Jag studerar ridkonst, jag studerar ekipage, jag lever för att lära. Det är kul. Jag läser mycket bloggar och det gör mig så ont att man överallt läser om hur hästen var dum i början och slogs mot bettet, gick med huvudet i luften, gick emot bettet men efter ett tag gav sig och jobbade på.
Varför, varför och igen varför all denna munfixering?
Att dra en icke eftergiven häst i munnen ger bara en spänstlös häst med mediokra gångarter och sänkt rygg och dålig framåtbjudning.
Att dra en häst i munnen om än aldrig så lite (för man hör ofta såna ryttare säga att de inte drar hårt, att de rider med en mjuk hand) är ungefär lika konstruktivt som att i en bil trampa på gaspedalen under tiden som handbromsen är i. Det blir liksom inget bra, det blir slitage på både bilar och hästar.
Om man med hjälp av munvåld (och med munvåld menar jag även ett tryck av 8 gram) försöker få en häst eftergiven så får man liksom bara en sänkt manke och en nos som backar.
Att ha en häst eftergiven betyder att om du tar det minsta lilla i munnen så ska dens panna åka fram (UTAN att nosen samtidigt hamnar närmare dens bringa), ryggraden bli lång och manke (och rygg) därmed ploppa upp och lyfta ryttaren.
Många sitter med konstant tryck i hästens innertygel, kallar det att böjja hästen, få den att ge efter. Mig veterligen så ska en häst som förstår innertygelshjälpen släppa innertygeln vid minsta lilla andetagsönskan om detta från ryttaren och då göra sin yttersida längre, söka mer kontakt med bettet på yttersidan och därmed gå ifrån trycket i innertygeln. Hänger hästen kvar i innertygeln , dvs går kvar med en snedställd hals så är den inte eftergiven och då kan du dra i innertygeln hur mycket du vill och som enda resultat av detta få en häst som hänger sig på innerbogen och blir utåtställd.
Det ska vara som en reflex från hästens sida. Det är dock ingen reflex som hästar har naturligt utan det är en reflex som man under lugna former måste lära sin häst. Jag kallar det för att bota hästens medfödda allergi mot innertygeln. Denna allergi gör ridning svårt för hästen är ett mottrycksdjur och vill gå emot tryck. Det är ju önskvärt på yttertygeln, det är alltså naturligt medfött beteende man vill ha på utsidan (dvs att ha hästen på yttertygeln) medan det man vill ha på insidan är ett icke naturligt beteende som man måste lära sin häst.
Det tar ungefär 40 minuters lugn skolning att lära hästen detta. Sen sitter det för resten av livet och man måste inte tjata mer om det. Ändå sitter många ryttare i åratal och tjaffsar och hänger i innertygeln utan resultat eftersom de inte lärt hästen HUr den ska bete sig för att släppa innertygeln.
Dock måste ju hästen redan vara bekant med yttertygeln innan man kan be den släppa innertygeln. Det tar några års skolning innan den är redo för detta.
Så för att få en häst att ge efter i sidan så bör man rida framåt, framåt och ännu mer framåt, få hästen att söka stöd på bägge tyglarna, få den att älska sitt bett. Sen är det bara att putta över mer och mer energi till yttertygeln och när den är där så kan man skola den till att släppa innertygen små korta stunder.
Samma med eftergiften på bägge tygelarna. Om man lär den släppa insidan och den andra insidan så har den ju tekniskt sett lärt sig att ge efter på höger tygel och på vänster tygel. Det är dock ur hästens hjärna sett HELT olika saker att ge efter på höger sida och vänster sida. Oftast så ”bor” hästen hellre i en av sidorna. Det beror på att den är sned i sin kropp och håller då gärna balansen på ett av sina framben och sparar på ett av sina bakben. Så först måste hästen skolas till mer rakhet och liksidighet, kallas att rakrikta en häst.
Jag ser typ aldrig rakrikade hästar i sverige. Det är en bortglömd och oändligt svårt konstart som jag vill bevara innan den helt dör ut. En häst som inte är rakriktad, dvs den är sned, kommer att gå med sitt huvud högt och därmed sin rygg sänkt. Ju högre hästen vill ha sitt huvud ju snedare kropp har den. Det är alltså detta ryttaren måste åtgärda först. få hästen så rak att den kommer upp med ryggen så att huvudet ramlar ner och börjar söka kontakt med ryttarens hand. Att med våld försöka bända ner ett hästhuvud minskar inte hästens snedhet. Det ger däremot det som kallas att gå bakom hand/bakom lod. många ryttare har jobbat på mkt för att få ner hästens huvud, men nacken är fortfarande skvallrande hög så tekniskt sett så går en sån häst fortfarande lika högt med huvudet, bara det att den har fått näsan inböjd. Nacke och manke ska ju vara i samma höjd när man bygger upp en häst. att ha en häst med hög nacke och inböjt huvud beror på munvåld (om än aldrig så lite). Tror det beror på rädslan hos ryttare att de inte vågar låta andra se att deras häst går med huvudet uppe. Om de bänder ner huvudet så tror de att det ser bättre ut men det gör det ju inte eftersom hästens nacke är skvallrande hög och vinkeln mellan hals och ganash är alldelles för liten.
Jag blir så ledsen över att läsa om alla hästar som går emot tygeln som kör upp huvudet etc. De gör ju det för att de är sneda, inte för att de är bråkiga.
Börja rida din häst som det mottrycksdjur det är, dvs låt den söka stöd i din hand. Din mjuka och helt stilla hand. det är naturligt för din häst att göra det, därför är det enkelt att rida den så. Ridning ska vara enkelt.
Om du får för mycket häst i handen så har du för slapp rumpa själv och förmodligen så svankar du eller lutar ditt överliv bakåt (syns tydligast när en ryttare försöker sitta ner i kort trav). Det verkar vara bortglömt men en ryttare SKA inte luta sig bakåt när hon sitter ner i kort trav och hon ska absolut inte svanka och föra bak sina skulderblad. Då omöjliggör du hästen att komma upp med ryggen och att söka ett mjukt stöd. Den kommer då istället att hänga dig i handen och älga på på ett icke uppbyggande vis.
Det du inte har i röven får du i handen kan man säga…… Så lär dig koordinera ihop din rumpa, rygg och mage innan du skyller på att hästen är dum och bråkig och går med huvudet högt. Hästen går som du sitter.
För enkel grundläggande sluta svanka ridning rekommenderar jag att du läser det här inlägget.
Det här inlägget om svankande ryttare är också ganska bra att läsa om du vill fördjupa dig.
En bra riden häst har inget lansmärke ens när han gå och skrotar i hagen eller käkar hö i sin box. Det är borta. En dåligt riden häst har lansmärke dygnet runt. Det är ganska skvallrande det där lansmärket. Lansmärket är den där fula gropen som många hästar har framför sin manke, så att överlinjen inte har en jämn fin bäge utan liksom bryts av mellan manke och hals. Om man vill permanet rida bort lansmärket så måste man försändra hästens hållning med hjälp av god ridning. en bra ryttare kan rida bort det på ett ridpass. Hästen kommer att växa flera centimeter. Med tiden så kommer hållningen att bli permanent. men då krävs det att ridningen är bekväm för hästen så att man lockar den att röra sig så dygnet runt.
Man behöver inte vara Einstein för att förstå att om man bråkar med en häst i munnen en timme om dagen för att få den att ”gå i form” så är det ingenting den kommer att träna på själv i hagen eftersom det inte var bekvämt på något vis. ridning måste vara behagligt och bekvämt för hästen så att den trivs med att röra sig så som vi vill, så att den övar på det även på sin fritid. Först då har man lyckats.
[…] Eftergift […]