Det där med fokus

Sitter och funderar och filosoferar efter en månads Sverigeträningar. Första månaden har för min del mest bestått av att pröva mig fram, se vad som behövs, se vad som är uppskattat o.s.v. Detta beroende på att jag efter 5 år i Spanien inte har så stor koll på ridningen i Sverige längre. Så om jag utvärderar det hela så har jag kommit fram till lite olika insikter.

En av dem är att ryttare inte kan skritta. Skritt torde vara den enklaste av gångarter att behärska då det inte består av fart och man kan i lugn och ro sitta på sin häst. Men så är inte fallet alls. Ryttarna sitter oerhört svankande och dessutom snett både i sidled och parallellt så att säga. Detta låser hästens höftrörelser och därmed dens rygg och bjuder på detta vis in till låsningar, ledinflammationer, kissingspines, ovilja och smärta hos hästen, svårigheter att bära och detta leder i sin tur till en stor utgiftspost i form av kiropraktorer och veterinärer, sadelbyte, bettbyte etc….

Det enda man behöver göra för att skritta korrekt på sin häst är att INTE sitta och jucka på den. Det verkar vara lätt att förstå att man inte ska driva sin häst i skritten genom att jucka ännu mer men det är betydligt svårare att få folk att förstå att de inte ska jucka alls utan de ska ta den juckande rörelsen som hästen bjuder på och omvandla denna till en form av sidvärtsrörelse. När ryttare presenteras detta så får jag ofta reaktioner i form av att

”Va?. Men då måste jag ju sitta och spänna mig”

”Men jag gör ju inget, det är hästen som gör, jag bara följer med.”

Svaret på detta är att det där med att vara följsam på en häst är en sanning med modifikation. Har man ett 100 % lösgjort bäcken och sitter totalt och absolut mitt över sin häst med sittbenen parallella och benet parallellt med hästens sida, dvs inga Charlie Chaplinfötter, DÅ kan man vara följsam. Men innan man behärskar detta så ska man inte vara följsam för då förstör man mest för sin häst.

Här är en liten filmsnutt på juckskritt respektiva lösggörande skritt. Den lösgörande skritten innebär att varje steg är en böjning. Och böjning är ju som alla vet grunden till all hästträning.

Allting i en sits har en funktion, varenda del i din kropp talar med hästen vare sig du vill det eller inte. Vill du tala om för din häst att den ska röra sig rakt fram utan spänningar och låsningar så måste du sitta på ett sätt som talar om för den att den ska göra det.

Men det en vanlig sits säger till en häst är att den ska var stel, låst och sned. Det är detta som gör att följsamhet är FEL i det läget. Först måste du göra dig själv rak och då måste du jobba som bara den med dig själv. När du är rak och spänningsfri så kommer din häst att förstå att den också ska vara det och det är då dansen kan börja. Då vi kan börja RIDA och då vi kan börja ge hästen hjälper.

Det är här det brister mest. Jag har haft många elever och åskådare som nästan gråtit av lycka över att de sluppit bråka med sin häst på en lektion. Många har sagt att jag är den första som inte kallar deras häst för dum i huvudet. Många delar även min åsikt om att många lektioner i dag handlar mest om hästvåldtäckt.

Vad vi måste förstå är att det enda en häst vill är att ha lugn och ro och känna sig trygg. I det fria så handlar ett hästliv om att ständigt övervaka omvärlden i jakt på eventuella faror som den måste fly ifrån. Hästen är ju som sagt var ett flyktdjur, inget djur som startar bråk. När den inte flyr från faror så äter den. Det är ett hästliv.

Ett naturligt hästliv är det många som vill ge sin häst och då fokuserar de ofta på att bett, täcke och skor är onaturligt. Och ja, det är det ju, det är attiraljer som behövs pga att vi rider på den.

Bettet behöver vi för att styra den (bettet kan även vara ett bettlöst alternativ såklart).

Täcket behövs för att vi ”förstör” dens skyddande päls genom bortsning och av att vi sitter och glider omkring på dens rygg. (Dock behövs inte 3 täcken och ibland krävs inga täcken alls.)

Skor behövs för att vi ändrar om dens belastning genom att rida den samt att den får gå på underlag som sliter på hovarna. (det finns hästar som kan ridas utan skor men de är lätträknade och det är dessutom ALDRIG ok att rida en häst som ömmar utan då MÅSTE den skos)

Så bett, täcke och skor är inte naturliga saker för en häst utan det är något vi människor behöver för att kunna använda den för vårt behov.

Hästen har ett behov av att äta nästintill dygnet runt. Detta beror på att hästen producerar matsmältningsvätskor precis hela tiden då den ju är byggd för att äta hela tiden. Vi människor producerar denna matsmältningsvätska enbart när vi äter men så är det inte för en häst. Jag har inga exakta siffror men tror att runt 70 % av alla hästar har någon form av störningar i magen, magsår tex dels orsakade av att de inte får tugga hela tiden och dels orsakade av stress.

Vissa feltolkar informationen om att hästen måste äta hela tiden och proppar i den alldeles för mkt mat så att den blir fet. Det är inte ok. Det är bara på sommaren som vildhästen proppar i sig enorma mängder näringsrik mat. På vintern tuggar den på vad den kan hitta. Torrt näringsfattigt gräs som den kan skrapa fram under snön tex. Eller så tuggar den bark från träden.  Så att äta hela tiden betyder INTE att den måste ha NÄRING hela tiden. Då blir den fet. Jag löste själv problemet genom att ha en stor hög med avklippta grenar i vinterhagarna så att hästarna alltid hade att tugga på.

Vissa feltolkar problemet på andra hållet, och ger alldeles för lite stråfoder. Islandshästarna är de som oftast får alldelles för lite grovfoder för att kunna äta 18 timmar om dygnet :-(. Jag har hört skrämmande rapporter om så lite som 4 kg hö på ett dygn… Det är INTE ok.

Så… Ska vi ha hästen måste vi se till att den kan tugga sisådär en 18 timmar om dagen och vi måste se till att detta tuggande inte gör den fet.

Vi har fruktansvärt feta hästar i Sverige. Vi har lärt oss att om en häst är bukig så har den proteinbrist. Då överfodrar vi proteiner så att ryggen i ska komma i samma proportion som dens mage. Det är inte alltid sant. Många hästar är bukiga på grund av total avsaknad av magmuskler. Magen bara hänger där och ser ”bukig” ut. När hästen inte har några magmuskler så kommer hela revbenskorgen att sjunka neråt och ryggen kommer att svanka och ryggfileerna som ju vilar på revbenskrogen kommer att sjunka. Om man börjar träna upp magmusklerna så kommer revbenskorgen att tryckas uppåt och bli bredare och då kommer svanken att försvinna och ryggfileerna kommer att tryckas mer uppåt och man inser att det inte berodde på proteinbrist utan på avsaknad av korrekt träning. Så man måste se till helheten i det fallet.

Flyktdjur… Nu har vi tillgodosett hästens behov av mat, av en styranordning, av skydd för fötter och rygg. Nu måste vi få den att känna sig trygg också. I det fria letar den mest faror hela tiden. Det är otroligt svårt att rida en häst som är i vildhässtadiet där den reflexmässigt letar faror hela tiden.

Vi måste få den att känna sig trygg, att vi tar hand om alla eventuella faror så att den kan fokusera på att arbeta. Hästen själv har dock inget behov av att arbeta. Det är människans behov eller önskemål att hästen ska arbeta.

Arbetet innebär att lära hästen röra sig på ett sätt som är totalt onaturligt för hästen. För om vi rider på en häst som rör sig som den av naturen är skapad att röra på sig så kommer den att bli skadad. Den kommer att få ledinflammationer och ryggont. Vi måste alltså ge hästen ett sätt att röra sig på som gör att den inte tar skada av att bära en ryttare. Detta kallas rakritning. att få en häst så rak att den kan börja vinkla in sitt bäcken och ta vikten på de betydligt mer stöttåliga bakbenen istället för på frambenen. Denna process är inte gjord på en kvart. Snarare på en kvarts decenium. Never ending story kan man kalla detta arbete.

Folk idag har ingen aning om hur man åstadkommer detta. Och nu återkommer vi till det jag skrev först. Vi måste lära oss själva att bli raka först. Först därefter kan vi få vår häst rak.

Vi brister i ridutbildningskunskap. Mest beror detta på att kunskapen är utdöende. Instruktörerna saknar kunskapen i att utbilda ryttare. Och det är ryttaren som måste utbilda sig, inte hästen.

Jag har följt med några elever på vanliga lektioner. Jag vill mest gå därifrån. Instruktören fortsätter och fortsätter att ge ryttaren order och hjälper som för mig bara går ut på att motverka alla fel som ryttaren gör. Jag har sett så mycket hästvåldtäckt att jag blir gråtfärdig. Om instruktören bara hade berättat för eleven att du måste sitta rakt över din häst med sittbenen parallella så hade inget bråk behövts. Och nu snackar jag inte små snedheter. En bra början hade varit att göra en paus i lektionen när ryttaren har bägge sittbenen på samma sida om hästens ryggrad…. Typ…. Det är jobbigt för en häst att vara rak när piloten sitter på sniskan liksom…

Så… Nu börjar detta inlägg bli lite långt så vi avbryter.

Jag sammanfattar det hela med att jag märker ett behov av ryttarutbildning så att denna ryttare sen kan rida för en instruktör som inriktar sig på att utbilda hästen.

Jag har därför kommit på min mission, min grej, jag utbildar ryttare, inte hästar (Att sen hästen gratis blir utbildad under detta skeende är en trevlig bieffekt).

För mer hästiga diskussioner gå med i Facebookgruppen.