , var och när en häst lyfter på sina bakben och i vilken vinkling dessa ska lyftas.
Men… Hur många ryttare kan egentligen kontrollera sina egna ”bakben”? Bestämma vilken led som ska böjas här och nu och på vilket sätt?
Inte många skulle jag vilja påstå efter mina empiriska studier på området. De flesta ryttare har NOLL koll på sina ben, de liksom bara är där och reagerar reflexmässigt lite då och då.
Det KAN vara därför som det är så svårt att kontrollera hästens bakben 😉
Om man vill bli en RYTTARE så MÅSTE man kunna kontrollera sina ben in i minsta lilla led. Det gör man inte i en handvändning. Det är sjukt svårt.
Det största felet är ju såklart alla dessa Charlie Chaplin fötter som pekar åt alla håll. Det är intressant det där. Hästen går dit våra fötter pekar, benen är hästens ram och fötterna är dens vägvisare. Om bägge fötterna pekar rakt ut…Då blir det lite…vingligt typ….
Det andra största felet är alla ryttare som försökt maskera sin stolsits genom att köpa en sadel med knästöd som tvingar bak deras överskänkel. Då blir det en svankrygg och det ger ju som vi vet en svankande häst. Men det ger dessutom låsta knäleder och låsta vrister. En häst går som vi sitter så om vi sitter med svank, låsta knäleder och låste vrister då får vi en massa problem med hästen som ju liksom inte kan bära sig, inte kan vinkla sina bakben och inte höja sin rygg. då kommer den att gå med nosen högt och den kommer att vara ofokserad och osammarbetsvillig (för att människan på dens rygg är just ofokuserad och osamarbetsvillig då hon ju hindrar hästen från att göra sitt jobb, dvs att vara en bärig ridhäst)
Det är så synd det där. Det blir liksom så mycket våld mot hästmun när ryttaren sitter på ett sätt som förhindrar hästen från att göra sitt jobb. Det är så få som känner till hur lite som behövs för att en häst ska gå i form alldeles av sig själv.
Jag ser rapporterna från mina elever som alla vittnar om fokuserade hästar som söker sig till handen, som jobbar av sig själv. Heta hästar blir lugna, tittiga hästar blir otittiga, stela hästar blir smidiga, travare får en bättre galopp, svårstoppade hästar går helt plötsligt att stanna, dressyrhästar får gång och spänst och swung, Islandshästar blir av med grisepassen, snubbliga hästar slutar snubbla. Det är en fröjd att undervisa dessa hästar och mina elever får så otroligt mycket beröm av sina vardagstränare efter en enda helgkurs i konsten att kontrollera sin kropp. Det är sjukt roligt.
Jag gör det här för att jag tycker otroligt mycket om hästar. Jag HATAR att se hästar bestraffas för att de går som ryttarna sitter. Jag ser deras ögon hur de lider men ändå gör ALLT för att behaga sin ryttare. Jag önskar att ALLA ryttare lär sig kontrollera sina ben. det hade gjort alla hästar så lyckliga.